Nycirkus om gränser och gränsöverskridanden. Cirkus Cirkör ger uttryck för sin frustration över flyktingkrisen i sin starka och tankeväckande trilogi; Malmösuccén Borders 2015, turnéföreställningen Limits och nu Movements, en samproduktion med Malmö Stadsteater, som har premiär 5 maj på Hipp i Malmö.

När gruppen nyligen firade sitt 20-årsjubileum kändes det naturligt att fokusera på Cirkörs kärna, berättar Tilde Björfors, gruppens regissör och konstnärliga ledare.
– Arbetet med att göra det omöjliga möjligt fysiskt, men också att tänja på gränser mellan konstformer och uttryckssätt, genrer och nationaliteter. I tjugo års tid har Cirkus Cirkör etablerat konstformen i Sverige, genom att röra sig i samhällets olika skikt på olika sätt, säger hon.

Borders hade premiär ett halvår innan den stora flyktingströmmen 2015 och Tilde Björfors var snabbt med i flödet av de som hjälpte till och hon var en av de första som stod på Centralen med mat och upplät sitt hem åt nyanlända.

– När Limits sedan skapades var det mitt i flödet av människor som kom, nyanlända personer som vi lärde känna, verkligheten och föreställningsprocessen skedde parallellt, berättar Björfors vidare.

I Limits, som är på turné till och från sen 2016, utmanar cirkusartisterna kropparnas begränsningar i våghalsiga balanskonster och ställer samtidigt frågan om mänsklighetens globala balans. Nu när stora folkmassor rör sig över världen och länder stänger gränser, vad händer då med jordens balans?

Jag såg Limits i Stockholm förra året och imponerades av de hisnande, charmfulla och fantasirika cirkusnumren med artister som ömsint kastar sig själva, varandra och frågan genom luften. Faller och fångar, studsar tyngdlöst mot murar, staket, sönderslitna hem och städer i ruiner, för att sväva vidare mot det okända. Med förhoppningen om att överleva. Att någon medmänniska tar emot när du faller. Tillit. Mänsklighetens balanskonst att hantera flyktingsituationen i sina själar. Vad får vi för en värld när vi stänger dörrar för människor i nöd? Har det gått så illa i egoismens tidevarv att allt fler saknar förmåga till empati? Hur svårt är det att leva sig in i hur det känns att få sitt hem och sina vänner sönderbombade? Och handla därefter. Som individ. Och som nation.

”… det är stor skillnad mellan en cirkusartist som tar risker av egen fri vilja och den som flyr för sitt liv.”

Föreställningen börjar i havet, ett mörkt gigantiskt slukhål för vissa och vägen till ett nytt liv för dem som lyckas ta sig över. Och fortsätter som en framåtrörelse, en resa från trygghet och ursprung till det okända. Flygande fri luftakrobatik och suverän jonglering, djärva luftfärder från språngbrädan, i takt med den levande rytmiska musiken, som är djupt integrerad i artisternas utmaningar och budskap.

För att hålla balansen måste vi vara i rörelse. För att förändras måste vi ta risker.

– Men det är stor skillnad mellan en cirkusartist som tar risker av egen fri vilja och den som flyr för sitt liv, fortsätter Tilde Björfors.

När arbetet med Movements inleddes så hade Sverige stängt sina murar mot omvärlden. Vi behövde bli konkreta i vårt eget tänkande om våra privata gränser och hur vi skulle hantera det faktum att Sverige gick från att ha varit ett öppet land där alla ska känna sig välkomna till att det i princip blev kriminellt att hjälpa flyktingar.

Vad hände med oss när de stränga reglerna infördes? När strömmen minskade?

– Det blev ett slags sår. Volontärer som kämpat sjukskrevs för utmattning när de inte var igång längre. Vi hade varit med om en gemenskap som sen inte var nåt att ha. Det vakuumet finns i den nya föreställningen. Men också mycket hopp. Det som kan inspirera oss att handla och göra nåt för framtiden är ju hoppet, säger Tilde Björfors.

Hon betonar att Movements är en föreställning där rösterna är de nyanländas.

– Vi har en ensemble med skådespelare, dansare och cirkusartister från Syrien, Palestina, Afghanistan, England, Iran, Irak, Sverige, Tjeckien, Turkiet och Österrike och det är deras verkliga berättelser som står på scen. Blandat med historier som jag och dramaturgen Alexandra Loonin samlade på oss som mottagare när vågen kom 2015.

Två stora rörelser. Rörelsen av folkmassorna som var tvungna att lämna sina hem och ta sig hit, och folkrörelsen som uppstod när vi gick man ur huse för att ta emot. Cirkuskonstens kanske viktigaste grundpelare; balans är beroende av en konstant rörelse, som kan uppfattas som en stor styrka, alldeles som känslan av gemenskap när en nation enas och sluter upp vid en kris. Det har vi ju alla i färskt minne.

Hur har ni bearbetat det här i er cirkuskonst?

– Jag tror att gränserna är mer eller mindre utsuddade sceniskt. Vi har dansare från Syrien som utmanar sig själva fysiskt på ett fantastiskt sätt. De har klarat så svåra utmaningar på vägen hit, att de vet att när man övervinner sin rädsla och vågar ändå uppstår en upplevelse av att växa som är så mycket värd. Folk flyger i luften, klättrar högt och vi har riktigt vatten på scen.

Tilde Björfors påpekar att cirkus bygger mycket på risk.

– Artisterna tränar på det varje dag. De tar risker men fokuserar på möjligheterna och hanterar hela tiden säkerheten. De bär med sig berättelserna om hur de klarat av och hanterat sin rädsla.

Att övervinna det en är rädd för. Har väl med tankekraft att göra?

– Precis så. När vi sänker vårt samhälles tankekraft och använder oss av skrämselretorik, då har vi ju sänkt ribban för vad vårt samhälle kan klara av rätt rejält.
Världen är föränderlig och förunderlig, det är vi som formar den och vi har chansen att skapa den till en plats för alla.

Föreställningar: Borders, Limits och Movements
Grupp/Artist: Cirkus Cirkör