DEBATT Hur man än vänder sig har man ändan bak, och hur en kvinna än klär sig borde det ha varit annorlunda, och den trenden tycker jag det är dags att vända. Ta nu till exempel Ann Linde som reste till Iran på statsbesök och hade slöja på sig. Hon har blivit så utskälld från alla håll för att hon inte vägrade och visade solidaritet med de iranska kvinnorna som i lag är förbjudna att gå utan slöja.
Men vad hade hänt om hon hade gjort det? Det är olagligt i Iran och det finns säkert kvinnor där som hade känt att de fick stöd om den svenska ministern hade kommit utan slöja. Men jag är säker på att hon hade fått utstå lika mycket spott och spe som Margot Wallström fick när hon kritiserade Saudiarabien när hon var där på statsbesök förra året. Det skulle ha hetat att hon var osmidig som bröt mot landets lagar. Det skulle också dra blickarna från det arbete hon kom till Iran för att utföra. Ska Ann Linde inte få vara minister i första hand?
Det har gått troll i det här med slöjor och hijaber och jag tror det beror på att de syns så väl. Du kan inte se om en kvinna blir förtryckt av sin man om han inte slår henne så hon får blåmärken i ansiktet, men du kan se om hon har slöja på huvudet. Vi gör slöjan till symbolen för kvinnoförtrycket och då slipper vi ta itu med vårt eget.
Att kvinnor tvingas att dölja sitt hår eller sin hals eller några andra delar för att män vill ha kontroll är fel och det ska vi protestera mot, men det bästa sättet kanske inte är att en svensk handelsminister vägrar bära hijab. Låt då hellre kvinnorna som det handlar om säga sitt. Tvång mot kvinnor är i högsta grad verkligt och det går bra mycket längre än till en bit tyg. Vi kan inte peka på en kvinna och säga att hon inte får lämna hemmet ensam, för det vet vi inte. Men vi pekar på hennes huvudbonad och säger att den är ett bevis för att hon inte får leva som en fri människa, för det har vi bestämt.
I Sverige kan vi förbjuda slöjor så mycket vi vill, men det enda vi gör då är att säga att kvinnoförtryck är de andras problem. Själva är vi minsann så jämställda, även om kvinnan i grannhuset visst råkar gå in i dörrposten varenda helg. När en kvinna som bär slöja säger att hon själv har gjort det valet är många så snabba med att säga att hon ljuger eller att hon inte själv vet vad hon vill. Det är säkert välment men det är ändå att förtrycka henne en gång till.
Fråga istället vad vi kan göra för att alla kvinnor ska få den frihet de har rätt till. Om de får det kanske en stor andel tar av sig slöjan, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att de har valet att göra och leva som de själva väljer. Kvinnokamp handlar om större saker än kläder och det tycker jag vi ska tänka på inför internationella kvinnodagen den 8 mars.
