Det finns tre moderna myter som gjort mer skada än kanske några andra alternativa fakta i det moderna Sverige. Tre myter som vi kan kalla könsmyten, klimatmyten och rasmyten. Moderna människor har slutat tro på de mest extrema varianterna av dessa tre myter – men deras djupliggande delar har alltjämt enorm makt över medvetandet. Detta låter säkert abstrakt, så vi börjar direkt med det första exemplet.

Könsmyten. I sin mest extrema form påstår den att män måste vara muskulösa machos och kvinnor feminina hemmafruar. Få tror i dag på dessa stereotyper. Men de flesta andra uttryck för könsmyten lever kvar: Något mindre extrema könsroller, i allt från relationer och arbetsliv till politik och kultur. Påhittet att det bara finns två kön. Fiktionen att cispersoner – men inte transpersoner – är födda till sina kön.

Den andra myten, klimatmyten, tar sitt extrema uttryck i klimatförnekelse – något mest Trump och SD-are sysslar med. Men mytens djupare lager är mainstream (och förtjänstfullt avslöjade av Naomi Klein i This changes everything): Idén om ändlös tillväxt med ändliga resurser. Tilltron till vår möjlighet till ensidig, hänsynslös kontroll över naturen. Fantasin att marknaden kan lösa alla resursproblem.

Slutligen finns rasmyten. Uttalat hat baserat på hudfärg är föråldrat. Men strukturell rasism utgör fortfarande ett västerländskt fundament. Grundtanken är att vi som haft turen att födas i väst har en medfödd rätt till bättre liv. Denna kollektiva narcissism orsakar allt från stängda gränser och tvångsdeportationer till vapenexport och samarbete med diktaturer.

Myter – eller kollektiva berättelser – är inte alltid av ondo. Tvärtom är de helt nödvändiga för att få oss att samarbeta i moderna civilisationer, som historikern Yuval Noah Harari beskrivit väl i mästerverket Sapiens. Men myternas kvalitet varierar. Alla de tre nämnda myterna är förödande och uppenbart falska, andra är rimliga och verklighetsanpassade.

Som aktivister måste vi inte bara förändra världen – vi måste även förändra vår förståelse av världen. Nya berättelser behövs. Berättelser som hämtar inspiration från de feminister, urfolk och antirasister som alltid ifrågasatt och kämpat emot, som i årtusenden byggt upp egna alternativ till de dominerande mainstream-myterna. Berättelser som bygger på empowerment, sammanhang, samarbete, principer, ömsesidigt beroende och medmänniskor – istället för förtryck, isolation, konkurrens, pengar, exploatering och nationer. Dessa idéer kan låta flummiga – men vår framtid som anständig art på planeten hänger på att vi berättar och bejakar nya berättelser om vårt förhållningssätt till varandra och allt annat liv på Jorden.

Du har nu läst min sista krönika för denna gång. Kommande år kommer jag ägna åt att förverkliga våra radikala berättelser. Ett viktigt steg är att få in Feministiskt initiativ – kanske det enda parti som på allvar ifrågasätter alla tre myterna – i riksdagen. Berättelsen om vår tid kan skrivas om. En annan värld är möjlig. Kampen fortsätter.