”Qviberg-fallet har visat hur ovanligt och dumt det är när en ägare blandar sig i innehållet i en produkt”, säger Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning. Årets Mediemöte hade temat Åsiktsjournalistik och Stefan Eklund var moderator. Under seminariet på JMG på Göteborgs Universitet den 16 maj diskuterades bland annat finansmannen Mats Qvibergs agerande och den efterföljande debatten. Många var kritiska till att han så ogenerat och hårt verkat vilja styra det redaktionella arbetet. I en intervju med tidningen Nyheter idag gick Mats Qviberg hårt åt en av reportrarna som hade skrivit om tiggare:

”Det där är en typisk stalinist som vi borde bli av med” är citatet som kom att bli början på slutet av Mats Qvibergs engagemang i gratistidningen.

I den omtalade intervjun beskrev Mats Qviberg sin ambition med köpet av tidningen tillsammans med Christen Ager-Hanssen, styrelseordföranden i Metro.

Både Metros chefredaktör Staffan Erfors och Metroredaktionen ”Viralgranskaren” gick snabbt ut och tog avstånd från Qvibergs kommentar. Därefter ljöd kritiken i kör, flera medarbetare på Metro samt krönikörer sade upp sig och Tv4 avbröt samarbetet med Viralgranskaren.

Lång historia

Aftonbladets politiska kommentator Lena Melin som deltog på Mediemötet är dock inte förvånad över finansmannens agerande, hon tycker vi borde se bakåt i tiden för att slippa höja på ögonbrynen.

– Det är nästan ingen som har valt att starta eller äga en tidning av andra anledningar än att man vill sprida en viss ideologisk linje. Aftonbladet startade som ett politiskt projekt. Lars Johan Hierta var emot kungamakten och drev tesen i sin tidning. Det här med åsikter är en stark tradition i svensk media, menar hon.

Efter de starka reaktionerna kom Mats Qviberg med uttalanden i försök att lindra kritiken:

– Eftersom folk inte vet vad feodalt betyder använder jag ordet stalinist i stället för människor som är förändringsobenägna. Det fick vingar. Men det var inte tal om att säga att folk är kommunister, sa han i en intervju med DN där han bedyrar att han aldrig kommer lägga sig i det redaktionella arbetet på Metro.

I Stockholm gick Tomas Eriksson, Miljöpartiets gruppledare i Stockholms läns landsting, ut med att de skulle se över Metros avtal med SL. Och det dröjde inte länge förrän liknande reaktioner väcktes i Västsverige. Västtrafiks VD gick ut med att de inte kommer förnya sitt avtal med Metro som går ut vid årskiftet. I dag ger Västtrafik Metro möjligheten att sprida tidningen överallt i kollektivtrafiken. I Göteborg handlar det om samtliga bussar och spårvagnar. Dessutom finns tidningen på merparten av hållplatserna och i tidningsställ på gatumark som Trafiknämnden beslutar om.

– Det gör att det blir krångligare att upphäva detta. Man kan jämföra med demonstrationstillstånd, där även organisationer man inte är så förtjust i har rätt att demonstrera. Så då kan det vara en annan diskussion än i kollektivtrafiken, men min åsikt i frågan är den samma, säger Ulf Kamne (MP), kommunalråd till ETC Göteborg.

Tidningens olika texttyper

På Mediemötet diskuterades Åsiktsjournalistikens olika genrer. Traditionellt förs åsikter fram i debattartiklar och insändare, vilka skrivs av personer utanför tidningen men väljs ut av redaktionen. Därtill finns kolumner och krönikor som antingen är mer personliga eller innehåller en analys, samt ledartexterna som har en öppet redovisad politisk färg. Historiskt har medieägare styrt genom att tillsätta ledarskribenter av ”rätt” politisk färg, men på Metro finns ingen ledare. Om man då ska kunna styra politiskt får man pilla på andra ställen.

– Jag tycker man har varit lite slarvig med att välja krönikörer. Det har varit politiskt korrekt, sa Qviberg i intervjun med Nyheter idag där även ett samarbete diskuterades mellan Metro och den intervjuande tidningen.

Både Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen har senare gått ut med att de ångrar intervjun med Nyheter idag, som flera medier beskriver som ”högerpopulistisk”.

– Metro är en politisk obunden tidning och att samarbeta med en politiskt driven sajt är fullständigt uteslutet, det har aldrig varit aktuellt och kommer aldrig att bli aktuellt. Jag borde ha undersökt närmare vilken typ av sajt Nyheter idag är innan vi ens ställde upp på intervjun, säger Christen Ager-Hanssen, styrelseordförande för Metro, senare i ett pressmeddelande.

De skarpa reaktionerna på att ägarna vill lägga sig i det redaktionella beror nog lika mycket på traditionen av oberoende medier som rädslan för att Metro ska förändras i mer populistisk riktning. Tydliga kopplingar kan göras till den mediedebatt som briserade i USA efter att Donald Trump valts till president och klassat vissa medier som ”fejk”. Polariseringen mellan olika medier i USA har länge varit större än i Sverige, och medielandskapet verkar följa med det politiska läget. Översätter man samma logik på Sverige kan man konstatera att Sverigedemokraterna är näst största parti i opinionsmätningarna. Kanske får vi vänja oss vid en starkare politisering av medierna även här?

– Våra undersökningar visar att våra läsare vill ha argument. De vill ha fakta såklart, men de ville också ha formuleringar till argumenten. Och det kan man hämta i nyhetskolumnerna, säger Lena Melin, Aftonblandet.

Hon tycker dock att det bör finnas gränser på en tidning mellan åsiktsavdelningarna och de som skriver nyhetsartiklar, det bör inte vara samma personer. Även om nyhetsredaktionerna alltid bör sträva efter att skildra en rättvis bild och redovisa korrekt fakta är hon ödmjuk till den journalistiska uppgiften.

– Jag tror inte på att vara objektiv, det är otroligt svårt att vara. Visst ska alla parter komma till tals. Det ska inte vara partsinlagor i nyhetsartiklar, säger hon.

Emmanuel Karlsten, journalist som skriver om medier i bland annat GP håller med.

– Alla journalister strävar efter att rapportera på ett neutralt sätt, men självklart väljer alla källor efter vilka vi är. Det finns ingen objektiv journalistik egentligen men det finns en strävan att ge en rättvis bild, beskriver han.

Efter debatten om fejknyheter har fler medier börjat redovisa arbetssätt och i pedagogiskt syfte mer tydligt märka ut olika slags texter, något som verkar behövas.

– Många läsare har svårt att skilja på olika slags texter, såsom Ledare eller vanlig nyhetsartikel. Det är viktigt för man läser dem på lite olika sätt, säger Lena Melin.

Fallet Metrogate fick ett plötsligt slut när finansmannen Mats Qviberg valde att sälja alla sina aktier i investmentbolaget Custos som äger Metro till kollegan Christen Ager-Hanssen. Men det har knappast kvävt debatten om hur mediemakt utövas. Den har snarare fått nytt syre.

”Många läsare har svårt att skilja på olika slags texter, såsom Ledare eller vanlig nyhetsartikel.”