DEBATT Jag har länge känt stor respekt för dem som kämpar för djurens rättigheter och i tonåren var jag faktiskt en grön miljö-
aktivist. Något inom mig förnimmer en själsfrände i dem som värnar djur och natur och i mångt och mycket för liknande resonemang som pro-liferörelsen, men för en annan grupp individer, eller i ett större perspektiv, det som skapar och upprätthåller en livsfrämjande levnadsmiljö för alla varelser. Livets värde är en röd tråd.

Djurrättskämpar kan nämligen i någon mån betraktas som right-to-lifeare. Vi har liknande värden och många likheter i vår metoder. I djurrättskretsar är det inte ovanligt att förespråka att oönskade djur adopteras istället för avlivas. Samma resonemang är grundbulten för right-to-liferörelsens motto ”adapt or adopt, don’t abort!”. Även om en individ inte är önskad av någon särskild finns det alltid andra som längtar efter honom eller henne. Enligt båda rörelserna är det nämligen irrelevant för någons värde huruvida samhället är positivt eller negativt inställd till individen.

Enligt de olika rörelserna anses djuren respektive de ofödda människorna ha ett inneboende värde och rätt till liv som inte omintetgörs av omgivningens inställning. En annan likhet är önskan att vara en röst för någon som inte själv kan föra sin talan. Djuren kan inte prata så att vi förstår dem och detsamma gäller den röstlösa ofödda människan som Ja till livet önskar ge en röst. Både djur och ofödda människor vill fortsätta leva! Vissa andra livsrättskämpar visar bilder på aborterade foster, liksom djurrättsaktivister gestaltar den grymhet som djur utsätts för. Båda rörelserna kämpar för sina respektive gruppers ökade rättsskydd. Slutligen finns det paralleller angående omfattningen när det kommer till det systematiska dödandet av djur och abortindustrins mångtaliga offer.

Ibland får jag av abortivrare höra att ”foster inte är människor” och att det därför är helt i sin ordning att utsläcka deras liv. Det är enligt mig ett dumt påstående, för vad skulle den ofödde annars vara ur ett biologiskt perspektiv om dess upphov är en mänsklig mamma och en mänsklig pappa? En ny unik och levande människa blir till då föräldrarnas gameter förenas vid befruktningen. I sammanhanget är det intressant att en röd tråd inom djurrätt är att individer oavsett art inte ska utnyttjas och har rätt till sitt liv.

Abort innebär tragiskt nog att behandla ofödda människor som vi människor ofta behandlar djur. Stämmer det mot alla odds att ett mänskligt foster inte tillhör den mänskliga arten bör den ofödde ändå tillmätas livsvärde i ett djurrättsperspektiv.

Jag önskar inte sudda ut gränserna mellan människor och djur eller förringa människors unika värde enligt vårt perspektiv. Populism ställer dock olika grupper emot varandra. Min önskan är istället att fler vågar se likheterna och göra gemensam sak för ett empatiskt Sverige utan förtryck som inkluderar alla individer, ofödda människor som djur. Djurskydd och miljökamp är ytterst sett en omistlig del av livsrätten då den ena försvarar liv och den andra förutsättningarna för liv. Jag har en förhoppning om att fler pro-lifeare i framtiden kommer att värdesätta djurliv och att fler djurrättsförespråkare kommer försvara de ofödda människornas livsvärde och livsrätt. Ett ofött människobarn ska inte behöva viska ”låtsas att jag är ett träd eller en panda och rädda mig”. Ett grönt motto brukar vara solidaritet med kommande generationer och alla människor. Hur kan man säga de orden utan att även inkludera de ofödda människorna?

Kan vi verkligen helhjärtat värdesätta varje enskilt barns framtid om vi inte värdesätter varje ofött barn i nuet?