I oroliga tider behöver världen mer samarbete – inte mindre, skriver handelsminister Ann Linde (S) och Johan Büser (S), ledamot i riksdagens EU-nämnd, på sitt partis hemsida. Det handlar om Ceta, handelsavtalet mellan EU och Kanada, och skrevs i höstas, när avtalet hade skrivits under. Äntligen, efter en tids osäkerhet, som de uttrycker saken. För Ceta ska se till att handeln, som ska ”skapa fler jobb, tillväxt och sprida välståndet” sker ”på schyssta villkor”.

Att se saken så är ingen självklarhet inom den europeiska socialdemokratin – bland EUs socialdemokrater går åsikterna vitt isär. Vid omröstningen i parlamentets miljöutskott den 12 januari blev resultatet visserligen att utskottet rekommenderar ett ja, men bland socialdemokraterna röstade åtta ja, nio röstade nej och en lade ner sin röst.

Den brittiska Labour-politikern Barry Gardiner, partiets talesperson i internationella handelsfrågor, förklarar i debattforumet Labourlist att han, som vän av frihandel, är emot TTIP och Ceta. En allvarlig invändning rör den obefintliga transparensen runt avtalen. Dessutom har han inte hittat någonting i TTIP, det förslag till handelsavtal med USA som nu ligger på is, som stillar hans oro för de sociala och miljömässiga effekterna om det skulle gå igenom. ”Vad jag fann var förslag som skulle främja den ekonomiska tillväxten genom att ge storföretag tillgång till större marknader – till priset av ökande ojämlikhet och till priset av det allmänna bästa i vidare bemärkelse” (min översättning).

TTIP tycks just nu vara ute ur leken, men dess ”lillebror” Ceta är på god väg att godkännas av EU-parlamentet. I veckan röstade även handelsutskottet ja och den 1 februari har parlamentet sin slutliga omröstning – ja eller nej till det färdiga avtalet. Det finns många skäl att hålla tummarna för ett nej. Det stora och övergripande är avsikten: att öka pengarnas makt över människorna och därmed även över jorden. Ceta ska begränsa ländernas rätt att stifta och upprätthålla lagar om till exempel miljö, arbetsrätt och djurskydd, om företagen skulle besväras av lagarna. Inte ens om man anser att jobb och tillväxt är vad världen behöver är det ett pris värt att betala.

I december hade EU-parlamentets sysselsättningsutskott omröstning om Ceta, och de rekommenderar parlamentet att rösta nej. Sysselsättningen skulle som mest kunna öka med 0,018 procent till följd av avtalet och effekten på tillväxten väntas bli försumbar. Däremot kan avtalet bidra till ökad långtidsarbetslöshet och större klyftor i samhället, skriver utskottet.

Så världen behöver mer samarbete, ja, det kan man inte annat än hålla med om. Men inte vilket samarbete som helst – inte organiserad brottslighet, till exempel. Och inte heller ett handelsavtal som undergräver demokrati, miljö, arbetsrätt och djurskydd och gör samhällsklyftorna större.
Hur det går för Ceta i EU-parlamentet är oklart. För närvarande är fler för än emot, med argument som att andra avtalsförslag har varit sämre och att EU inte kommer att tas på allvar som handelspartner om det blir ett nej. Men den som accepterar vad som helst lär inte heller tas på allvar, varken som handelspartner eller som beslutsfattare. Säg nej till Ceta!