Vår fascination och vårt beroende av eld går långt tillbaka. Men förhållandet har fått sig en törn och även om vi inte behöver överge eldstaden helt och hållet behöver mycket förändras. Kol, olja och naturgas har sina numer välkända konsekvenser och vi behöver alternativ till allt från förbränningsmotorn till masugnarna om vi ska kunna hålla oss under det tvågradersmål som världens länder enats om. Sannolikt behöver vi också förändra vår livsstil.

Ser man till de rådande förhållandena dominerar fossila bränslen fortfarande totalt. Olja (31 procent), kol (29 procent) och naturgas (21 procent) stod för lejonparten av det globala energitillskottet år 2014. Konkurrenter på den förnybara sidan som vindkraft, solkraft och geotermisk energi uppgick tillsammans till lite mer än en procent samma år. Det finns också fortsatt mycket fossila tillgångar kvar att bränna. Bara oljan skulle kunna tas upp i 50 år till i rådande dagsmängd enligt oljebolaget BP. Men för att vi ska hålla oss på den säkra sidan om tvågradersmålet får endast 35 procent av de fossila reserverna förbrännas.

Om vi ska nå målet på 1,5 graders ökning finns det bara plats för 10 procent av reserverna i de mest riskberäknande scenarierna, skriver tidningen Economist i sin granskning av oljans framtid.

”Det måste ske snabbt”

Så hur går det egentligen med arbetet att ersätta den fossila elden med alternativ och hålla oss inom klimatets gränser?

– Det finns tecken på att vi är mitt uppe i en omställning till de förnybara alternativen. Priserna på förnybart sjunker och investeringarna överstiger nu dem i det fossila, säger Max Åhman.

Han forskar på energisystem vid Lunds tekniska högskola.

”Det finns tecken på att vi är mitt uppe i en omställning till de förnybara alternativen.”

– Det går att ställa om, men det måste fortsatt ske väldigt snabbt. Den takten vi har nu i investering i förnybar energi måste fortsätta under en lång tid framöver.

Gustav Ebenå, enhetschef på Energimyndigheten, lägger till:

– Om vi inte är på den punkten nu så är vi väldigt nära den punkt när det rent affärsmässigt sunda är att investera i förnybart, även utan de subventioner som finns. Det är väldigt viktigt för det styr var pengarna hamnar. Mycket pekar på att omställningen kommer att ske oavsett vad som görs exempelvis av Trump i USA.

Den politiska frågan är hur snabbt det ska gå, menar Gustav Ebenå.

– Allt är verkligen inte domedag. För det första är det så att den billigaste elproduktionsanläggningen bytte teknik förra året från vind till solkraft.

Han tycker det är särskilt intressant ur ett globalt perspektiv då solelen enklare kan ersätta dieselgeneratorer i framför allt tredje världen.

– Nu har vi en chans att hitta tekniker som gör att de länder som saknar infrastrukturen kan göra en koldioxidresa för att få anständiga livsvillkor utan att ta vägen förbi det fossila, vilket ur ett rättviseperspektiv är skithäftigt, säger han.

Det ser dock ut att vara en ordentlig resa som ska göras för att kunna ställa om från dagens fossilberoende samhälle. Samtidigt har kunskapen funnits länge om behovet. Vad är det som gör att det inte har skett mer hittills?

– Energisystem är tröga. Det går att ta ett historiskt perspektiv. Oljekrisen 1973 ledde till energisystemförändringar som vi först såg den stora vinsten av under 1990-talet när bland annat värmesektorn bytte bort oljan och minskade utsläppen i Sverige. Klimatfrågan kom igång samtidigt, men fick inte riktigt genomslag i politiken förr-än i mitten av 2000-talet. Det är de förändringarna som beslutades då som vi börjar se en effekt av nu, säger Max Åhman.

Subventioner till fossilt

Tanken på en energiomställning där sinande fossil energi ersätts av förnybara alternativ som håller den globala temperaturhöjningen under kritiska två grader har fått fäste i många politiska läger. Men den åtföljs inte alltid av åtgärder. En omställning i exempelvis Europa har flera utmaningar.

– Vi har ett problem som är att vi har ett för lågt elpris för att det ska vara gynnsamt att bygga nytt. Och för att inte få störningar på nätet måste vi bygga innan behovet uppstår, för att sedan kunna lägga ner det gamla. Det problemet har vi inte riktigt kommit åt. Men det går, det är bara lite knepigt, säger Gustav Ebenå.

20 % av utsläppen från den fossila sektorn beräknades komma från subventionerade energikällor 2015.

Det finns även stöd som bromsar en omställning. Förra året var de globala subventionerna till fossil energi runt 3 000 miljarder kronor, enligt det OECD-kopplade internationella energirådet, IEA. Det är nära fem gånger så mycket som globalt gavs i stöd till utvecklingen av förnybara alternativ som solenergi, vind- och vattenkraft. Totalt uppskattades nära 20 procent av utsläppen från den fossila sektorn komma från subventionerade energikällor 2015, enligt IMF. Stödet till det fossila minskade dock något 2016. Låga oljepriser har gjort att länder som Indien och Indonesien har kunnat dra ner på subventionerna utan stora protester. Men liknande initiativ har nyligen möts av upplopp i länder som Mexiko.

– Kom ihåg att det finns en anledning till att subventionerna finns, se bara inrikespolitiskt, det är inte så lätt att ta bort dem. Sen bör man också veta att den största delen av den stora summan består av underprissatt gas och olja i Ryssland, Iran, Saudi och Indien. Det är därför intressant att se vad som kan göras i de länderna. Det skulle exempelvis kunna finnas möjlighet för andra konkurrenskraftiga alternativ som bioenergi att ta plats där om det inte fanns så mycket billig gas, säger Max Åhman.

Gruvdrift bakom elbilar

Transporter är en annan av de svårknäckta nötterna. Över 90 procent av världens transporter drivs av oljebaserade bränslen. Förhoppningarna är stora inför bland annat elbilarnas intåg i den globala flottan, där de nu upptar 0,1 procent. Teknikutvecklingen är förvisso stor och priserna sjunker kraftigt på alternativen, men det finns också analyser som pekar på att det krävs mer än ett dubblerat oljepris år 2020 om det ens ska vara möjligt för batterierna att på allvar konkurrera på transportsidan. Att det sedan finns flera miljökonsekvenser med tillverkningen av de förnybara alternativen är också försvårande omständigheter.

– Det finns många fula grejer där, men mycket beror på att vi koncentrerat gruvdriften till några få länder som exempelvis Kina som inte haft så mycket miljölagstiftning. Det finns alternativa källor att använda sig av om vi vill göra oss mindre beroende av de smutsigare alternativen, säger Max Åhman.

Ohållbart system

Men det finns de som menar att vi vid en satsning på det förnybara låser in oss i ett nytt ohållbart system. Therese Uddenfeldt, författaren bakom Gratislunchen: Eller varför det är så svårt att förstå att allt har ett slut ser nya problem med att satsa på en sådan omställning.

– Jag upplever att vi tänker att vi ska kunna ha en elbil och fortsätta resa vidare i samma samhälle. Men då har man missat poängen. Koldioxid är ett jättestort problem, men det är bara en effekt av oljesamhället. Vi kan lika gärna kolla på avskogning, artutrotning, plast i haven eller brist på färskvatten och matjord, säger hon.

Therese Uddenfeldt menar att det är ett feltänk att vi ska utvinna nya mängder av begränsade resurser för att tillverka förnybart.

– En civilisation som vilar på begränsade resurser är per definition inte permanent, den är tillfällig. Vi kanske kan sparka konservburken framför oss en stund, men vi måste börja tänka på ett sätt som är i sanning hållbart och inte utarmar resurser.

”Klimatdebatten har lyckats bryta igenom för att den har riktat in sig på en ganska liten tårtbit i den här problematiken …”

Vad är det då som gör att vi inte tänker på att den här kalkylen inte helt går ihop?

– För att det fortfarande är en foliehatt-varning på det. Det är för apart och konstigt och utanför paradigment som är så lösningsinriktat. Klimat-
debatten har lyckats bryta igenom för att den har riktat in sig på en ganska liten tårtbit i den här problematiken och levererat ett svar som säger att vi kan få fram lösningar genom tekniken. Men det här går inte att lösa med ny teknik.

För Therese Uddenfeldt innebär en energiomställning istället att vi får välja återhållsamhet.

– Om vi ska mjuklanda, så måste vi fundera på att spara så mycket energi som möjligt och använda den sparsamt till vitala saker och istället låta de biologiska systemen som utarmats av vår industriella verksamhet få reparera, återhämta och bygga upp sig.

Ökade effektiviseringar

Hur går det med att angripa energifrågan från andra hållet: att minska efterfrågan? I debatten tas ofta exempel fram som visar på att det är fullt möjligt. Oljekrisen på 1970-talet är även här ett exempel. Men hur går det nu? Enligt IEA kan nära 40 procent av utsläppsminskningen komma från ett minskat energisug genom energieffektiviseringar för att vi ska kunna hålla oss inom tvågradersmålet. Men då krävs ökat tempo. I en ny rapport från World energy council beräknas det att den globala årliga takten i energieffektivisering på 1,3 procent behöver nära dubbleras till år 2030 om vi ska ha en chans att nå tvågradersmålet.

– Det finns mycket som vi kan uppnå genom effektivisering, men det är också så att det verkligen inte räcker. Om vi exempelvis kollar på tunga industrier som kemi- och cementindustrin så kommer det behövas helt nya sätt att ta fram produkterna för att kunna ställa om. Men där finns det forskning på gång och samarbeten med industrin. Vi har ett tidsfönster på kanske tio år att få ut alternativen i stor skala, säger Max Åhman, som ägnat de senaste åren till att studera just de energiintensiva industriernas klimatutmaning.

– Efter transporterna lär detta bli nästa stora klimatfråga, fortsätter Åhman.

Etablera en positiv vision

Oavsett vilken väg vi går finns det alltså ett behov av att ändra agerandet, både på strukturell nivå och människors individuella beteenden. Men på den senare nivån finns det en stor utmaning, med tanke på hur bland annat våra konsumtionsmönster ser ut trots upprepade larm om klimathot, säger Gró Einarsdóttir vid Psykologiska institutionen på Göteborgs universitet.

– Det har tidigare funnits ett fokus på att ”bara man informerar så kommer de göra det rätta”. Men det är ganska naivt. Det finns ju fler skäl till att folk inte engagerar sig i miljöfrågan än att det saknas information, säger hon.

Gró Einarsdóttir har dock tillsammans med kolleger i ett forskningssamarbete över 24 länder fått resultat som visar på att det går att komma runt problemet.

– Om man tittar på vilka beteendeförändringar som behövs i miljöfrågan handlar det ofta att avstå från vissa saker, vilket kräver självkontroll och en del uppoffringar. Det är inte så motiverande i sig. Men vi har sett att det fungerar att komma förbi dessa barriärer om man etablerar en positiv vision som man bryr sig om.

”Det har tidigare funnits ett fokus på att ’bara man informerar så kommer de göra det rätta’. Men det är ganska naivt.”

Tillsammans med tydliga sidovinster av klimatåtgärder, som fler gröna jobb och mer tid för familj och vänner, kan till och med klimatskeptiker gå med på exempelvis en miljöskatt, fortsätter Gró Einarsdóttir.

– Det ser ut att fungera. Vad som däremot fungerar mindre bra är en övertro på att så att säga ”informera folk till att lida”.

”Backa, avstå och spara”

Den fossila brasan har eldat på utveckling, både i positiv och negativ form, under mer än hundra år nu. När nu flera system säger stopp står vi inför flera vägval varav ett är att ställa om till förnybart. Men behöver vi kanske ändra hela vårt samhällssystem?

– Det är orealistiskt att tro att vi kan ersätta all fossil energi som vi förbrukar med förnybar. Och även om det gick har vi bara tagit tag i en liten bit av våra problem. Backa, avstå och spara menar jag är vägen framåt. I så fall närmar vi oss ett helt annat samhälle, säger Therese Uddenfeldt.

Gustav Ebenå på Energimyndigheten tror att vi klarar utmaningen.

– Det finns saker på plats globalt, det finns för tusan ett Parisavtal, incitament och en kraftig fördel med affärsmässighet. Det finns andra saker, som ohållbara lokala luftföroreningar i exempelvis London och Peking, som får oss att ta tag i åtgärder för att förbättra klimatet. Det finns alltså både positiva och lite mer cyniska krafter som gör att det här nog kan gå vägen.

• Uppdelningen sker här mellan fossila- och förnybara energikällor, även om uppdelning också finns mellan icke förnybara- och förnybara energikällor. Fossila är de former av bränslen som tar miljoner år att bildas och därför inte är förnyelsebara på den tidsskala de utnyttjas. Olja, kol, skiffer- och naturgas räknas in där. Till de förnybar energikällorna räknas i Sverige vind-, havs-, bio- och solenergi samt vattenkraft. Även luftvärme, geotermisk energi (jordvärme), hydrotermisk energi (vattenvärme), biogas, deponigas och gas från avloppsreningsverk hör dit.

• Gränsfall är bland annat torv, som för det mesta anses fossilt även om den ombildas snabbare än de andra fossila bränslena, samt vätgas, som ger ifrån sig endast vattenånga vid förbränning men oftast tillverkas av fossil energi.

• Kärnenergi är ett kapitel för sig men klart är att det inte är förnybart.

• Ofta används en livscykelanalys för att avgöra de effekter som en energikälla ger.

Källa: Energimyndigheten, Naturvårdsverket