Det var ett par dagar före jul. Och jag var mitt i det där julklappsracet. Jag var nästan klar och jag tyckte att jag fått till det ganska bra. Jag hade just hittat en T-shirt till den äldsta tjejen. Exakt det märke hon ville ha för halva priset. Det var nån slags för-rea. Och sen hade jag bara tänkt avsluta det hela med att gå in och köpa något till middag. Och då sitter hon där utklädd till tomte.

Det är alltså en kvinna som alltid sitter utanför mataffären och tigger. Jag har hört att de bara får vara här tre månader i streck, men det måste finnas något kryphål för hon har säkert suttit där ett år nu.

Jag stannade till för det såg så konstigt ut. Det var som att jag inte visste hur jag skulle tolka bilden. En mamma gick förbi med sin pojke som frågade varför tomten inte hade några julklappar. ”För att det inte är någon riktig tomte” snäste mamman. ”Men”, sa pojken, ”det är ju inte den riktiga tomten heller.”

Jag vet inte varför jag blev så provocerad, men det kändes helt enkelt inte rätt. Tomten ska ju ge och hon bara satt där. Som att hon skulle kunna ge oss något.

Jag gick in och köpte det jag skulle ha och tittade åt ett annat håll när jag kom ut. Annars brukar jag alltid ge henne några kronor när jag har. Men tyvärr har man ju sällan kontanter på sig i dag. Och de tar ju inte kort eller swish än vad jag vet.

Faktum är att hon förstörde hela julen. Jag var på det hela taget  rätt nöjd med mig själv och mitt liv fram till den stunden. Tyckte att jag i alla fall försökte vara en god människa. Handlar ekologiskt, sopsorterar, ber inte om nya handdukar när jag bor på hotel och allt sånt där.

En humla tar sats och flyger mot fönstret men faller yr ner på fönsterbrädan. Den lärde öppnar fönstret och släpper ut den. 

Och det värsta är att ju mer jag tänker på det desto tydligare är det att hon har rätt. Att det är hon. De fattiga. Som ger oss något. De är de som inte konsumerar mer en bråkdel av vad de borde ha rätt till som gör att vi kan leva som att vi hade 4,2 jordklot.

Jag vet att jag för länge sedan läste att för varje familj på fyra personer, med den livsstil vi har här i väst, krävs det att en människa i någon av jordens fattiga länder jobbar gratis 24 timmar om dygnet. Jag förstod det inte då. Tänkte att det var en överdrift. Sån där skuldpropaganda som miljörörelsen ofta kör med. Skribenten talade om dem som slavar. ”Slavar” tänkte jag. Varför överhuvudtaget använda det ordet? Det var ju länge sedan slaveriet avskaffades.

Men bilden av tiggaren som tomte fick mig att förstå hur det hängde ihop. Att T-shirten jag köpt var så billig berodde på att det var någon annan som betalat.

Och nu vet jag inte vad jag ska göra med den där T-shirten. Eller med mitt liv heller för den delen. Allt känns helt jävla smutsigt. Jag har gömt den i en garderob och flera gånger har jag varit på väg att gå ut och kasta den i soporna. Helt irrationellt, jag vet, men det känns som att jag måste bli av med den.

”Slaveriet var inte en kris för de brittiska och amerikanska eliterna förrän abolitionismen gjorde det till en. Rasdiskrimineringen var inte en kris förrän medborgarrättsrörelsen gjorde den till det. Könsdiskrimineringen var inte en kris förrän feminismen gjorde den till det. Apartheid var inte en kris förrän anti-aparheid-rörelsen gjorde det till en.” 

Naomi Klein

”Att T-shirten jag köpt var så billig berodde på att det var någon annan som betalat.”