För snart två år sedan lämnade den parlamentariskt tillsatta Krigsmaterielexportöversynskommittén (Kex) fram sin utredning om en ny lagstiftning för svensk vapenexport. Att en ny lag är nödvändig har varit uppenbart länge. Med den gamla lagen har vi inte bara gjort de vida uppmärksammade affärerna med Saudiarabien, utan också med flera andra diktaturer och ickedemokratier som Thailand, Turkiet, Qatar och så sent som i fjol (efter debatten om Saudiarabien) Förenade arabemiraten. Men det har dragit ut på tiden.

Först tog utredningen tre år och än har regeringen inte lagt någon proposition. Att en proposition dragit ut på tiden är inte väldigt förvånande, för Kex-utredningen har mött en hel del motstånd: Svenska freds, Svenska kyrkan och Amnesty International har alla i remisserna samstämmigt kritiserat förslaget för att det inte räcker för att hindra exporten till diktaturer och ickedemokratier. Och om vi läser delar av kommitténs förslag förstår vi varför:

”Kommittén föreslår att … statens demokratiska status ska utgöra ett centralt villkor vid tillståndsprövningen. En stats demokratiska status bedöms utifrån förekomsten av demokratiska institutioner, statens respekt för demokratiska processer samt de medborgerliga och politiska rättigheterna. Ju sämre den demokratiska statusen är desto mindre utrymme föreligger för att tillstånd beviljas. I det fall det finns grava brister i den demokratiska statusen utgör det hinder för beviljande av tillstånd.”

Det är inte svårt att läsa in rätt stort spelrum i de meningarna. Institutionen för strategiska produkter (ISP), som står för tillståndsprövningen, konstaterar i sitt långa och kritiska remissvar att det förvisso, beroende på hur ”hinder” ska tolkas, nog kan begränsa försäljningen till vissa uppenbara diktaturer, men att utfallet är oklart i fråga om de flesta icke-demokratier. Vidare konstaterar man att utredningens förslag när det gäller allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter knappast innebär någon praktisk skillnad mot i dag alls. Tvärtom indikerar de att den nya formuleringen riskerar att bli svagare än den nu gällande.

Men propositionen väntas komma nu under våren och frågan har återigen aktualiserats av att SVT uppmärksammat en motion till Miljöpartiets kongress, undertecknad bland annat av de fyra riksdagsledamöterna Annika Lillemets, Carl Schlyter, Jabar Amin och Valter Mutt. En motion som handlar om att Miljöpartiet borde utnyttja sin regeringsställning till att kräva ett totalstopp för vapenexport till diktaturer.

Egentligen borde det här inte vara exceptionellt. Tvärtom borde det krav som framförs i motionen vara en självklarhet. Men den här frågan är ett demokratiskt haveri.

Det finns några frågor där överenskommelser och riksdagsbeslut inte bara skiljer sig från opinionen på valdagen, vilket ju kan tyckas vara ett besvärande faktum i en demokrati, utan också från de ingående partiernas egna kongressbeslut. Det här är en sådan fråga.

S, MP, KD, L och V utgör en riksdagsmajoritet och har alla kongressbeslut på att vapenexport till diktaturer ska vara förbjuden. Vi har alltså en situation där regeringspartierna borde vara överens och vi har en blocköverskridande majoritet för ett förbud. Så om Kex-utredningens förslag blir till proposition och sedan vinner i riksdagen, utan ett tydligt förbud, är det svårt att inte se det som ett hån mot demokratin. Det finns i så fall inget ytterligare sätt för medborgarna att rösta om de vill få ett förbud mot vapenexport till diktaturer, för det har de redan gjort. Och det finns all anledning att tro att väljarna vill ha ett sådant förbud.

Ja, det finns faktiskt all anledning att tro att väljarna vill gå längre än så. Faktum är att när SOM-institutet ställde frågan 2009 var fler för än emot ett totalförbud mot vapenexport (39 procent mot 32 procent) och fem år senare när samma fråga ställdes av Ipsos var majoriteten (52 procent) för ett sådant totalförbud och fyra av fem var för ett förbud mot försäljning till länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter.

Sveriges opinion står i bjärt kontrast mot hur frågan hanteras i praktiken. Istället ligger Sverige enligt Sipri (Stockholm international peace research institute) på tolfte plats på listan över världens största vapenexportörer de senaste tio åren och per capita är vi en av de absolut största. Och om något borde vi slås av att de 71 miljöpartisternas motion är för svag. Det borde ha varit ett totalförbud mot vapenexport i sin helhet.