Denna vecka drar försöket med basinkomst igång i Finland. Ett par tusen arbetslösa finländare mellan 25 och 58 år ska få en summa motsvarande cirka 5 500 kronor i månaden i två år. De kommer att betalas ut även om de tidigare arbetslösa får jobb – tanken är att de inte ska förlora på att börja jobba.

Regeringen hoppas att basinkomsten ska vara ett effektivt sätt att ordna den ekonomiska välfärden i en tid då det inte finns arbete åt alla. Samtidigt hoppas man att den ska ge en social trygghet som ska få fler att känna sig delaktiga i samhället och sporra dem att söka jobb.

Olika tekniska faktorer kan göra det svårt att utvärdera försöket efteråt, men den effekt man ser på den så kallade sysselsättningen kommer troligen att avgöra mycket. Man kommer att vilja se bevis för att folk inte blir lata av att få basinkomst. Visserligen tyder flera studier på att framför allt fattiga människor blir mer aktiva, arbetar och studerar mer och tar bättre hand om sig själva och andra när de genom en basinkomst får de grundläggande materiella behoven tillgodosedda. Men som utgångspunkt för ett basinkomstförsök i ett samhälle där jobben minskar är det ett paradoxalt krav.

Innan det var klart hur basinkomstförsöket skulle gå till framförde Heli Martinmäki, fackordförande på Folkpensionsanstalten, den finländska motsvarigheten till Försäkringskassan sina farhågor i den svenska facktidningen Publikt.se. De ger en talande illustration av det paradoxala. En hög basinkomst skulle kunna ge problem, sa Heli Martinmäki, eftersom den skulle göra många andra bidrag och ersättningar onödiga. FPA hanterar hundratals olika slags ersättningar varje månad, och om de alla ersattes av basinkomst skulle det inte bli mycket kvar för dem att göra. Tusentals skulle riskera att förlora jobbet, förklarade hon. Det framgick inte om FPAs personal i dag finner det meningsfullt och tillfredsställande att hantera hundratals ersättningar alldeles i onödan. Däremot säger fackordförandens farhågor mycket om synen på arbete och arbetsmoral både här och i Finland.

Än har vi inte kommit så långt i Sverige att ens ett försök med basinkomst är påtänkt, men när fler och fler länder börjar se det som en möjlighet lär även vi se detsamma så småningom. När det blir dags – säg när, inte om – bör vi tänka annorlunda. Vi behöver se att arbete är ett medel för att få något gjort, inte ett mål i sig. Samma sak med konsumtionen. Det sägs ofta att basinkomst och helikopterpengar är bra för ekonomin eftersom folk handlar mer när de får mer pengar. Liksom den eventuellt ökade benägenheten att söka arbete kan det säkert vara bra i det enskilda fallet. Om jag länge har behövt låt oss säga en symaskin är det ju utmärkt om jag kan skaffa den. Men basinkomst ska inte införas för att få oss att köpa mer.

Det basinkomsten ska göra, utöver att ge människor ett värdigt liv, är att hjälpa oss att gå från ett samhälle där arbete och konsumtion är allt till ett där de är inslag i livet som allt annat. Ett samhälle som inte hetsar oss och inte inbjuder till rovdrift på naturen.