DEBATT Eleverna i skolorna har sjunkande resultat enligt mätningar. En kunskap som är avhängig av elevens förmåga att sitta still och lära sig formler, titta på en datorskärm, lära tabeller, historiska skeenden, anatomiska modeller och atomer i en tid då kropp, psyke och mänsklig erfarenhet är som mest utvecklingsbar.

I en känslig tid då elevens upplevda verklighet blir en lära för livet, ska matematik, grammatik och biologi pluggas in för att uppfylla elevens plikt som samhällsmedborgare, för att få ett jobb på arbetsmarknaden, där den ekonomiska tillväxten är grundplåten för densamma.

Att människan är en fysisk, biologisk och andlig varelse som är lämpad för ständig fysisk aktivitet och med arbete som ger ett synbart praktiskt resultat glöms liksom bort.

Att musik, dans och rytmik i alla tider har följt människan som en självklar glädjespridare och källa till social gemenskap glöms liksom också bort. Tomrummet kompenseras med pedagogik, psykologi, kuratorer och i vissa fall diagnoser och mediciner.

Skolan, där i princip 100 procent av barnen vistas en stor del av sin barn- och ungdom för att utbildas har en stor betydelse för hur framtidens vuxna formas. Bör vi inte ta vara på den chansen?

I skolans moral borde inrymmas en utbildning som ger barnen tillräckligt med kunskap, glädje och styrka för att lära sig handskas med den framtid som de får ärva efter oss, ett samhälle där ”trygghet och välfärd” ska kunna leva upp till sin verkliga innebörd.

Och inte minst för att skolpolitiken ska ge viktiga signaler till alla i samhället, till föräldrar och barn, till politiker, ekonomer, företagare … om vad som verkligen betyder något i en människas liv för ett friskt, sunt och hälsosamt liv. Och samhälle.