I efterspelet till den väldokumenterade flygolyckan under Vattenfestivalen 1993 – där ett Jas 39 Gripen kraschade under en flyguppvisning i centrala Stockholm – var det få som trodde att militärplan på nytt skulle inta den huvudstadens luftrum. Men mycket vatten har runnit förbi nedslagsplatsen på Långholmen och Sverige har i form av medlemskap i Partnerskap för fred och värdlandsavtal med Nato knutit nära band till militäralliansen.

Inte minst märker allmänheten av Sveriges internationella militära samarbete i form av militärövningar: 2015 sprängdes ljudvallen över Norrbottens inland under flygövningen ACE 15 och under 2016 års Baltopsövning övades simultana bombanfall över Östersjön. I båda fall deltog förband från en rad Natomedlemmar, däribland USA.

Risk för ”desinformation”

För Pelle Sunvisson, talesperson för organisationen Stoppa Aurora, var övningarnas omfång och syften länge höljda i dunkel:
– Det var från folk i Norrbotten och Lappland som jag första gången fick höra vad som pågick. De ständigt växande krigsövningarna utspelade sig bokstavligt talat ovanför deras huvuden. I Stockholm hade folk inte en aning, men blev oftast förvånade och förbannade när de fick veta, säger han till Syre.

Återkommande militärövningar har väckt debatten om Sveriges förhållning till Nato och den militära alliansens kärnvapenbestånd till liv. I krig är sanningen ofta det första offret, sägs det, och information är numera ett minst lika effektivt vapen som en granat Gustaf, varför försvarsminister Peter Hultqvist och överbefälhavare Micael Bydén redan i maj tog till pennan och på DN Debatt (16/5) varnade för ”desinformation” om Aurora 17:

”Vi har också kunnat notera en militär förmågeökning och ett allt intensivare övnings- och underrättelsemönster på den ryska sidan, vilket tillsammans med ryska påverkansoperationer är oroväckande. Större oförutsägbarhet präglar den internationella utvecklingen vilket i sin tur ställer krav på ett stabilt och aktivt agerande.”

Inför Aurora 17 sparade således inte Försvarsmakten något krut: ”Samtliga stridskrafter och fler än 19 000 män och kvinnor, varav en fjärdedel från Hemvärnet, kommer att delta.”

”Vårt lands rättigheter i förhållande till internationell rätt ska värnas. Det handlar om att värna svenska grundläggande nationella suveräna intressen”, summerade Hultqvist och Bydén.

Andra samhällsröster påminner om Zapad-17, en militärövning i Belarus och Ryssland. Västerländska bedömare tror på 100 000 deltagare – fem gånger fler än Aurora 17 – och för att inte behöva ta emot utländska observatörer har övningen styckats upp i mindre delar.

Patrik Oksanen, skribent med fokus på säkerhets- och försvarspolitiska frågor, frågar sig i en ledare i Östersundsposten (29/8) varför den svenska medierapporteringen fokuserar på ”ifrågasättandet av svensk övningsverksamhet”. Vilket är precis vad Pelle Sunvisson vill sätta fingret på – övningarnas kvantitet:

– Vi som har följt utvecklingen har sett övningarna mångdubblas i storlek. Flygstridsövningen ACE har exempelvis vuxit till att bli en av de största i världen. Men det är inte bara storleken som har ändrats. Syftet med övningarna har gått från att undsätta jordbävningsdrabbade länder till öppet krig med Ryssland som den utpekade fienden.

Aurora 17 adderar dessutom en ny krydda till den militära soppan, tillstår han:

– Det är första gången det kritiserade värdlandsavtalet med Nato ligger till grund för en övning. Så frågan är väl inte längre om övningarna med Nato har kommit för att stanna utan om Nato har gjort det.

Aurora 17 är den första försvarsmaktsövningen – och den största nationella – på över 20 år.
Syftet med övningen är dels att samöva stridskrafterna för att öka den gemensamma förmågan att möta ett angrepp utifrån, dels att signalera till omgivningen att Försvarsmakten är beredd att försvara Sverige. Därtill kommer Värdlandsstödet att sättas på prov för första gången.
I det fiktiva scenariot tar Sverige emot militära förband från andra länder och stöder dessa med bevakning, logistik och skydd. Förutom svenska förband deltar soldater från Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Litauen, Norge och USA.
Källor: Försvarsmakten, Stoppa Aurora

Härskarteknik mot kritiker

Johanne Hildebrandt, före detta krigskorrespondent och ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien i Stockholm, anser att organisationen Stoppa Aurora på alla sätt förvränger den säkerhetspolitiska verkligheten:

– Så vad ska vi göra? Rusta upp försvaret för miljarder, gå med i Nato eller hoppas att inget sker? Oavsett beslut så borde alla medborgare vara medvetna om de yttersta konsekvenserna för det fattade beslutet, säger hon till Syre.

Säkerhetsdebatten borde därför ha ett mer holistiskt perspektiv, där allt ifrån militär förmåga, IT-säkerhet, feminism och klimathot diskuteras. Det finns mycket okunskap om försvarsmakten, försvarspolitik och säkerhetspolitik, menar Johanne Hildebrandt:

– Debatten hade vunnit mycket på om alla höll sig till fakta och verklighet och höll god ton. Men det som skiljer denna debatt från andra är att desinformationen sprids om övningen, Nato och Värdlandsavtalet. Det finns också väldigt mycket okunskap om försvarsmakten, försvarspolitik och säkerhetspolitik.

Annika Lillemets, riksdagsledamot för Miljöpartiet, tillhör den skara offentliga Natokritiker som emellanåt anklagas för att agera ”pro-ryskt” genom att fokusera sin kritik på den svenska försvarslinjen. Kritiken bottnar snarare i härskarteknik än fakta, menar hon.

– Den är även farlig för både freden och demokratin. Det vi i Sverige verkligen behöver är ett öppet och demokratiskt samtal om vår säkerhetspolitik, om hur Sverige kan bidra till att göra världen säkrare på riktigt, säger hon till Syre.

Maktkamp

Inför öppen ridå pågår dock en maktkamp inom regeringen, mellan UD och Försvarsdepartementet. Enligt Margot Wallström är det regeringens avsikt att underteckna en FN-konvention mot totalförbud mot kärnvapen. Sverige är ett av 122 länder som röstat för konventionen, det enda i Norden och Östersjöområdet. Ryssland, Finland samt Natos alla 29 medlemsländer är emot.

Margot Wallström säger till Sveriges Radio (31/8) att försvarspolitiska intressen ligger bakom den diplomatiska press som nu lanseras mot S-Mp-regeringen. Hon menar dock att konventionen inte står i vägen för ingångna militära samarbeten, exempelvis Värdlandsavtalet. Men enligt källor som DN citerar kan FN-konventionen bädda för en försämrad relation till Nato – ”och omöjliggöra Jas-programmet”.

”Det här innebär att den nuvarande svenska säkerhetspolitiken inte kan fullföljas”, varnar källan som ska ha ”insyn i tiotalet diplomatiska signaler som Sverige tagit emot från andra västländer under sommaren”.

Annika Lillemets anser dock att det är ohållbart att verka för fred i FN och samtidigt bjuda in Natoländer, varav USA aldrig avslöjar huruvida deras fartyg bär kärnvapen eller ej, till storskaliga militärövningar. Aurora 17 berör så mycket mer än säkerhetspolitiska agendor, menar hon:

– Det finns starka ekonomiska intressen som vill ha ökad vapenexport.

I Stockholm hålls det en demonstration mot Aurora 17 9/9. Talare är Ann-Margarethe Livh, borgarråd i Stockholm, Jannis Konstantis, ordförande Seko Tunnelbanan, och Lars Drake, Nej till Nato.

På Åland bjuder samtidigt Stockholms fredsförening in till ”fredsövning”, där fredsaktivister från Ryssland och Sverige kommer att delta.

Källor: Stoppa Aurora, Nej till Nato.

Miljön – en militär gråzon

En aspekt som sällan lyfts fram i debatten om storskaliga militärövningar är deras miljöpåverkan. Försvarsmakten, och i längden de gästande deltagarländerna, har mål att uppfylla när det gäller utsläpp och miljöbelastning. Enligt Försvarsmakten är miljöarbete ”ett strategiskt viktigt område”.

”Aurora är ett bra exempel där miljöarbetet har integrerats tidigt i övningsplanen”, skrev generaldirektör Peter Sandwall i Försvarsmaktens miljöredovisning för 2016. Men enligt Gotlands Tidningar har endast 263 av tusen fastighetsägare gett Försvarsmakten tillstånd att utnyttja deras marker under Aurora 17. GT avslöjar även att den beställda miljöanalysen från konsultfirman Ramböll inte bara försenades, den hade även försvagats väsentligt när den väl kom.

”När den till sist blev klar hade ambitionen krympt till att göra en ’miljöpresentation’ i stället för en ’analys’. Skillnaden är väsentlig”, rapporterade GT. Nu är det inte längre ”möjligt att bedöma vilken miljöpåverkan övningen ger upphov till, varken lokalt eller nationellt”, står det i miljöpresentationen.

– Truppförande chefer har själva möjlighet att välja hur uppgiften som är ställd kan lösas. Dock finns en övningsledningsorganisation som styr övningen så att den genomförs i enlighet med lagar och förordningar, förklarar Lars Rune, Aurora 17s högste miljöansvarige, för GT och tillägger att det efter övningen finns ”en ambition att efter genomförd övning utarbeta en miljöanalys”.

I en interpellationsdebatt mellan riksdagsledamot Carl Schlyter (Mp) och Peter Hultqvist (12/1) diskuterades miljöhänsynen under Aurora 17. Schlyter påpekade att regelverk när det gäller exempelvis kemikalier kan kringgås när gästande länder använder materiel som undantas vid militär verksamhet, som utarmat uran och neurotoxisk färg som är radar-absorberande. Och bortsett från att luta sig mot miljöbalkens regelverk ägnade Hultqvist hela sitt svar åt att understryka Aurora 17s militära syfte som ett nödvändigt ont:

– Den enskilt viktigaste under inriktningsperioden är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden. För att kunna åstadkomma en större operativ förmåga är större komplexa övningar med alla vapengrenar nödvändiga, svarade försvarsministern och underströk ännu en gång att ”svenska regler gäller”.

Kan oklarheterna kring övningar som Aurora 17s miljöpåverkan breda debatten om användningen av svenskt territorium i militärövningssyften? Hur det än blir har den enskilde medborgaren inte informerats om Auroras miljöpåverkan, varken på kort eller lång sikt, menar Annika Lillemets.

– Miljöfrågan underordnas helt klart de militära intressena, säger hon.

”Det finns starka ekonomiska intressen som vill ha ökad vapenexport.”

Militär och demonstranter

”Vi kommer att öva strid i luften, på marken och till sjöss, framför allt på och runt Gotland och norr om Stockholm”, informerar överbefälhavare Micael Bydén i en film om Aurora 17. Längs E 18 kommer bland annat försvaret att förflytta stridsvagnar och stridsfordon ”i riktning österut” med begränsad framkomlighet på vissa ställen. Hemvärnet kommer att öva nära Bromma flygplats, i Kungsängen dras tillfälliga bussleder och även centrala Stockholm får påhälsning av militära fordon.

Söndagen den 24 september intas Gärdet i centrala Stockholm av Försvarsmakten för att, mitt under pågående övning, bjuda in allmänheten till en informationsdag med föreläsningar, utställningar och ”spännande moment med både markfordon och flyg/helikopter”. Dessförinnan kommer emellertid samma allmänhet att bjudas in till en demonstration mot Aurora 17, på Sergels torg. Att nu även Stockholm ställs öga mot öga med fiktiva krigslarmet som militärövningar som Aurora 17 utlöser inte bara informerar invånare om Försvarsmaktens aktiviteter – det bereder också vägen för en fortsatt debatt.

– Nu är det över och runt stockholmarna det ska övas krig, säger Pelle Sunvisson. Vi får se hur de reagerar. Förhoppningsvis bildas med tiden ett lika tydligt och starkt motstånd som i Göteborg.