I en ny rapport gör FNs särskilde rapportör för rätten till mat, Olivier De Schütter, upp med myten om att bekämpningsmedel skulle vara nödvändiga för att föda jordens växande befolkning. Till exempel konstaterar han att det finns tillräckligt med mat i världen men att orättvisa handelssystem förhindrar att de som har störst behov av maten får tillgång till den. I rapporten redogörs också för de enorma farorna och problemen med bekämpningsmedel som att ungefär 200 000 människor dör varje år på grund av besprutningen. 99 procent av dödsfallen sker dessutom i så kallade utvecklingsländer där hälso- och säkerhetsreglerna generellt sett är mindre strikta. Förutom detta orsakar de stora skador på ekosystemet och ingen vet hur mycket de i längden påverkar hälsan på oss som konsumerar maten.

Detta kanske inte kommer som någon nyhet för de flesta som läser den här tidningen, men det är i alla fall glädjande att en så stor och betydelsefull organisation som FN så starkt och tydligt markerar mot bekämpningsmedel. Vad behöver då göras för att stoppa besprutningen? I rapporten menar man att de nuvarande nationella och internationella regelverken inte är tillräckliga eftersom de inte tar hänsyn till den globala marknaden där företag lätt kan exportera bekämpningsmedlen till länder med svagare lagstiftning. ”Den mest effektiva och långsiktiga metoden för att minska utsattheten för giftiga kemikalier är att vi rör oss bort från ett industriellt jordbruk” skriver man.

I en artikel på hemsidan Aktuellt fokus står det att rapporten beskriver kapitalismen som det största hotet mot världens befolkning. Även om jag tycker att det är en lite väl generös tolkning – ordet kapitalism nämns överhuvudtaget inte i rapporten – så är det kanske i förlängningen ändå det som skulle bli konsekvensen om problemen i rapporten togs på allvar. Det är svårt att se hur det nuvarande ekonomiska systemet skulle vara förenligt med en global satsning på mer småskaliga jordbruk där avkastningen inte främst mäts i pengar. Stater kan, och bör, ingripa genom att stötta jordbruk som är ekologiska och hållbara eller genom att förbjuda bekämpningsmedel. Som konsumenter kan vi också göra aktiva val genom att välja mat som har odlats ekologiskt. Men räcker det? Att som konsument förändra världen genom att handla ekologiskt är lättare sagt än gjort och är dessutom en klassfråga – det är lättare för dem som är ekonomiskt bemedlade att göra ekologiska val. De företag som tjänar sina pengar på bekämpningsmedel, som Monsanto & Bayer, Dow & Dupont och Syngenta & Chem China, kommer säkert undan, även om flera länder förbjuder bekämpningsmedel, genom att söka sig till länder där deras produkter ännu inte har förbjudits.

I ett kapitalistiskt system tenderar det som är mest effektivt och ger mest ekonomisk vinst till ägarna alltid att vinna. Men som Gunnar Rundgren skriver i boken Den stora ätstörningen finns det ”inget skäl att tro att marknader är bra instrument för att reglera vårt förhållande till örnen, rosen eller vattnet i oceanen.” Istället föreslår han att vi bör se på jordbruket som ”kollektiva nyttigheter” eller allmänningar. Det betyder inte nödvändigtvis att alla människor måste odla sin egen mat eller att vi ska avskaffa all handel med mat. Men vi måste på olika sätt återta makten över maten och inte låta marknadskrafterna styra vilken mat vi lägger på tallriken. Ett sätt är att de som jobbar på plantagerna, och som drabbas hårdast av besprutningen, också får vara med och bestämma hur maten ska odlas.