Läget för mänskliga rättigheter är akut. I Sverige fortsätter ensamma barn deporteras, i strid med asylrätten och trots flera självmord. Sverige fortsätter beväpna diktaturer (inklusive Saudiarabien), och de klimatförändringar Sverige fortsätter bidra till riskerar orsaka kränkningar av miljoner människors rätt till liv och trygghet. Utanför regeringen röner fascismen nya framgångar, när SD tillsammans med M, KD och L tar makten i Hässleholm, inbjuds av Anna Kinberg Batra till samarbete och normaliseras av media och makthavare.

Vi som bryr oss om medmänskligheten måste agera. Digitala initiativ som #vistårinteut – som kämpar för de ensamkommande barnens mänskliga rättigheter genom krav på amnesti – och mer klassiska gräsrotsrörelser som Tillsammansskapet – som arbetar lokalt för att ena medmänniskor i solidaritet med varandra – är givetvis viktiga; alla borde t.ex. skriva under uppropet för amnesti på vistarinteut.org. Men utomparlamentarisk organisering räcker inte. I slutändan fattas besluten av våra riksdagspartier.

Tyvärr misslyckas dessa partier med sitt främsta uppdrag: att värna demokratin inklusive de grundläggande fri- och rättigheter Sverige förbundit sig att respektera. SD-fascisterna är uppenbart kontraproduktiva för varje demokratisk kamp. M och KDs stöd till fascismens normalisering omöjliggör dem med; Liberalernas antiliberala politik (för vapenexport och flyktingutvisningar) är heller inte förenlig med mänskliga rättigheter. Bara Centern kvar som någorlunda anständigt parti bland de borgerliga – men deras urfolksfientliga gruvpolitik och stöd till massövervakning och Saudiavtal i Alliansregeringen gör dem omöjliga att stödja för en frihetlig medmänniska.

Socialdemokraterna ligger bakom Sveriges mest inhumana flyktingpolitik på decennier (för att inte tala om deras stöd till att beväpna diktaturer, i strid med sina kongressbeslut). Miljöpartiet må ha ett fint partiprogram, men när de gång på gång brutit mot sina principer har de förbrukat allt förtroende. Vänsterpartiet röstar ofta vettigt, men de stödjer fortfarande regeringen med ett enda ultimatum, som gäller vinster i välfärden – en icke-fråga i jämförelse med de brott mot mänskliga rättigheter regeringen står för.

Riksdagspartierna har svikit oss. Vi behöver ett nytt parti i riksdagen, som konsekvent kämpar för en öppen, medmänsklig och progressiv värld, där Sverige respekterar både mänskliga rättigheter och miljö. Ett parti som har riksdagschans 2018, och som visat sig överlag hålla sina löften när de valts in i andra parlament. Dessa kriterier stämmer på två partier: Feministiskt Initiativ, som utifrån en intersektionellt feministisk ideologi står upp mot förtryck, och Piratpartiet, som kämpar för mänskliga rättigheter för alla, både på och utanför internet. Dessa partier tillför båda avgörande, nya perspektiv till politiken – ungefär som MP i början – och behöver allt stöd vi kan ge dem. För att parafrasera ett klassiskt citat: sörj inte, organisera er partipolitiskt!