År 1979 ockuperade ett fyrtiotal homosexuella aktivister Socialstyrelsen. För att visa det absurda i att homosexualitet klassificerades som en sjukdom hade de – tillsammans med hundratals andra över hela landet – sjukskrivit sig med hänvisning till sin homosexuella läggning. Sannolikt har få civil olydnad-aktioner i rättighetskampens svenska historia fått så snabbt resultat. RFSL Stockholms ordförande, som deltog i aktionen, lyckades påverka Socialstyrelsens nya chef. Några veckor senare friskförklarades alla homosexuella i Sverige.

År 2016 återkom kampen för de mänskliga rättigheterna till Socialstyrelsens lokaler. Ett femtiotal transaktivister ockuperade Socialstyrelsen, med en hänvisning till den historiska aktionen på 70-talet. Denna gång handlade aktionen om transpersoners rättigheter. Det är talande att en statlig myndighet, Forum för levande historia, i dag i uppskattande ordalag utbildar Sveriges skolever om 70-talets aktion – medan de flesta knappt känner till våra dagars transaktivism.

Att kritisera historiska övergrepp är enkelt för myndigheter och politiker. Att erkänna dagens kränkningar är betydligt svårare. Det skulle ju innebära att Löfven, Kinberg Batra och Åkesson måste ta ansvar för sina egna partiers nutida kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kampen för allas mänskliga rättigheter har en lång väg kvar i Sverige. Fortfarande drabbas homosexuella och transpersoner – som många andra minoriteter – av statliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Konsekvenserna är ibland dödliga. Denna krönika tillägnas alla historiska och nutida hjältar som kämpar för allas lika värde. Som vit, majoritetssvensk cisman kan jag inte ens föreställa mig det mod som krävs för att som oprivilegierad aktivist själv utmana de strukturer som förtrycker en.

Därför vill jag här lyfta några av de krav Transförsvaret – aktivisterna bakom 2016 års ockupation – ställt på den svenska staten: Friskförklara transpersoner. Avskaffa juridiskt kön och könsneutralisera personnumren. Förbjud onödiga ingrepp på intersexpersoners kroppar. Ge asylsökande transpersoner lika rätt till vård. Stoppa deportationerna av hbtq-flyktingar. Ta bort restriktioner inom transvården som drabbar icke-binära. Bygg upp en kompetent transvård över hela landet, befriad från dagens onödiga väntetider, med lägre åldersgräns och med möjligheter till alternativa ingrepp och behandlingar.

Alla dessa krav är lika rimliga som 70-talets krav på friskförklaring av homosexuella. Precis som 70-talets aktivister nådde vissa segrar samtidigt som mycket förtryck fanns kvar har transkampen redan nått viktiga delsegrar. Socialstyrelsen friskförklarar transpersoner; regeringen ska nu ge skadestånd till transpersoner som tvångssteriliserats och vill förenkla val av juridiskt kön. Skadeståndet är för litet, juridiskt kön måste bort och flera krav kvarstår. Samtidigt visar delsegrarna att kamp fungerar. Vi måste alla fortsätta kämpa. Så kommer staten en gång få utbilda skolbarn om Transförsvarets modiga aktivism.