Västsverige har länge varit ett nav för den svenska modeindustrin. Även om produktionen av kläder gradvis har flyttats utomlands har flera ledande företag fortfarande sina huvudkontor här. På Ringön i Göteborg finns dessutom entreprenörerna som går emot strömmen och vars mål är att förändra och omkullkasta hela branschen.

Sist jag befann mig ute på Ringön var det fest. Det var våren 2016 och stora delar av industriområdet hade gjort plats för massor av matstånd, live-musik och ett område där de minsta fick testa på att träna parkour. Ö-festen, som den kallades, arrangerades av projektet Salt vars mål är att höja Ringöns status och underlätta för nya, kreativa verksamheter att nyttja de många lokaler som står tomma. En solig dag i februari är jag på plats igen, denna gång för att besöka en nystartad textilfabrik och för att träffa några av de entreprenörer som redan har hittat hit. Adressen och logotyperna på den gamla industrilokalen på Stenkolsgatan 5 vittnar om att jag kommit rätt, men det tar ett tag innan jag vågar titta in genom dörren eftersom det inte riktigt ser ut som en vanlig entré. ”Välkommen in, du kan ställa cykeln här inne” säger en av killarna som möter mig i dörren, och pekar på en plats där ett gäng mopeder och cyklar står parkerade.

Det som möter mig är en gigantisk öppen lokal med högt i tak och en salig blandning av kontorsplatser, soffgrupper och fåtöljer, gröna växter, ett piano och massor av klädställningar. Och så textilfabriken förstås, som visar sig bestå av en långsmal gammaldags träbänk, en skärmaskin, samt en samling av symaskiner, redskap och tillbehör av olika slag. Personen jag främst har kommit hit för att träffa har dock inte så mycket med textilfabriken att göra – ännu! Annika Axelsson, grundare av klädföretaget By dem har tankar om det mesta som händer inom området hållbart mode, och ser massor av möjligheter med den nya fabriken.

 

”Istället borde visätta en dödskalle på allt som inte är hållbart.”

– Med det här kommer jag att kunna tillmötesgå behovet från dem som hör av sig och efterfrågar produktion av små volymer, berättar Annika.

När företaget By dem (eller Dem collective som det då hette) startade i början av 2000-talet var syftet att ta fram en t-shirt som var 100 procent ekologisk och etiskt producerad. Resultatet blev en egen fabrik på Sri Lanka, eftersom det inte gick att hitta leverantörer som höll måttet. Sedan dess har mycket förändrats, delvis tack vare By dem.

– I dag hade vi inte behövt starta en egen fabrik. Vi var först med att prata om levnadslöner, men nu har medvetenheten spridit sig bland textilarbetarna på Sri Lanka vilket gjort det möjligt för dem att kräva mer, säger hon.

”Hela systemet är fel”

I dag driver By dem inte längre egen fabrik. En kombination av privata omständigheter gjorde att Annika inte längre mäktade med att ha personalansvar och tillbringa så pass mycket tid på Sri Lanka som det krävde. En del produktion av kläder sker fortfarande i fabriken, som numera tagits över av personalen. Det mesta av det som företaget producerar görs numera i Indien där Annika fick kontakt med en stor fabrik med gott rykte. Tack vare samarbetet med By dem tog fabriken ytterligare ett steg och introducerade levnadslöner.

Att kräva löner som går att leva på, till skillnad från minimilöner, är en av de frågor som Annika slagits hårdast för genom åren. Även om Annika är tydlig med att utvecklingen går åt rätt håll är hon samtidigt en av de hårdaste kritikerna mot mycket av det som i dag görs under benämningen hållbart mode. Bland annat ser hon en fara med certifieringar som inte lever upp till vad de lovar och som därmed också riskerar att minska konsumenternas förtroende.

– Jag tycker att alla initiativ för att göra saker bättre är positivt. Men jag önskar att kriterierna för att få en certifiering skulle bli lite hårdare. Jag tycker att hela systemet är fel. Istället borde vi sätta en dödskalle på allt som inte är hållbart. Då skulle vi få till en förändring på riktigt, säger hon.

Slutna kretslopp

Ett annat område som Annika gärna pratar mycket och engagerat om är råvaran som används i våra kläder. By dem har som mål att bli det första textilföretaget i världen att skapa slutna kretslopp för all sin produktion av kläder, enligt konceptet ”dust to dust”. Kortfattat innebär det att alla produkter som inte längre kan användas som råvara till en ny produkt ska brytas ner och bli till ny jord. En förutsättning för detta är att alla kläder produceras av rena naturmaterial som kan brytas ner utan att sprida några gifter eller annat skräp. Annika poängterar att det hon menar när hon pratar om naturmaterial endast är de råvaror som odlas ekologiskt. Den konventionella bomullsodlingen, som står för över 98 procent av all produktion i världen, räknar hon inte som naturlig. Samtidigt är hon kritisk till att allt fler företag satsar på återvunna syntetmaterial och marknadsför dessa som hållbara.

– Det jag vänder mig emot är plasterna och oljeindustrin. Oljan måste stanna i marken då det blir för stora miljökonsekvenser annars, säger hon.

Till det kommer den aktuella frågan om mikroplaster som släpps ut i våra hav, bland annat när vi tvättar våra kläder. Ett företag som Annika har regelbunden kontakt med kring frågan om just mikroplaster är Houdini, som vunnit mängder av priset för sitt hållbarhetsarbete. Malin Wetterborg är materialansvarig på Houdini och vill gärna nyansera bilden kring hållbara materialval.

– Det finns egentligen inget som är bra eller dåligt. Alla material har en mer eller mindre negativ inverkan, men inom olika områden. Det största problemet med naturmaterial är att de tar mycket vatten och land i anspråk och att det sker stora koldioxidutsläpp exempelvis från fårfarmarna.

 

”Vi har vant oss vid att kläder ska vara jättebilligt, men det är någon annan som betalar priset.”

Att syntetmaterial släpper fibrer som riskerar att läcka ut i haven som mikroplaster är ett problem som företaget säger sig ta på stort allvar. Houdini har producerat en längre artikel på sin hemsida som beskriver hur de arbetar med frågan på flera sätt. Bland annat genom att ta fram alternativa organiska material, forska och utveckla produkter som släpper mindre fibrer och att ta fram tvättråd för konsumenten. Målet är att helt eliminera företagets bidrag till mikroplaster i haven. Ett av de mer konkreta exemplen är framtagandet av en tvättpåse som ska fånga upp partiklarna i tvättmaskinen, eftersom de filter som finns i dagens tvättmaskiner ännu inte klarar detta.

– Tvättpåsarna testas nu och bör komma ut under det här året. Att försöka utbilda konsumenterna i tvätt är en viktig fråga som kan ha stor betydelse. Framför allt vill vi uppmana folk att sluta tvätta så mycket. Vi håller på att tvätta sönder våra kläder, säger Malin.

Mikroplaster i haven

I december 2016 togs ett nytt initiativ som ska undersöka sambandet mellan textilegenskaper och utsöndring från polyestertyger. Projektet är en del av det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Mistra future fashion med visionen att ”sluta kretsloppet och göra processen cirkulär för mode och kläder”. Sandra Roos är doktor i miljösystemanalys av kläder och leder det nya forskningsprojektet om mikroplaster genom sin anställning på Swerea IVF i Göteborg. Projektet kommer att pågå under våren 2017 och än så länge är det för tidigt att säga något om resultaten. Däremot finns mycket att säga om behovet.

–  Det finns mycket forskning kring omfattningen av mikroplaster i haven och dess konsekvenser. Men det saknas nästan helt forskning om hur man kan konstruera bort problemet och vad det är som ger stora utsläpp av fibrer. Branschen presenterar flera idéer och lösningar, men det är väldigt tydligt att det behövs lite mer samordning här, förklarar Sandra.
Sandra har också mycket att säga om modebranschens arbete med hållbarhet i allmänhet. Precis som Annika på By dem tror hon att en viktig faktor för att driva på utvecklingen framåt är att konsumenten känner ett förtroende för de märkningar och andra initiativ som finns för att göra modet mer hållbart.

– Märkningar och mer information ökar betalningsviljan hos konsumenten. Man måste bli bättre på att förklara för konsumenten vad de betalar för. Vi har vant oss vid att kläder ska vara jättebilligt, men det är någon annan som betalar priset. Det behöver folk förstå, säger Sandra.

Vem driver utvecklingen?

Är det verkligen realistiskt att förvänta sig att stora klädföretag, vars affärsmodeller bygger på att producera och sälja billiga kläder, kommer att driva en sådan utveckling, undrar jag? Är det inte snarare så att det krävs nya aktörer och affärsmodeller för att helt ställa om? Som exempelvis våra entreprenörer ute på Ringön i Göteborg. Sandra tror inte det.

– Det är de stora jättarna som kommer att ställa om branschen, eftersom de har de ekonomiska musklerna att påverka sina leverantörer. Det är väldigt svårt för mindre aktörer att ens ha koll på alla delar av sin produktion. De mindre aktörerna kan ta fram exempel på nya produkter och det finns även mindre företag som har hållbara leverantörskedjor men det är svårt för dem att konkurrera i pris, menar Sandra.

Konservativ bransch

Annika Axelsson på By dem är av en helt annan uppfattning.

– Det går inte att syssla med mode som bygger på att kunna tillhandahålla extremt mycket, brett till ett väldigt lågt pris, utan att människor och miljö har kommit till skada. Ska vi ha en jord att leva på om 30 år så kan den här typen av företag inte finnas kvar, säger hon. Men tillägger lite mer hoppfullt.

– Om de nu inte helomvänder och helt skriver om sina affärsplanen. Jag tror ju att när fan blir gammal så blir han religiös. En dag kommer man till insikt.

Desto mer hoppingivande för Annika är det som sker just nu ute på Ringön, med den nya textilfabriken och de entreprenörer som samlats där. Att textilfabriken startades var egentligen inte planerat från början utan är ett resultat av ett nytt sätt att tänka kring hur vi designar kläder. Affärsidén bakom företaget Atacac, som startat fabriken, handlar om att designa och visa upp kläder digitalt i rörliga 3D-format. Det gör det möjligt att sälja kläderna innan de produceras. Till skillnad från dagens system där det produceras en massa plagg som sedan får reas ut, introducerar Atacac en modell där det blir billigare ju tidigare man köper, och där det blir mer lönsamt att tillverka kläderna själva eftersom de kan hålla kollektionerna så pass små.

 

”Modeindustrin är en konservativ bransch. De stora kommer att köpa upp företag som oss för att komma ikapp”

– Vår vision är att förändra branschen. Modeindustrin är en konservativ bransch. De stora kommer att köpa upp företag som oss för att komma ikapp, förklarar en av Atacacs två grundare Jimmy Hedberg.

Vid mitt besök i textilfabriken pågår för första gången produktion i lite större skala. 200 t-shirts ska tillverkas under en månad, på uppdrag av Ikea. Samtidigt sitter en annan designer av ekologiska barnkläder vid en av fabrikens symaskiner och arbetar för fullt. Trots att jag egentligen kommer hit oannonserad och ”stör” i det vardagliga arbetet tar alla sig tid att prata med mig. Det känns så långt ifrån de rådande arbetsvillkoren inom textilindustrin som en kan komma. Frågan är, kommer vi konsumenter vara beredda att betala priset som krävs för att det är det här som är normen i framtiden?

Använd dina kläder längre

I februari försvarade Sandra Roos (Swerea) sin doktorsavhandling vid Chalmers tekniska högskola som jämför miljöpåverkan från helt olika typer av textilier i ett livscykelperspektiv. Resultatet visar att det absolut viktigaste för att bidra till mindre miljöpåverkan är att använda dina kläder så länge som möjligt. 71 procent av den totala klimatpåverkan av ett plagg sker i samband med produktionen. Att handla på second hand är ett annat sätt att förlänga livslängden på de kläder som redan har producerats.

Ställ bilen

22 procent av klimatpåverkan under ett plaggs livscykel orsakas av hur du som kund tar dig till butiken när du handlar, enligt Sandra Roos avhandling. Att ta cykel eller åka kollektivt är betydligt viktigare än hur ofta du tvättar, utifrån ett klimatperspektiv.

Tvätta medvetet

Endast 3 procent av klimatpåverkan kommer från tvätt och torkning av kläder, enligt Sandra Roos. Att minska hur ofta du tvättar är dock ett viktigt bidrag till att minska mängden mikroplaster som hamnar i havet. Företaget Houdini ger också rådet att inte skölja av tvättmaskinernas och tumlarnas filter i kranen utan att istället torka av dessa med papper. Dessutom förlänger du klädernas livslängd genom att inte tvätta dem så ofta.

Välj miljömärkta produkter

Det finns en uppsjö av olika certifieringar på marknaden. Att köpa ekologiskt producerade kläder i naturmaterial är ett sätt att minska mängden kemikalier som används i produktionen och mikroplaster som kommer från textil. Tänk på att vissa märkningar, som exempelvis Oeko-tex, bara ställer krav på att det inte får finnas kemikalier i slutprodukten och att vissa stora företag blandar ekologiska och konventionella fibrer. Enligt Annika Axelsson på By dem är Bra miljöval och den tredje versionen av Global organic textile standard (Gots) de som ställer de tuffaste kraven. Bra Miljöval innefattar också produkter av återvunnen polyester (ingår dock i klass 2), samt second hand och redesignade kläder.

Glöm inte etiken

Miljömärkningar och livscykelanalyser säger som regel inget om villkoren för dem som producerar råvaran eller syr dina kläder. Det finns flera initiativ på marknaden som jobbar med att förbättra arbets- och levnadsvillkoren, däribland Fairwear Foundation och Fairtrade. Att välja kläder från små producenter med egen produktion i Sverige kan vara ett annat sätt att bidra till bättre arbetsvillkor. Långt ifrån alla dessa företag har dock koll på hur råvaran i kläderna produceras.