Nyligen skrev Jan Björklund på DN debatt att Liberalerna ställer sig positiva till kommissionens förslag om EUs sociala pelare (ESP). Motiveringen är att det handlar om socialliberalism, globaliseringens förlorare och behov av ett starkt EU. Nedan förklarar jag varför L gör ett flertal misstag. Inklusive när det kommer till hur EU bör utvecklas i framtiden.
1. Tankar om EUs sociala pelare är till en stor del symbolpolitik för att visa att EU bryr sig om de sociala frågorna. Det finns dock inga riktigt konkreta förslag på åtgärder som skulle kunna göra skillnad. Till exempel EU-basinkomst eller investeringar i högre utbildning för stater som Spanien och Grekland. Inte heller förslag om löneutjämning mellan staterna. Problem med tiggeri som i Rumänien är inte välfärdsproblem utan rasism och administrativa problem.
2. ESP är inte framtagen för européer, EU-medborgare i första hand. Det är framtaget för att nationella politiker ska kunna driva igenom sina intressen. Få EU-ledare eller andra politiker skulle verkligen vilja ha en social välfärdsunion. En sådan union skulle kräva EU-skatter och omfördelningspolitik. Man är rädd att det ska leda till populism och nationalism som motreaktion.
3. ESP är inte socialliberalism eller ens en högre grad av mellanstatligt samarbete. Tanken med ESP är bland annat harmonisering och koordinering av skattepolitik och välfärdspolitik. ESP handlar om att bevara högskattevälfärdsstaten. L har liksom andra partier inga förslag på hur ett socialkontrakt kan formas mellan EU-medborgarna och EU-institutioner som skulle innebära beskattning och välfärdspolicy i form av positiva rättigheter. Liberaler bör driva på för att Sverige ska ha en mindre, billigare men effektivare välfärdsstat.
4. ESP går emot den liberala federalismen. För den som vill ha en mer federal, politisk och integrerad union så måste man kommunicera om vikten av politisk mångfald. Liberal federalism handlar om fri konkurrens mellan stater. Samt om tydlig maktfördelning där socialpolitik är främst en statlig kompetens. Det handlar om att stater ska kunna vara innovativa, våga experimentera. Att det finns mer utrymme för en mångfald av idéer.
5. ESP går emot den fria rörligheten och ekonomiska friheter för företagen. ESP är till en stor del utvecklad av socialdemokratiska partier och fackföreningar enligt retoriken ”svenska jobb för svenska arbetare”. Samt regeringar som har makten i de rikare EU-länderna. Det handlar alltså om att reducera den fria rörligheten. Man åberopar ”lönedumpning” och risker med sexarbete. Hur kan L stödja det?
6. Det handlar inte om att vara för eller emot EU, utan vilket EU. L kommunicerar alldeles för mycket om ”EU-vänlighet” men saknar tydligare visioner om hur EU bör utvecklas. Till exempel, all EU-politik och beslutsfattning presenteras som ”samarbete”. Ett parti som vill ha en federal och politisk union bör inte prioritera mellanstatlig kommunikation utan just integrerande kommunikation. Dock med tydlig maktfördelning om vilka beslut som ska eller bör, samt inte ska eller bör, fattas på EU-nivå.
