Göteborg har fått ett nytt parti. De kallar sig Demokraterna i Göteborg (DEM) och leds av den tidigare moderaten, numera politiske vilden, Martin Wannholt. Wannholt har gjort sig känd dels som en av de starkaste kritikerna av trängselskatten och Västlänken och dels för att ha kuppat till sig en plats som kommunalråd 2014 genom att samarbeta med Vägvalet istället för med sitt eget parti, något som sedan ledde till att han uteslöts ur Moderaterna.

Som princip tycker jag det är bra när det startas nya partier. En demokrati bygger på många människors deltagande och engagemang och partier som suttit länge vid makten riskerar att bli enbart förvaltande istället för visionerande och nytänkande. Demokraterna i Göteborg framstår dock tyvärr inte, av det lilla vi hittills vet om dem, som särskilt visionära. Snarare är de ett klassiskt missnöjesparti, även om Wannholt själv vägrar acceptera den beskrivningen. Västlänken är det tydligaste exemplet, men Wannholt har också vädrat sitt missnöje med flera andra projekt såsom vattenspelet på Avenyn, kamelcentret i Angered och kommunens misslyckade satsning på en biogasanläggning – Gobigas. Detta är förvisso projekt som både har kostat mycket och upprört många och som man med rätta kan ifrågasätta. Men det räcker inte med att gnälla på andras fel, det behövs också egna visioner.

Visserligen är DEM ett nystartat parti och det är kanske mycket begärt att de redan ska ha ett brett och utvecklat partiprogram. Men bristen på ideologisk förankring och konkreta idéer är verkligen påfallande. I en debattartikel i GP pekar några företrädare för Demokraterna i Göteborg, som förutom Wannholt och Boström till stor del består av företagare och chefer, ut partiets riktning. Det är en sällan skådad uppradning av klyschor. Bland annat skriver de ”Kloka göteborgare vill inte bo i en rödgrön eller blå stad. De vill bo i en bra stad”, ”Göteborg ska vara en stad där alla har samma rättigheter och möjligheter” och ”Med rätt prioritering ska vi arbeta så att nolltolerans mot brott blir rådande i vår stad”.

Det sista citatet är särskilt anmärkningsvärt eftersom det tycks antyda att vissa brott i dag tolereras, eller i alla fall ses mellan fingrarna med, i Göteborg.
På DEMs hemsida finns debattartikeln i en förkortad version samt ett Youtube-klipp där Wannholt hälsar välkommen till partiet. Detta är allt som finns i skrivande stund. Frågan är om den som väljer att gå med i partiet vet vad hen går med i.

Wannholt säger också att partiet varken är vänster eller höger, istället ska de, enligt Västnytt, ”fatta pragmatiska beslut som bygger på det professionen säger är det bästa.” Wannholt försöker alltså avpolitisera partiet och få politik att framstå som en vetenskap där de med mest kunskap fattar de bästa besluten. Så är det förstås inte. Politik handlar om att vilja saker, det ligger i politikens natur att olika partier vill olika saker och det är därför oerhört viktigt att partiföreträdare är tydliga med vad de vill och vad de bygger sina åsikter på.

Några viktiga frågor för partiet som Wannholt ändå lyfter är segregation och otrygghet, skola och äldreomsorg. DEM vill utöka antalet platser på äldreboenden, de vill ge skolorna starkare och mer enhetliga direktiv, ge näringslivet bättre möjlighet att utvecklas och satsa på en ”god och effektiv kollektivtrafik” (istället för på Västlänken). Inga dåliga förslag men heller inget som något annat parti kommer att höja på ögonbrynen åt. När det gäller segregationen vill Wannholts partikamrat och tillika polisen Ulf Boström arbeta för att Göteborg ska ha kvarterspoliser i varje utsatt stadsdel. Möjligen ett bra förslag, men tveksamt om det går att reglera på kommunal nivå.

Jag tror att DEM har goda chanser att ta sig in i kommunfullmäktige, mycket beroende på Wannholts popularitet som ifrågasättare av Västlänken, en fråga som han tar med sig i det nystartade partiet också. Eftersom det finns en bred politisk uppslutning i Göteborg kring Västlänken och eftersom bygget snart ska starta är det högst otroligt att han lyckas stoppa hela projektet. Detta är han förmodligen medveten om, men ändå försöker han få det att framstå som att det finns en rimlig möjlighet att riva upp och stoppa beslutet.

På en fråga från Göteborg direkt om vilka Demokraterna i Göteborg kan tänka sig att samarbeta med svarar Wannholt att han har svårt att tänka sig samarbete med ”något av extrempartierna”, varpå han radar upp SD, V, MP och FI. Att han på detta sätt likställer SD med de rödgrönrosa partierna (undantaget S) är oroväckande och säger en del om hans syn på politik.

Man kan jämföra Wannholts framfart med den nyvalda presidenten Emmanuel Macrons i Frankrike, en annan politiker som också har byggt sig en karriär på populism och människors längtan efter ”något nytt”. Men det nya i Wannholts fall är en ganska unken blandning av retorik hämtad från framför allt Moderaterna och Vägvalet. Antagligen är det också därifrån Demokraterna i Göteborg kommer ta flest väljare.

Summa summarum kanske det leder till att Vägvalet ramlar ur kommunfullmäktige och att DEM kommer in, vilket antagligen inte gör så stor skillnad – Vägvalets väg har ju också kantats av populistiska förslag. En kan också hoppas att en del missnöjda SD-väljare hoppar över till DEM istället. Även om vi inte vet ännu hur DEM ställer sig i invandringsfrågor är de förmodligen, liksom Macron är ett bättre val än Le Pen, ett bättre alternativ än SD. Därmed inte sagt att de är ett bra alternativ.