Att vara gravid är speciellt – det är ju ett barn som växer i magen. Men dessutom kan man bli trött och tung, man kanske behöver vara borta från jobbet ibland och tillvaron kan bli en röra av känslor och hormoner. Ibland blir det inte som man har tänkt sig och ibland går det illa på allvar. Så att erbjuda sig att vara gravid åt någon annan är en stor sak. Till exempel en vän eller släkting som inte själv kan bli gravid.

Kan en kvinna fatta ett sådant beslut frivilligt? Om hon säger att det är ett frivilligt och självständigt beslut, kan vi tro henne? Eller ska vi misstänka att någon pressar henne eller lockar med svarta pengar som hon inte har råd att säga nej till? Måste det inte rent av vara fel på henne annars?

Surrogatmödraskap hänger i dag juridiskt i luften, det är inte lagligt men egentligen inte olagligt heller. De politiska partierna har tagit ställning på olika sätt, eller misslyckats med att ta ställning, utifrån frågor som de ovanstående. Alla riksdagspartier utom Moderaterna är emot att en kvinna ska kunna ta betalt för att genomgå en graviditet åt någon annan. Däremot säger Centerpartiet och Liberalerna ja till altruistiskt surrogatmödraskap, där hon som bär barnet gör det utan ersättning. Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är emot även detta, medan Miljöpartiet och Socialdemokraterna ännu inte har någon klar inställning.

Men inför Socialdemokraternas kongress i april har partistyrelsen nu berett frågan och kommit fram till ett nej. De vill inte att altruistiskt surrogatmödraskap ska vara tillåtet. Delvis handlar det om vad som kallas barnperspektivet, där de menar att det finns för lite kunskap. Det är en luddig ståndpunkt eftersom det inte finns några belägg för att det skulle skada barnen att vara födda av en surrogatmamma. Men framför allt tror de inte att en kvinna är kapabel att fatta ett sådant beslut.

– Vi ser att det kan innehålla en uppenbar risk att det blir påtryckningar mot kvinnor, vi ser att det finns en risk för kommersialisering, och vi ser också att det finns en risk för kvinnors rätt till sin bestämmande över sin egen kropp, säger partistyrelseledamot Helen Fritzon till Sveriges radio.
Eller som S-kvinnor utvecklade sitt ställningstagande förra året: påtryckningar, utsatthet och maktobalans kan få kvinnor att ställa upp. För att skydda dem mot sådana situationer sa S-kvinnor nej.

Tanken att påtryckningar, utsatthet och maktobalans inte ska påverka viktiga val i livet är vacker, och man kan önska att Socialdemokraterna skulle tänka så i fler sammanhang. Till exempel att den som blir sjuk ska få tillfriskna i sin egen takt eller leva med sin sjukdom på ett sätt som känns rimligt. Att den som är arbetslös ska kunna välja bort nattjobb, som påverkar hälsan, eller avstå från att söka jobb långt bort.

Men Socialdemokraternas ledning följer ett välmenande men auktoritärt mönster. De vill undvika att kvinnor genomgår graviditeter åt andra för att de inte har råd att säga nej – visserligen handlar det om altruistiskt surrogatmödraskap, men vem vet om de får pengar under bordet? Deras lösning är inte att se till att kvinnorna har råd att säga nej utan att förbjuda själva valet. Att ta ifrån kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar – för att skydda rätten att bestämma över sin egen kropp.

Alla kan inte få barn på det enklaste sättet. Barn är ingen rättighet, men en möjlighet som många vill ha. Om någon vill bära ett barn åt den som inte själv kan är det ett stort förtroende, kanske en uppoffring, men ingenting för staten att lägga sig i. Precis som staten inte ska ha synpunkter på vem eller vilka man väljer att leva med. Inför kongressen önskar jag att Socialdemokraterna ska minnas att de för hundra år sedan kämpade för kvinnlig rösträtt – inte för att omyndigförklara kvinnor.