Festivalen arrangeras för femte året. Kärnan i programmet är de samtal som utifrån aktuell litteratur behandlar ämnen av såväl estetisk, filosofisk som politisk karaktär.

Den pakistanske författaren Moshin Hamid skildrar exempelvis migration i sin senaste roman Exit väst, och kommer som festivalens inledningstalare att ställa frågor om litteraturens ansvar för de kriser och hot som sker i världen idag.

Ett annat brännhett tema är yttrandefriheten. Dirigenten Daniel Harding och författaren Julian Barnes, båda britter, tar sig an frågan om hur skapande äger rum under förtryck och i demokratier.

Barnes senaste roman på svenska, Tidens larm, handlar om kompositören Dimitrij Sjostakovitjs som verkade i Stalins Sovjet. Frågor om identitet, fiktion vs verklighet och familjehemligheter avhandlas av bland andra Petina Gappah från Zimbabwe, Lise Tremblay från Kanada och Auður Ava Ólafsdóttir från Island.

Både skamfyllda hemligheter och minnen av Sovjetunionen är vad Sergej Lebedevs hittillsvarande författarskap behandlar.

Hans debutroman, Vid glömskans rand, har precis utkommit på svenska. Under Stockholm literature talar han både med filmaren Magnus Bärtås om förtyckets mekanismer, och med författaren Agneta Pleijel om imperiers upplösning. För Lebedev är Ryssland fortfarande i mångt och mycket en imperialistisk stat.

Hur definierar du ett imperium? 

– Jag ska inte säga att jag har ett vetenskapligt svar, men jag ska berätta en kort historia istället. Efter andra världskriget var över en miljon soldater saknade i strid. Men det föll aldrig regeringen in att bry sig om dem. De uppförde ett jättelikt monument och skapade en krigskult istället för att ägna en tanke åt de människor som offrat livet för att styret skulle överleva. Detta är imperium för mig, när symbolerna övertrumfar människan, säger Sergej Lebedev.

Då borde det finnas ganska många imperier i världen idag?

– Ja, men vi kan också prata om en viss procent av imperialistisk närvaro i varje land. Somliga har kanske bara en procent och andra 96 procent.