Den svenska vargstammen tycks vara kvar på den lägre nivå som konstaterades i fjol. Enligt de senaste resultaten har 34 familjegrupper noterats i landet den här vintern, vilket motsvarar 340 individer.
Det är exakt samma antal vargar som förra vintern. Visserligen är inte årets inventeringssäsong avslutad – den pågår till 31 mars – men några större förändringar är inte att vänta.
– Det kommer troligen att tillkomma några vargar, men inte så många. Några jätteförändringar är inte att vänta. Slutresultatet blir nog ungefär som i fjol, säger Inga Ängstig, föreståndare för Viltskadecenter som koordinerar inventeringarna av stora rovdjur i Sverige.
Det innebär att vargpopulationen inte har återhämtat den mark som tappades mellan förrförra och förra vintern.
Under 2014-2015 noterades 415 vargar i landet – den högsta siffran sedan mitten av 1800-talet – men 2015-2016 inräknades bara 34 familjegrupper vilket motsvarade 340 individer, en nedgång med 18 procent.
Orsaken, enligt de flesta bedömare, var den omfattande jakten under 2014-2015. Under perioden dödades 75 vargar legalt, och dessutom utsätts stammen normalt för en omfattande tjuvjakt. Vargar tål en ganska hög beskattning, men överstiger dödligheten 30 procent minskar stammen.
Sedan dess har antalet fällda vargar minskat. Men avskjutningen har av allt att döma varit tillräckligt stor för att förhindra en återhämtning till den tidigare nivån.
– Det är uppenbart att den illegala jakten är mycket omfattande i vissa områden, exempelvis i Dalarna, säger Tom Arnbom, ansvarig för rovdjursfrågor på Världsnaturfonden.
Han är tveksam till om det kommer att bli någon licensjakt på varg nästa vinter.
– Då finns det risk att man får domstolarna på sig. Dels är det tveksamt om vargarna är tillräckligt många, dels har många genetiskt viktiga invandrarvargar försvunnit på sistone.
En annan faktor som kan komma att komplicera situationen är att en ny beräkningsmetod för att beräkna vargstammens storlek snart kan införas. Hittills har man räknat med att varje familjegrupp motsvarar cirka tio vargar i populationen, men nya rön antyder att detta ger en överskattning av antalet vargar. En omräkningsfaktor på 8,0 istället för 10,0 rekommenderas av flera forskare. I så fall skulle det nuvarande antalet skrivas ned från 340 till 272.
– Det kommer att få konsekvenser för vargjakten, säger Arnbom.
Vargstammen
Vargen fanns ursprungligen över hela Sverige, bortsett från Gotland. Den var vanlig fram till 1850-talet men minskade sedan snabbt på grund av hård förföljelse.
Minskningen fortsatte fram till 1966 då arten fredades. Fridlysningen kom nästan för sent, när bara en handfull vargar fanns kvar, och arten befann sig ytterst nära utplåning ända till 1980-talets början då ett vargpar började fortplanta sig i Värmland.
I början av 1990-talet ökade antalet par och sedan dess har stammen ökat från ett tiotal individer till toppnoteringen 415 vargar vintern 2014-2015. Därefter har antalet minskat något, till cirka 340 vargar.
Miniminivån för den svenska stammen har satts till 300 djur.
Källa: Viltskadecenter
