Hasse Alfredson var djupt samhällsengagerad och tvekade inte att ta ställning i de stora frågorna. Inför folkomröstningen om kärnkraften 1980 anslöt han och Tage Danielsson sig till Linje 3, det enda klara nej-alternativet som helt var emot fortsatt kärnkraft.
Flertalet av den tidens mest framstående kulturpersonligheter valde samma ståndpunkt som Hasse och Tage, vilket blev en stor motgång för Olof Palme som av oro för en kärnkraftsförlust skapade ”jasså-linjen” Linje 2, mellan ja och nej.
Palme blev märkbart störd av att så många av hans vänner inom kulturvärlden svek hans linje. Povel Ramel bidrog med skivan Nej tack jump. På LPn Nej till kärnkraft! medverkade 100-tals av landets bästa musiker och sångare.
Hasse och Tage gisslade i gudabenådade kabaréer, uttalanden och tidningsartiklar kortsyntheten, bristen på fantasi och de enorma riskerna med kärnkraftshökarnas inställning.
De erbjöd sig att utan ersättning formulera argument mot kärnkraften för Linje 3s mediakampanj. Som informationsansvarig för Linje 3 besökte jag dem i deras hem på Lidingö och i den hemtrevliga skrivarstugan i Vita bergen på Söder för att diskutera deras förslag.
Texterna var geniala och slagkraftiga och publicerades på bland annat aftontidningarnas förstasidor längst ner som återkommande reklam.
Jag minns samtalen med Hasse och Tage om den livsfarliga kärnkraften och ansvaret för kommande generationer och världsfreden med tacksamhet och glädje. Atmosfären i deras skrivarstuga på Söder var välkomnande och varm. Humorn flödade och kryddade hela tiden allvaret.
Hasses och Tages engagemang smittade av sig på oss i Linje 3-ledningen i Gamla riksdagshuset. Helt klart bidrog deras insatser till att Linje 3 på mållinjen i mars 1980 hotade Palmes olyckliga kompromiss om segern. Nu vann Linje 2 (S + FP) med 0,4 procent av rösterna över Linje 3 och följden känner vi väl till.
Fortfarande 37 år efter folkomröstningen är kärnkraften inte avvecklad och skulden vilar tungt på Linje 3-partierna C och dåvarande KDS (nu KD) som båda senare svek nejet och blev aktiva förespråkare för kärnkraften och därmed risken för kärnvapen.
Nu är både Hasse och Tage borta. Deras betydelse för kärnkraftsmotståndet kommer inte att glömmas och vi hedrar dem bäst genom att efter bästa förmåga fullfölja deras helhjärtade ansvar och engagemang.
