I kölvattnet av britternas beslut att rösta sig ut ur EU har debatten mest handlat om framtiden för London som Europas finansnav, handelsfrågor och huruvida britterna genomgår en identitetskris.

I det sammanhanget har frågor som rör natur och miljö hamnat i skymundan. Storbritannien drogs länge med öknamnet ”The dirty man of Europe”. Inom den brittiska miljörörelsen finns en oro för att epitetet kommer till användning igen när landet lämnar EU.

Under valkampanjen förra året argumenterade organisationer som Greenpeace och The Woodland Trust på att EU i stort har inneburit ett lyft för brittisk miljölagstiftning.

Ett exempel är de brittiska stränderna. Så sent som 1991 ansågs en fjärdedel av örikets stränder vara för smutsiga för att nyttjas som badplatser. Det var först efter att EU hotade med saftiga böter som situationen började förändras till det bättre.

Luftföroreningar är ett annat exempel. Flera av Storbritanniens storstäder dras med höga halter av i synnerhet kväveoxid. Landet har varnats ett flertal gånger av EU för att man inte lyckats reducera halterna till godkända nivåer.

Miljörörelsen har pekat på att de olika bestraffningsmekanismerna som EU har till sitt förfogande, så som bötfällning och att dra ett land inför rätta i Europadomstolen utgör ett incitament i ledet mot förbättring.

Den brittiska miljörörelsen misstänker att varken den nuvarande eller kommande regeringar kommer att ersätta dessa instanser med några nationella motsvarigheter.

– Självklart är inte EU perfekt och det finns mycket som borde förändras till det bättre. Men eftersom många miljöproblem inte respekterar nationsgränser är det internationella samarbetet så viktigt. Perspektiven blir också lite längre när man inte är beroende av nationella val på samma sätt, säger Sam Lowe som är ansvarig för brexitrelaterade frågor på brittiska Friends of the earth.

Vad som kommer att bli av EUs art- och habitatdirektiv är en ännu en fråga som oroar, fortsätter Sam Lowe. Direktivet har exempelvis inneburit ett starkare skydd för vilda fåglar än vad den nationella brittiska lagstiftningen har kunnat erbjuda. Men brexit betyder att direktivet inte nödvändigtvis kommer att tillämpas i sin nuvarande form i framtiden.

– Det här är en fråga som många politiker har varit irriterade på eftersom direktiven till exempel innebär att man inte kan bygga vadsomhelst varsomhelst. Efter ett EU-utträde är vi oroliga för att art- och habitatdirektivet kommer att försvagas, berättar Sam Lowe.

Premiärminister Theresa Mays konservativa regering menar att man efter brexit ska överföra de över 1000 miljölagar som har klubbats igenom i Bryssel och som alltså gäller även i Storbritannien till de brittiska lagböckerna.

Miljörättsexperter varnar för att överföringsprocessen troligen inte kommer att gå så smärtfritt till som Theresa May vill påskina. De menar att det finns uppenbara risker för att miljölagstiftningen riskerar att ignoreras eller att den försvinner någonstans mellan Bryssel och London.

Då den rådande situationen präglas av så mycket osäkerhet kring framtiden är det svårt för miljörörelsen att planera hur de ska bemöta de risker som brexit kan medföra.

Emellertid har det funnits några åtgärdspunkter man har kunnat enas om på ett tidigt stadium. Bland annat har 13 stora miljöorganisationer med ett samlat medlemsantal på 7,9 miljoner bildat Greener UK, en koalition som har för avsikt att försvara den nuvarande miljölagstiftningen genom hela brexitprocessen.
Att den brittiska miljörörelsens dagordning just nu domineras av brexit framstår med all önskvärd tydlighet.

– En av de negativa följderna av den här situationen är att vi för närvarande inte kan föra några andra viktiga frågor framåt. Allt vi jobbar med handlar om brexit och miljölagstiftningen inom EU. Vi ägnar all tid åt att bara försöka behålla status quo, suckar Sam Lowe.