Kärnkraften är döende och både marknad och miljö styr nu mot ett förnybart energisystem. Oljan blir mer och mer svårtillgänglig. Till och med Kina rör sig nu bort från kol och stängde nyligen sitt sista kolkraftverk i storstaden Peking. En del hoppas på en gasparentes för el- och värmeproduktion. Men när Ryssland gör sig alltmer opålitligt och Nordsjöproduktionen har peakat, verkar en satsning på gas/olja alltmer avlägsen.

Samtidigt sjunker kostnaderna radikalt för förnybar energi. Irena (International renewable energy agency) räknar med att solceller blir 59 procent billigare, solenergi lagrad i salt 37–43 procent billigare, landbaserad vind 26 procent, havsbaserad vindkraft 35 procent billigare till 2025. Detta från ett läge där förnybart redan är konkurrenskraftigt på grund av kraftiga prisminskningar de senaste åren. En del andra analytiker tror på ännu större kostnadsreduktioner det närmaste decenniet.

Framtiden är alltså grön och den kommer redan nu! Regeringen och stora delar av oppositionen har nu gjort upp om att Sverige ska ha förnybar energiproduktion 2040, samt 50 procent effektivare energianvändning till 2030. Kostnaderna för att ansluta havsbaserad vindkraft minskas. Elcertifikatsystemet utökas med 18 TWh till 2030 (linjärt). Även kärnkraftbolagens ansvar vid olycka utökas från 2 till 12 miljarder kronor. Vi borde alltså känna glädje över utvecklingen. Men …

Massivt stöd

Vi gröna har kämpat hårt i Europa för att EU ska skärpa säkerhetskraven för kärnkraften. Dessa krav har bland annat resulterat i att de svenska reaktorerna måste ha oberoende nödkylningssystem 2020. Kostnaden landar på i storleksordningen en miljard per reaktor. Andra investeringskostnader tillkommer för livstidsförlängning. De sex reaktorer som industrin har för avsikt att driva vidare efter 2020 riskerade att bli olönsamma. Moderaterna och gammelsossarna greps av panik. De drev igenom att effektskatten skulle tas bort, vilket motsvarar 4,3–7 öre per kWh i minskade kostnader. (Eftersom skatten baseras på effekt, inte produktion, blir den variabeln beroende på varje reaktors produktion när man översätter den till kostnad per energienhet som produceras.) Inte ens detta var nog för att rädda kärnkraften.

I oktober kom SSM med ett förslag till att beräkna kärnkraftsbolagens avgifter för avfallslagringen utifrån ett scenario med 50 års driftstid istället för 40 år, vilket skulle innebära kärnkraft fram till 2035 för att det inte ska uppstå en skuld inom avfallssystemet. Moderaterna plockade upp detta och drev igenom det i uppgörelsen. Utan den ändrade beräkningsgrunden hade avfallsavgiften behövts höjas med cirka 3 öre per kWh. Den sammanlagda effekten av dessa beslut blir att kärnkraften subventioneras med 7–10 öre per kWh, vilket är svårt att översätta exakt i pengar, men det är mer än hela ökningen av miljöbudgeten som regeringen beslutat, som jämförelse. Det betyder att lättnaderna för kärnkraftsindustrin är större än hela den satsning på miljöbudget som regeringen hittills gjort.

”Kärnkraften är på dekis, den är olönsam, konstgjord andning är meningslös symbolpolitik från gamla reaktorkramare. Under tiden växer avfallsbergen för deras barnbarn.”

Kärnkraftsindustrins reaktioner på besluten är att de nu nöjt konstaterar att investeringarna 2020 kommer att löna sig för de kvarvarande sex reaktorerna då. De fyra som redan aviserats ska stängas kommer sannolikt inte bli lönsamma trots dessa beslut. Faktum är att kärnkraften är så mycket på dekis att den kanske inte ens med detta massiva stöd lönar sig inom kort. Varför ska vi satsa på konstgjord andning av en utdöende energiform?

Drabbar låginkomsttagare

En del anser att detta var priset vi fick betala för att få mer elcertifikat till 2030 och förnybart 2040. Men om ännu fler reaktorer behövt läggas ned 2020 hade energibristen gynnat utbyggnad av förnybart, med eller utan elcertifikat. Elcertifikat är en subventionering av förnybart, priset betalas av konsumenterna. Effektskattens avskaffande och den sänkta skatten på vattenkraft (fastighetsskatten) finansieras med en skattehöjning på 4,2 öre.

Det vill säga, vi sänker kostnaderna för kärnkraftsbolagen samt ökar subventionerna till förnybarhetsbolagen. De plockar hem vinsterna och konsumenterna får betala. Oavsett vilken bedömning man gör av denna uppgörelse och om den har positiva effekter på miljön eller inte kan man konstatera att den har en negativ effekt på det sociala. Energiskattehöjningar drabbar låginkomsttagare mest. De använder en större del av sin inkomst på energi, men mindre i absoluta tal än rika hushåll.

Problemet är att låginkomsttagare oftare bor i hyresrätt eller har så små marginaler att de inte kan investera sig ur de höjda kostnaderna.

Beräkningen att späda ut avfallsavgiften på fler år är mycket riskabel. Tyskarna räknar med motsvarande 13 miljarder kr per GW installerad effekt och Storbritannien med 25 miljarder per GW för avveckling. Båda beräkningarna är mycket högre än nuvarande beräkningar i Sverige.

Det är fullkomligt absurt att tro att nedmontering av 12 reaktorer och permanent avfallslagring skulle kosta under 100 miljarder i Sverige, vilket är nuvarande antagande. Vi borde till varje pris höja avgiften innan alla reaktorer är olönsamma och nedlagda. I Spanien monterades en liten reaktor ned, kostnaden var 50 procent högre än man hade trott. Den största kostnaden var personalkostnader, det är ytterst ologiskt att Sverige beräknas vara i underkanten av kostnaderna.

Förnybar framtid

Höjningen av ansvarskostnaden vid en olycka går från att täcka 0,1 procent vid en allvarlig olycka till 0,5 procent, det vill säga att staten står för minst 99 procent av kostnaden vid en allvarlig olycka, både före och efter höjningen. Fukushima beräknas kosta runt 1 500 miljarder, Ukraina använder fortfarande 6 procent av BNP till Tjernobyl och tyskarna tror att en olycka där skulle bli flera gånger dyrare än Fukushima.

Moderaternas och Centerns bristande tro på marknaden visas av denna uppgörelse. Självklart borde varje kraftverk ansvarsförsäkras till beräknad kostnad vid katastrof, runt 2 000 miljarder. Om kärnkraften är så säker som bolagen säger borde det kosta väldigt lite. Runt 2 procent av jordens reaktorer har redan haft en partiell härdsmälta och drygt 1 procent av reaktorerna en mycket allvarlig härdsmälta. Det betyder att risken i Sverige är faktiskt helt oacceptabelt hög med 10 reaktorer. Vi brukar rädda oss med att vi är så duktiga, inte har några jordbävningar, med mera.

Men vi har haft ett antal allvarliga incidenter redan. Om samhället inte kan hantera utfallet av en negativ säkerhetskalkyl ska inte aktiviteten tillåtas alls. Energiuppgörelsen gör att kärnkraftens förutsättningar att finnas 20 år till kraftigt stärktes. Trots de goda bitarna blir den inte acceptabel. Kärnkraften är på dekis, den är olönsam, konstgjord andning är meningslös symbolpolitik från gamla reaktorkramare.

Under tiden växer avfallsbergen för deras barnbarn. Vi har all anledning att känna hopp, fortfarande kan vi fortsätta att arbeta för att snabbt göra kärnkraften olönsam. Inte minst genom att avslöja risker och en underfinansierad avfallsfond. Vi ger aldrig upp! Vi vet att framtiden är förnybar, det gäller bara att finna rätt väg dit.

Carl Schlyter är riksdagsledamot för Miljöpartiet, tidigare ordförande i EU-nämnden och EU-parlamentariker.