Under några kalla aprildagar befinner jag mig i Budapest för att intervjua några ledande personer inom den så kallade alternativhögern (bland annat Daniel Friberg, vd på förlaget Arktos – se Stockholms Fria http://www.stockholmsfria.se/artikel/128756). Budapest känns som noden i denna politiska strömning: här finns förlaget Arktos med sin växande marknad och med goda kontakter med regeringen, och här fylkas ultranationalister och paneuropeiska högerradikaler. Flera svenskar bor här tillfälligt eller permanent, till exempel Erik ”Järnröret” Almqvist.

Stark nationalism

Under mitt korta besök hade jag tänkt besöka filosofen Gáspár Miklós Tamás i Wien för att få ta närmare del av hans analys av situationen i Ungern och andra gamla östländer. Men jag blir tvungen att inställa mötet eftersom det är gräns- och tågkrångel mellan Ungern, Slovakien och Österrike. Det ser jag som ett mönster mellan det nya öst och väst i Europa och EU. Nu kommer det att ske någonting med Merkel och Macron som huvudaktörer för att få fram mera federalism i EU. Som vanligt på gott och ont – till det goda hör att Ungern och Polen kanske viker sig, till det onda att det uppstår ännu en krigsrisk.

Fyrtio år av Sovjet-kommunism har satt sina spår liksom den nya kapitalismen. Orbán har ett stort folkligt stöd, det är inte så konstigt att nationalismen blivit starkare med tanke på historien – det stora upproret 1956, och ännu längre tillbaka, Ungern som en europeisk utpost mot turkarna/ottomanerna och Balkan. Och ett folk som talar ett språk som väldigt få i andra länder orkat lära sig.

Jag känner verkligen igen mig i Tamás beskrivning av situationen i Ungern 1944 när massdeportationerna av framför allt judar till förintelselägren hade börjat. Samtidigt fanns ett överflödande kulturellt utbud och turister kunde fortfarande njuta av den enormt vackra staden: berget i Buda väster om Donau, det platta Pest på den andra sidan. Något liknande, men också annorlunda finns i dag: att vara accepterad som gäst, vänligt bemött eftersom jag är vit europé, jag ser inget öppet hat mot de (få) muslimerna och någon romsk misär ser jag inte, den finns någon annanstans i landet, på landsbygden. Muslimerna håller man borta genom de nya stängslen och murarna mot icke-EU-länder som Serbien.

Orbán – populist i eliten

Den nya situationen har sedan att par årtionden beskrivits som dominerad av ”turister” och ”vagabonder”, en tankefigur för dels kosmopoliternas gränslöshet och välbeställda, dels flyktingar och migranter, stigmatiserade och diskriminerade grupper, statslösa. Det var sociologen Zygmunt Bauman som var först med att formulera detta (se hans böcker om moderniteten, nyfattigdom, gemenskap). För övrigt en figur som även Tamás använder. Apropå de stora flyktingströmmarna, påpekade någon nyligen, har folkvandringar alltid skett i historiska vågor. De är lika gamla som mänsklighetens historia och vi är alla ett resultat av någon förflyttning.

Tillbaka till Ungern: Orbán är en sann anti-liberal, en ledargestalt i en ny ultranationalistisk tendens, en nationalism som ser annorlunda ut än under 1800-talet, då byggd på kyrka, armé, kungar och kejsare och fosterland (trots att Ungern bara var en del av ett multietniskt imperium).

”Orbán tillhör ju själv eliten, både ekonomiskt och politiskt, strävar inte efter att mobilisera folket, han leder ett traditionellt högerparti med nyliberal inriktning.”

Orbán är ledare i en stat som med Tamás ord är postfascistisk. Med ett betryggande väljarstöd kan han se till att statsapparaten inte behöver kosta alltför mycket i form av väpnade styrkor och repressiva institutioner, eftersom de flesta ungrare lever ett hyfsat liv och inte bryr sig om de viktiga politiska frågorna. Ingen censur behövs heller – få läser internationella tidningar (som är svåra att få tag på). Enligt Tamás läser nästan ingen heller de kritiska inlägg som finns på nätet. Ingen bryr sig. Men här tror jag faktiskt att Tamás överdriver en aning.

Och här är Tamás kritik mot populismtesen värd att nämna. Enligt denna tes är en populist den som menar att folket står emot eliten och att det gäller att minska elitens makt. Orbán tillhör ju själv eliten, både ekonomiskt och politiskt, strävar inte efter att mobilisera folket, han leder ett traditionellt högerparti med nyliberal inriktning (platt skatt, ingen arbetslöshetsförsäkring, låga statsutgifter med mera). Och i grund och botten finns en allmän xenofobi.

Utbredd självcensur

Frågan är hur pass korrekt Tamás pessimistiska analys av de verkliga förhållandena är. Om man letar runt i media blir bilden förvisso mörk men inte lika entydig. Det framgår bland annat av cirkusen kring folkomröstningen den 2 oktober förra året. Den gällde flyktingpolitiken. Omröstningen samlade under hälften av de röstberättigade och är därför inte juridiskt bindande – man kan se den som en opinionsmätning. Oppositionen hävdar flera saker:

• att de oppositionella inte röstade

• att det var på landsbygden som stödet för regimen var störst

• och att, följaktligen, oppositionen är starkast i den enda storstaden.

Den största oppositionella tidningen – vänstertidningen Népszabadság, som var bland de första att rapportera om omröstningens ogiltighet – upphörde att utkomma några dagar efter omröstningen, formellt på grund av ett ägarbyte, men med stor sannolikhet fanns ett samförstånd mellan regimen och den nya ägaren. Inrättandet av ”medierådet” som kan hota med böter om majoriteten eller minoriteter angrips, har förvisso inte blivit verklighet än, men dess möjliga existens är ett talande exempel.

När det gäller tv finns dels den statliga televisionen, som innan omröstningen visade vad som skulle hända om folket röstade fel: massinvasion av muslimer! Dels finns den oberoende och kommersiella kanalen RTL som än så länge får verka fritt. Relativt få läser det som publiceras på nätet och självcensuren är utbredd.

Värt att notera är dubbelspelet med EU: Orbán och de andra vid makten vill både ha en ny författning för att stärka sin framtida roll som statsbärande parti och åtnjuta EUs stora subventioner till jordbruket.

Tre slutsatser

Til syvende og sidst är Ungerns problem xenofobin, som i och för sig kan förklaras och förstås historiskt och sociologiskt, men knappast försvaras. Men en ledamot för Fidezs hävdar att kristna är välkomna, de kommer ju från samma ”kultur” som ungrarna. Monokulturalism dominerar.
Det är dags för tre slutsatser:

A) En ödesfråga för EU är om unionen ska gå mot mer överstatlighet och federalism, som Macron och Merkel vill, eller mot mer mellanstatlighet, som bland andra Orbán vill. Någon av dem kommer att förlora.

B) Folkvandringar har alltid förekommit. De lär inte upphöra.

C) Anledningar till pessimism vimlar det av. Men anledningar till optimism?

Motståndsaktionerna i Polen, Ryssland och även i Ungern på sistone kan vara det.

Göran Dahl är sociolog och författare och forskar om politisk och ekonomisk historia, extremism, nationalism, med mera.