DEBATT En stark äganderätt är en förutsättning för långsiktigt hållbart brukande av jord och skog i en liberal demokrati. Allt oftare ser vi allemansrättens intrång i äganderätten lyftas som ett hot mot markägarna, argumentationen är ofta grundad i egna erfarenheter av folk som slängt skräp i betet, bosatt sig på någons mark eller kört in på gården mitt i skörden för att mata djuren.
Frustrationen över respektlösheten är förklarlig och Skogsägarna, LRF och Centern plockar upp känslan och är aldrig sena att använda dessa helt rimliga klagomål för att stärka markägarnas rätt att bomma av vägar, sätta upp kameror, förbudsskyltar eller inskränka på strandskyddet för att samhället ”inte gör sin del”.
Men vad är egentligen samhällets del? C föreslår fler soldater, poliser, skattesänkningar och stärkt äganderätt men vart leder det? Sverige är i dag ett vidöppet land där vi rör oss fritt i skog och mark. Vi förväntar oss att vägarna är öppna, att skogarna är vackra och att stränderna är tillgängliga för både nakenbad och grillfester. Många av oss har gått genom hagar, mött kor på rymmen och träffat älgar i gryningen. Vi har vandrat, paddlat och skidat fritt efter eget huvud och ja, ibland har vi hamnat lite vilse och knackat på hos en bonde vid oländiga tider eller till och med slumrat i en lada.
Friheten i den svenska skogen är fantastisk, inga staket eller skyltar begränsar oss ens när vi går över till våra grannländer. Jag hoppas att alla får uppleva den friheten så många gånger att de verkligen hinner känna i magen hur viktig friheten är att bevara till kommande generationer, den känslan är inte bara bra för stunden, den rustar oss också mot auktoritära krafter som vill ta makten och gynna sig själva eller ett särintresse.
De flesta äldre markägare minns nog samma sak och minns det som bra tider. Få önskar ett Sverige där äganderätten regerar, där skogen bara är ett virkesförråd, där markens syfte är vinstmaximering och där förbudsskyltar och bommar dominerar landskapet. Men många frihetligt sinnade landar ändå i ”ja så var det förr, men så är det inte längre, nu fattar folk inte!”
Men okunskap och dumhet kommer vi inte åt med fler poliser, det löser vi med gemensamma ansträngningar. I stället för att stänga in skogar och gårdar bakom skyltar och elstängsel inkluderar vi dem i skolgången. Om hela Sverige skall leva, måste hela Sverige vara tillgängligt, känt och något alla är stolta över.
Skolan kan inte ordna allt och skoldagarna får inte vara för långa, invänder någon, men jo, det får de. Barnen orkar inte så många tyska verb på en dag men jag vet att barnen orkar tälja, tälta, göra knopar och lära sig om miljö, klimat och respekten för både människor och natur i flera dygn i sträck. Jag vet, för det orkade vi. Tivedens grottor och det blågröna vattnet i Tarfaladalen var fantastiska ställen att lära sig om livet och respekten för ekologiska systemet. Men det är lika viktigt att ofta vara ute på äventyr i de nära skogarna, träffa bönderna, hjälpa till på gårdarna och lära sig allemansrättens skyldigheter.
Det är inte högre straff och fler lagar som formar ett fritt samhälle, det är respekt, tillit och öppenhet. Fler förbudsskyltar leder till ett kluvet land, vi går inte under av att höja skatten en aning eller två och om skolorna har pengar så kommer jord- och skogsägare stå i kö för att sälja kunskap, respekt, tillit och framtidstro till våra barn och unga. Det leder till verklig frihet, för alla människor, i hela landet, som håller i generationer.
Tim Gahnström
Medlem i MP och engagerad i den gröna omställningen
