I en nyhetssändning i TV intervjuades en kvinna gällande en moské som planerades att byggas i hennes bostadsområde: ”Jag vill inte ha den här, jag är inte van vid något sådant” sa kvinnan. Hon gav uttryck för rädslan som många av oss har. Vad kan vi göra för att tillsammans förvandla rädslan till trygghet, styrka och förståelse för att olikheter är berikande?
Medverkade gjorde Marianne Karlsson, We Act
Arrangör: We Act och Syre
På seminariet ”Rasism – den optimala rädslan” berättar Marianne Karlsson från organisationen We Act om sina erfarenheter från möten med flyktingar i Sverige och Europa.
We Act startade 2015 som ett svar på den stora flyktingkrisen i södra Europa, men har sedan fortsatt arbeta i Sverige.
Hon berättar om en kvinna i en nyhetsändring som uttalade sig om att hon inte ville ha en moské i sin stad, hon uttryckte oro och osäkerhet.
– Jag uppfattar inte det som att den kvinnan är rasist, säger Marianne. Jag tror att hon bara är rädd för det som hon inte känner till.
Hon påpekar att rasism i dag inte i första hand handlar om en uppfattning om olika raser utan handlar om rädsla baserat på exempelvis hur folk ser ut, eller att man inte förstår vad någon säger.
– I dag riktar det sig mycket mot muslimer. Vi ser inte personerna. Och det sägs att de måste lära sig våra värderingar, men jag har pratat med flyktingar i Grekland och Kroatien och de har samma värderingar som jag.
Marianne Karlsson påpekar att många flyktingar dock bär med sig trauman från flera generationer och helt enkelt kämpar för att överleva.
– Jag har sett väletablerade damer i Sverige slåss om en sockerkaka på en loppis, det är ingen skillnad på oss, men vi hänger upp oss mycket på yttre attribut.
Hon menar att vi i dag har hamnat i en zon där vi lever bredvid varandra men inte möts. Men det kan vara enkelt att sträcka ut en hand i vardagen, till exempel att talas vid i mataffären.
– Vi kan uppmärksamma dem och få dem att känna att någon bryr sig och visar respekt.
Även Clowner utan gränser gör ett stort arbete för flyktingar. I 21 år har de arbetat med barn i flyktingläger eller som offer för människohandel i en lång rad länder. Inbjuden till seminariet är Jennifer Vidmo som är generalsekretare för organisationen.
– Vi arbetar med att sprida skratt och drömmar, säger hon.
2015 åkte organisationen till Grekland då flyktingläget blev akut där.
– Då fokuserade vi på barn som kommit ensamma, och vi såg snabbt att det inte var någon bra situation.
Sedan dess har de gjort 28 expeditioner till området.
– Vi gör föreställningar, workshops och utbildar unga på flykt i cirkus.
Hon berättar att de ser att barnen i flyktingläger slutar leka, och det de leker är krig eller nyhetsuppläsare, för det är vad de ser att föräldrarna tittar på.
– När vi kom dit såg vi fort att barnen börjat leka clowner. Det är viktigt att barnen får något att göra, och att barnen blir sedda, säger Jennifer Vidmo.
