EUs huvudstäder höll andan inför tisdagens avgörande i EUs domstol. Om domstolen hade beslutat att EU-länderna är skyldiga att utfärda visum till personer som vill resa till deras länder i syfte att söka asyl, hade hela spelplanen ritats om. Då hade asylsökande själva kunnat välja vilket land de vill söka asyl i, och de hade också kunnat åka in lagligt i EU utan att först behöva utsätta sig för en farlig resa över Medelhavet. Något som människorättsorganisationer ropat efter.

– Jag är besviken, men kanske inte helt förvånad, säger Amnestys jurist Madelaine Seidlitz till TT.

– Det känns som att EU-domstolen väljer att pragmatiskt titta på att det här inte skulle vara politiskt hållbart.

Det aktuella fallet handlar om en familj från staden Aleppo i Syrien, som i höstas ansökte om visum till Belgien och hoppades få bo hos bekanta där. Belgiska myndigheter avslog familjens visumansökan, som gjordes på den belgiska ambassaden i Libanon och med hänvisning till humanitära skäl.
Unionens generaladvokat Paolo Mengozzi, som ger råd till EU-domstolen, har tidigare yttrat sig i fallet och sagt att EU-länderna måste bevilja visum till människor som riskerar tortyr eller inhuman behandling. Han stödde sig på artiklar om tortyr och asylrätt i EUs stadga om de grundläggande rättigheterna, men domstolen hävdar att fallet inte alls faller under EU-rätten, utan är något som ska avgöras av varje lands lagstiftning.
Enskilda medlemsländer har dock rätt att utfärda visum men någon plikt att göra det föreligger alltså inte, enligt EU-domstolen.

Med tanke på hur flyktingdebatten förs i EU, har Amnesty inga större förhoppningar om att enskilda länder ska ändra sig om humanitära visum.

– Alla, inklusive Sverige, säger ju att vi inte kan göra något som ingen annan gör. Då kvarstår den absolut största anledningen till att människor på flykt tvingas använda sig av människosmugglare. Problemet kommer att kvarstå, eftersom det finns en fortsatt politisk ovilja och en avsaknad av säkra och legala vägar, säger Madelaine Seidlitz.