Ensamkommande barn som fyller 18 år får inte längre behålla sitt boende. Utan boende är det svårt att fokusera i skolan, och den negativa spiralen inleds. Den nystartade frivilligorganisationen Agape försöker hitta lösningar innan det gått för långt. ”Det här samhället håller på att skapa precis det vi säger att vi ska bekämpa, nämligen utanförskap”, säger Agapes initiativtagare Matilda Brink Larsen.

Det är vinter. Trots instruktioner på flera språk är det först svårt att få ungdomarna att lämna sina jackor i hallen. I dag startar den ideella och nystartade organisationen Agape verksamhet för ensamkommande bostadslösa unga, och det är St Jacobs församling vid Heden som öppnat dörrarna. Ett 50-tal personer är i rummet, flest ungdomar, och så Agapes olika samarbetspartners.

Här finns också familjehemsföräldrar, redo att ta emot någon som behöver ett nytt hem. Agape, som är grekiska för universell kärlek, vill hjälpa ungdomarna att antingen åka tillbaka till eventuella boenden där de kanske kan pendla till skola i Göteborg, eller hitta en familj här på plats.

Maten är praktiskt taget slut och det är dags för information. Matilda Brinck-Larsen, just nu gruppchef på Runntångens boende, huvudansvarig för fotbollslaget Lag C och grundare till Agape, berättar med hjälp av tolk och energi att nu startar satsningen att hålla öppet någonstans i staden varje kväll i veckan. Olika verksamhetsstationer ska kunna erbjuda ett mål mat, en vuxen att prata med, fotbollsträning, en dusch eller juridisk hjälp.

Reglerad asylpolitik

Kommunerna får enligt den reglerade asylpolitiken inte längre statlig ersättning för någon som fyller eller skrivs upp till 18 år. Ensamkommande barn riskerar därför att rivas upp från skola och familjehem, vilket i förlängningen kan innebära ett liv på gatan. Förra veckan kom också beslutet att rätten till god man försvinner för de ensamkommande ungdomar som får avslag på ansökan om uppehållstillstånd på grund av ålder. Rätten till god man försvinner därmed omedelbart, vilket ytterligare minskar den enskilde individens skyddsnät, rättssäkerhet och möjlighet till överklagan.

Minsta gemensamma nämnare hos ungdomarna i St Jacobs församlingsvåning är att alla har kommit till Sverige utan sina föräldrar och ingen vet ännu om de får stanna. En del har redan fått utvisningsbesked och andra lever i andlös väntan på besked. Rapporter om självmord hos unga killar med utvisningshot kommer oftare och oftare. Matilda är frustrerad.

– De här barnens livskvalitet har gått från välordnat och fungerande till ett totalt utanförskap. Vad riskerar vi som samhälle genom att agera så att detta händer?

Svar på hårdare klimat

När det visade sig att fler och fler åldersbestämdes på tveksamma grunder, och därmed förlorade rätt till sitt boende trots att de gick i skolan och hade sammanhang, fick Matilda Brinck-Larsen nog. Efter att ha varit djupt engagerad i sociala frågor och jobbat med barn i utsatthet i 20 år anser hon att samhället nu har sjunkit så lågt som det går.

I december 2016 skrev Matilda ett meddelande till människor hon råkat på genom åren, från bland andra Rosengrenska, Flyktingbarnteamet, Ekumenikas församlingar, Refugees welcome, Cruz Azul och Lag C, som hon är tränare för. Tillsammans bestämde de sig för att göra något. Matilda ställde en fråga som spred sig via Facebook, och plötsligt hade 60 volontärer anmält sig.

Första mötet skedde 5 januari i år, och redan 13–15 januari gick gruppen till Nordstan för att möta ungdomar utan adress och räkna hur många de egentligen är.

– Det jag efterfrågade, berättar Matilda, var om det fanns folk som kunde bemanna om vi lyckades bilda ett boende. Nu startar vi verksamhetsstationerna, och en grupp som kan stötta dem som anmäler sig för att vara familjehem.

Matilda vet att det inte är en söndagspromenad att vara familjehem, något hon varit i 16 år till 7 barn, utöver sina egna tre. Behovet av stöd är stort utifrån de processer som uppstår när en ny människa kommer in i ens hem. Barnet kan dessutom ha upplevt trauman, det finns ingen ekonomi, inget löfte om att få stanna i Sverige – det kanske till och med finns ett utvisningsbesked.

– När man börjar investera relationer i de här barnen kommer man att bli drabbad. Man måste få hjälp att hantera det så att det inte blir kontraproduktivt i relation till barnen, säger Matilda.

”De här barnens livskvalitet har gått från välordnat och fungerande till ett totalt utanförskap.”

Går i fel riktning

Rubriken på Göteborgs stads budgetmål för 2017 lyder ”Göteborg – ett hem för fler”.  Göteborg ska i enlighet med budgetskrivningens första meningar bli ”en stad där alla och envar har möjligheter att forma sina liv och förverkliga sina drömmar och idéer, där friheten att få välja är en självklarhet.” Att ett växande Göteborg är en utmaning beskrivs också, men med tillägget att nya medborgare ”ger ökade möjligheter också för oss som redan bor och verkar här”.

I tredje stycket står det att utanförskapet måste brytas. Matilda Brinck-Larsen tycker nu att vi går i precis motsatt riktning.

– Genom att skriva upp åldern på unga killar och skicka ut dem från de boenden där de förhoppningsvis har känt någon form av trygghet gör vi dem till outcasts. Vart vi än skickar dem kommer de tillbaka till den plats där de stannade först, där de har vänner, och oftast en skola. Men utan någonstans att bo går fokus från att plugga till att hitta mat och tak över huvudet.

Lätt att hamna snett

Matilda berättar att samtliga ungdomar Agape pratat med har haft ambitionen att komma tillbaka till Göteborg av en enda anledning: de vill fortsätta sin skola och vara med sina vänner.

– Men om man bor på MacDonalds – efter två veckor, vem orkar gå till skolan då?

När ungdomarna blir bortkörda går de till nästa bänk på Centralen, och så blir de bortkörda därifrån också, och då börjar de åka på spårvagnar.

– Efter ett par sådana nätter finns ingen energi kvar till skola. Då kommer drogerna in, för att hålla sig vaken, för att få tiden att gå, för att döva rädslor, för att inte frysa ihjäl. Så måste man låna pengar, och sedan betala tillbaka – det är lätt att hamna snett. Det kunde lika gärna ha varit jag eller mina barn.

Generös skola

Vid Syre Göteborgs rundringning till ett flertal skolor i kommunen är hållningen densamma hos de flesta: det spelar ingen roll om Migrationsverket har bestämt att någon är över 18, alla är välkomna till sin skola ändå.

– Skolan i Göteborg är oerhört generös, säger Matilda, men vi måste se till att ungdomarna inte hamnar i missbruk eller kriminalitet. Då tänker jag, som är en struktur- och rutinnisse, att kan vi bara skapa en återkommande och stadig plats där vi kan möta dem och tillsammans tänka i nya banor, så kanske det kan hjälpa en bit på vägen. Det är en sådan verksamhet Agape drar igång i dag.

Bättre att åka tillbaka?

En del har fått en ny placering inte så långt från Göteborg, som Borås eller Falkenberg. Därifrån fungerar det att pendla, såvida ekonomin tillåter ett busskort. Det här är en av sakerna som Agape, med hjälp av frivilliga bidrag, kan hjälpa till med. För andra kanske det ändå är värdigare att återvända, och till det behövs också kontakt med kloka vuxna. Matilda förklarar.

– Du måste förstå att det du flydde ifrån har förändrats, och du har utvecklats som person. Nu ses du som vuxen när du återvänder, inte som barn. Skulle det gå att etablera sig med dessa nya villkor? Går det att komma tillbaka till Afghanistan som en vuxen man, vilka förkunskaper har du, finns det någonting du behöver lära dig för att bemästra den situation du hamnar i?

Politiker börjar reagera

MP-V-Fi-politikerna står inte heller ut. Nyligen kom en skrivelse, där de bland annat skriver att när kommunerna inte längre får statlig ersättning för barnen har de ändå möjlighet att ta ansvar för att ungdomarna ska få gå klart gymnasiet: ”När ensamkommande tonåringar tvingas flytta och kommunen inte längre tar ansvar hamnar de på Migrationsverkets boenden för vuxna, utan personal och stöd, på annan ort. Flera av dessa ungdomar har återvänt till Göteborg, den stad de känner till och har byggt upp ett liv i. Då tvingas de leva utan stöd på gatan.”

– Det kostar förstås att låta dessa ungdomar fortsätta gå i skolan. Men det handlar om att värna de unga och de mänskliga rättigheterna. De befinner sig i ovisshet helt utan nära och kära. Vi kommer annars få kostnader i slutänden, när de blir gatubarn, säger Ulf Kamne (MP), kommunalråd, i skrivelsen.

Stina Svensson, gruppledare för Fi, håller med:

– Det är en självklarhet att kommunen ska ta ansvar för dessa människor som på grund av rättsosäkra och inhumana åldersuppskrivningar förlorar allt hopp om framtiden.

Poliser och fältassistenter

Andra viktiga aktörer är polisen och kommunens fältassistenter. När representanter från Agape i januari kartlade Nordstan träffade de ett femtiotal barn och unga utan någonstans att bo. Ungdomarna själva uppskattar att de är över 100 stycken. Syre Göteborg har pratat med kommunpolis Helene Ramsmo på Citypolisen, som bekräftar att de ungdomar som ingen vet vilka de är ofta är utsatta för brott. Hon citerar också en artikel, publicerad i SvD 6 mars 2016, där Migrationsverket räknar med att 46 000 människor kommer att avvika efter att ha nekats asyl fram till 2019. Av dessa befaras många börja leva som papperslösa.

– Ska vi tillåta att detta händer? Eller ska vi ta hand om dem medan de är här och vi har kontakt? Svaret är för mig självklart. Om vi inte tar tag i detta nu kommer vi få större kostnader i framtiden.

Lotta Rosander, enhetschef för Ungdomsenheten Fält, håller med, och betonar att alla inblandade måste hjälpa till och ta ansvar. I Göteborg finns sedan många år tillbaka ett nätverk med både kommunanställda och frivilligorganisationer, som träffas kontinuerligt. Förra veckan träffades också Agape och fältassistenterna i city för att diskutera samverkan.

– Allt handlar om att de vi möter ska få den bästa hjälp de kan få,  säger Rosander.

Helene Ramsmo vill ha mer resurser till Migrationsverket och till fältassistenterna. Polisen samarbetar gärna med både social resurs och den ideella sektorn förklarar hon, men huvuduppdraget är inte det sociala. Polisen kan hitta individer som behöver omhändertas, men sedan är det fältassistenter, Migrationsverket eller åklagare som tar vid.

– Vi är egentligen helt odugliga när det gäller social hjälp, säger Ramsmo med eftertryck. Vi kan låsa in eller skydda, det är de uppgifter vi har. Ska samhället fungera måste varje instans ha resurser nog att sköta det de är bäst på, och därtill behöver samarbetet mellan de olika instanserna fungera. Vi är naturligtvis väldigt glada för den otroliga frivilliginsats som görs när det gäller ensamkommande unga.

Samarbete enda vägen

Matilda Brinck Larson tror också på samarbete.

– Ska vi lyckas får vi inte konkurrera inför våra barn och unga. Det är kontraproduktivt att säga ”vi ska stötta och hjälpa” och sedan ”fast det här ska vi göra och ingen annan” och ”vi litar inte på det ni gör”. Det är som med det egna föräldraskapet. Det finns forum där man inte behöver tycka lika, men inför barn och ungdomar måste vi vara överens i de viktiga frågorna.

Matilda tar en paus för att hjälpa en av kvällens sista besökare att fylla i ett särskilt krångligt papper. Den här kvällen har flera nya familjehem hittats. Matilda säger hej då till ungdomarna och sina kollegor. I morgon börjar en ny vecka.

– Så länge vi inte har de här barnen i våra sammanhang där vi kan mötas och tänka tillsammans – då är de förlorade. Då är de där ute. De kommer att behöva människor som stöttar dem. Och är det inte vi så kommer det att vara andra, som inte delar vår syn på hur en bra värld byggs. De blir vårt samhälles outcasts. Därför är det extra viktigt att vi tar ett krafttag när det gäller de här ungarna.
Göteborgs stads budget för 2017 slutar med orden ”Göteborg ska vara ett hem för fler. Vi möter möjligheter och utmaningar tillsammans”.

Agape är en politiskt och religiöst obunden frivilligorganisation som jobbar för ensamkommande barn och ungdomar. Organisationens främsta uppdrag är att erbjuda stöd för barn som blivit utvisade, åldersuppskrivna eller flyttats från sina boenden när de fyllt 18 år. Agape bedriver verksamhet i Göteborg med omnejd och erbjuder bland annat boende, fritidsaktiviteter, samtalsstöd och hjälp att strukturera vardag och skolgång. Agape har i dagsläget 18 aktiviteter i veckan där ungdomarna kan få gemenskap, sammanhang, fysisk aktivitet, läxhjälp, ett mål mat eller övernattning.

Vill du hjälpa till?

Gå in på Facebooksidan Agape för tips om hur du blir volontär, familjehem, kan skänka ett bidrag, bli sponsor eller bara få veta mer.