Flygbranschen blomstrar som aldrig förr. Både Arlanda och Bromma satsar för att flygtrafiken ska fortsätta att öka. Ohållbart, menar klimatforskare.

Affärsflyget ökar, liksom privatresorna. Inrikesresorna ökar. Och långdistansflygningarna. Allra mest ökar resorna till övriga Europa. När alla kurvor pekar uppåt har det blivit trångt på Arlanda flygplats.

– Vi har brist på gater och uppställningsplatser för flygplan, vi behöver mera terminalyta och mer plats för att hantera säkerhetskontrollen. Vi trycker ett helt Gävle, nästan 100 000 passagerare, genom säkerhetskontrollen varje dag, säger flygplatschefen Kjell-Åke Westin.

Sedan 2011 har antalet passagerare till och från Arlanda gått från 15,9 miljoner årligen till nästan 26 miljoner.

Till 2034 är målet att antalet ska upp till 35 miljoner passagerare. För att göra det möjligt ska bland annat terminal 5 byggas ut med en helt ny pir som kraftigt ska öka kapaciteten. Så sent som i förra veckan besiktigades ramp Erik, en ny uppställningsplats för flygplan.

– De här investeringarna är helt nödvändiga. När antalet passagerare växer med tio miljoner på sju år är det klart att infrastrukturen blir ansträngd, säger Kjell-Åke Westin.

Och det är inte bara Arlanda som växer. I augusti öppnade Bromma en ny ankomsthall och nu byggs en ny avgångshall. Totalt investerar statliga Swedavia över 16 miljarder kronor fram till 2020 i sina tio svenska flygplatser, där Arlanda är kronjuvelen. Övriga Skandinavien har svårt att hänga med, konstaterar Kjell-Åke Westin stolt.

– Vi har haft den starkaste tillväxten jämfört med våra konkurrenter. Det har att göra med att de stora globala huvudkontoren finns i Stockholm, inte i Oslo eller Köpenhamn.

Alla är inte lika glada. Klimatforskaren Kimberly Nicholas på Lunds universitet ser med oro på flygplatsernas satsningar.

– Ur ett klimatperspektiv är det ett stort misstag att investera i en infrastruktur som låser in oss i ett kolbaserat samhälle, säger hon.

Att undvika flyg hör till det viktigaste en svensk kan göra för att hålla nere sin klimatpåverkan. Det slås fast i en studie som Kimberly Nicholas är en av författarna till.

En resa på sju timmar i vardera riktningen,  som tur och retur till New Delhi, motsvarar koldioxidutsläpp på 1,6 ton per passagerare – en stor del av en persons ”kolbudget” för ett helt år. För den som dessutom äter kött, vilket är en annan klimatvärsting, blir ekvationen än svårare att få ihop.

– Långsiktigt får var och en släppa ut upp till två ton per år, men då ingår också bland annat jordbrukets utsläpp av metan och lustgas,  säger Kimberly Nicholas.

De svenska flygplatserna tar sitt klimatansvar, menar Kjell-Åke Westin. 2013 sattes ett mål om nollutsläpp från Arlanda och Swedavias övriga nio flygplatser.

– Vi är väldigt stolta över det. Ingen annan i världen har satt det målet och vi kommer att nå det till 2020.

När Swedavia talar om nollutsläpp handlar det dock enbart om flygplatsernas egen verksamhet på nere marken. De stora utsläppen sker förstås från flygplanen.

– Ska man städa en trappa börjar man uppifrån. För att skapa trovärdighet måste vi börja med oss själva, säger Kjell-Åke Westin.

Swedavia vill också bidra till mer biobränsle i flygplanens tankar.

– Vi driver på flygbolag och andra aktörer att gå över till biobränsle så fort det går. Inom vårt företag kompenseras alla tjänsteresor fullt ut med biobränsle. Vi ger också rabatt till de bolag som använder biobränsle, säger Kjell-Åke Westin.

Forskare har ifrågasatt möjligheten att ersätta fossila bränslen med biobränsle. Ett skäl är att produktion i stor skala skulle konkurrera med matproduktion, ett annat är att man inte slipper de utsläpp av vattenånga och kväveoxider som har stor effekt när de sker på hög höjd. På sikt tror Kjell-Åke Westin på andra lösningar.

– I framtiden tror jag inte att det är biobränsle vi flyger på utan el. Här pågår det forskning för fullt. Man kan också flyga på vatten i dag. Det handlar om att det ska kommersialiseras och bli användbart. Flygbranschen brukar gå i bräschen för teknikutveckling, det har jag en stor tilltro till, säger han.

Men det har vi inte tid att vänta på, menar Kimberly Nicholas. För att ha en chans att hålla temperaturen gott och väl under två grader som världens länder lovat i Parisavtalet, måste utsläppen peaka nu och minska tydligt nära nog omedelbart, konstaterar hon.

– Ny teknologi är viktigt  långsiktigt, men vi kan inte förlita oss på det och skjuta upp övergången från fossila bränslen. Jag förväntar mig att Sverige som en ledare på klimatområdet tar tag i den stora elefant i rummet som flyget är, säger hon.