Miljöpartiet är lika hårt mot brottslighet som mot miljöförstöring, meddelas från grönt regeringshåll. Därefter följer ett antal uttalanden som tydliggör att ytterligare ett parti fallit in i kören av röster som ropar på hårdare straff och fler poliser som en lösning på samhällets utmaning med brottslighet i vissa förorter.

Själv blir jag mest trött. Det är tråkigt när alla säger samma sak, särskilt i en fråga som skulle behöva en så mycket mer seriös ingång. Missförstå mig inte. Jag tror säkert att politiker både från MP och S har ett bredare perspektiv på frågan. Problemet är att de väljer ett så enkelspårigt angreppssätt i media. Därmed blir ”hårdare straff och fler poliser” det enda perspektiv som förs fram, vilket i sin tur påverkar opinionen.

Nu i dagarna visar opinionsmätningar att frågan om lag och ordning kommer allt högre upp på agendan för väljarna. Att detta kan vara dåligt för regeringen är en mindre fråga i sammanhanget. En större fråga är hur vi ser till att denna för väljarna viktiga fråga tas på allvar på riktigt. Inte ”på allvar” i betydelsen att alla partier tävlar om vem som kan hitta på flest nya befogenheter för polisen eller kräva hårdast straff. Utan ”på allvar” i betydelsen att diskutera hur man gör något åt kriminalitet i längden.

Det finns i min erfarenhet få politiska områden där man kommer undan så lätt med ett antiintellektuellt förhållningssätt som just inom kriminalpolitikens område. Först måste vi separera frågan om hårdare straff från frågan om fler poliser. Det finns mycket lite som tyder på att hårdare straff fungerar väl som brottsförebyggande åtgärd. När det gäller att motverka återfall i brottslighet är inte heller straffets längd av störst betydelse, utan snarare innehållet i kriminalvården och återetableringen i samhället efter avtjänat straff.

Fler närvarande poliser, däremot, kan förebygga brott. Om detta innebär att det behövs fler poliser eller en omprioritering av polisens resurser kan jag inte bedöma. Det jag däremot vet är att om vi verkligen vill förebygga brottslighet och därmed minska behovet av poliser och kostsamma platser inom kriminalvården, då är det sociala insatser som är mest effektiva. Särskilt när det gäller ungdomsbrottslighet. Tidiga insatser inom socialtjänsten, en skola som aldrig ger upp om elever som riskerar att hamna snett, en omgivning där det finns meningsfull fritidssysselsättning och jobb.

Förvånansvärt ofta är det just de partier som påstår sig ta frågan om brottslighet på allvar som i minst utsträckning gör det. De må ha den mest aggressiva retoriken, men knappast de bäst fungerande lösningarna.

Jag är dessutom övertygad om att partierna gör en grav felbedömning av väljarna när de tror att det bara är krav på hårdare straff som går hem. Jag tror att många fler än jag längtar efter någon som tar den här frågan på allvar. På riktigt.

Om MP menar allvar med att angripa frågan om brottslighet på samma sätt som frågan om miljöförstöring, då ska rimligen även kriminalpolitiken utformas kunskapsbaserat, förebyggande och långsiktigt hållbart.