– Det är inte lätt, men man måste börja någonstans. Det funkar, men det är svårt, säger Mahboba Madadi till TT om sitt nya uppdrag.

Hon kom till Sverige via Spanien för tre år sedan. Hon är fortfarande osäker på om hon kommer att få stanna i Sverige. Samtidigt är en av förbundets uppgifter att försöka hjälpa ensamkommande barn och unga som brottas med självmordstankar på grund av utvisningshot.

– Vi försöker att ge hopp, gå ut på boenden och prata med ungdomar. Det är jättesvårt att ge dem hopp, men vi försöker att fixa aktiviteter så att de kommer in i samhället.

Antalet ensamkommande barn och unga som söker asyl i Sverige har sjunkit kraftigt, samtidigt växer andelen tjejer och är nu uppe i 19,9 procent.
Som ordförande vill hon vara en förebild och visa att tjejer har samma kapacitet som killar. Hon hoppas att fler ensamkommande tjejer ska aktivera sig och ta steget ut i samhället.

– Jag vet att det är jättesvårt. Vi tjejer har inte lärt oss att prata om våra rättigheter. Vi har lärt oss att vara tysta. En bra tjej i Afghanistan är en tyst tjej – vi växte upp så.

Utbildning är nyckeln, anser hon. Därför drömmer hon om att i framtiden arbeta med utbildningsprojekt för tjejer och kvinnor i Afghanistan.

– Utbildning är jätteviktigt, det är då man blir medveten om sina rättigheter.

Hennes familj var ovanlig. Hon beskriver sin mamma som stark och Mahboba Madadi fick under hela barndomen höra att hon hade samma rättigheter som sin bror. Av andra har hon många gånger fått höra att hon borde bära burka, men det ville hon absolut inte, däremot har hon varit tvungen dölja sitt hår och klä sig i långa klänningar.
Jämställdhetspratet i hemmet krockade med verkligheten utanför.

– Tänket är jättepatriarkaliskt. Man blir arg. Man känner att man är en fånge – du kan inte gå ut, du får inte säga vad du vill, du kan inte utbilda dig.

Hur uppbrottet från familjen och flykten till Sverige gick till vill hon inte prata om. Hon konstaterar bara att risken för en tjej som gör en sådan resa är mycket större än för en kille. Och att det inte finns någon återvändo.

– En tjej som kommer ensam tar en superstor risk. Man kan aldrig komma tillbaka till Afghanistan, en självständig tjej som varit utanför de gränser som inte får passeras. Det är helt oacceptabelt i nästan alla familjer att en tjej reser ensam, säger hon.

– Därför gör de tjejer som reser ensamma en revolution.

Hon kom till Sverige, eftersom hon fått höra att det är ett jämställt land, där det är säkert för kvinnor.

TT: Har du blivit besviken på Sverige eller är det så jämställt som du trodde?

– Jag har fått höra att kvinnor och män med samma utbildning inte får samma lön – det är inte jämställt faktiskt! Men om man jämför med Afghanistan och många andra länder är det jättejämställt. Tjejerna i Sverige har rättigheter, de får utbildning, de vågar till och med gå ut sent på kvällen.

Men lagändringen som gjort att ensamkommande barn och ungdomar bara får tillfälliga uppehållstillstånd och i slutänden kan nekas asyl har naggat tilltron till Sverige i kanten. Hon känner till flera tjejer som redan fått avslag och nu gömmer sig.

– En feministregering måste hjälpa de tjejer som kommer ensamma. De måste få en chans att leva i Sverige, de har riskerat dubbelt jämfört med killarna, säger Mahboba Madadi.