Sofia är 25 år och strålar av energi och livsglädje när jag träffar henne i Botaniska trädgården i Göteborg en molnig och kylig dag i februari. Men för ett och ett halvt år sedan var situationen helt annorlunda. Hon jobbade natt på en akutavdelning för barn i Göteborg och upplevde att de under natten var för få i personalen, vilket fick henne att känna sig otillräcklig.

— Jag fick mycket mardrömmar om jobbet. Jag drömde om att jag inte hittade, att saker hade bytt plats och att larmklockorna ringde så att det bara ekade i huvudet, berättar hon.

När vintern och den mörka årstiden kom hade en trötthet som inte gick att sova bort infunnit sig, och Sofia som tidigare hade drabbats av depressioner trodde att ännu en var på väg. För att undvika att bli sjukskriven tog hon kontakt med sin läkare och bad om att få antidepressiv medicin utskriven.

— Jag började med min medicin men det hjälpte inte. Sen höjde vi dosen och när inte heller det hjälpte insåg min läkare, med hjälp av symptomen som jag beskrev, att jag troligtvis var utbränd.

Kort efter det första besöket hos läkaren orkade hon inte längre gå till jobbet och symptomen blev bara värre. Hon fick yrselattacker av att befinna sig bland folk, och enkla beslut som att välja vilken sorts pasta hon skulle köpa blev plötsligt övermäktiga. Då hon till slut varken orkade gå och handla mat eller ta hand om sig själv fick hon flytta hem till sina föräldrar.

— Jag sov hela tiden, och när jag var vaken kunde jag knappt äta för jag var väldigt illamående och yr. När jag satt kändes det som att jag skulle ramla av stolen. Mina föräldrar fick komma och väcka mig när de hade gjort middag och så åt jag en halv potatis och gick och lade mig igen. Jag är väldigt tacksam över att de tog hand om mig under den svåra tiden, säger hon.

Skog och återhämtning

Intill skogskanten, i slutet av en grusväg, ryker det hemtrevligt ur skorstenen på en vit stuga. Odlingslotterna intill huset ligger vilande med ett tunt gnistrande istäcke. Det är helt tyst förutom ett svagt brus från trafikleden några kilometer bort. Eva-Lena Larsson som är verksamhetsansvarig för Gröna rehab öppnar dörren och visar mig in till det inglasade uterummet där en stor del av verksamheten sker. Kaminen sprider en behaglig värme, och på ett bord ligger keramik och lera på tork som har bearbetats av deltagarna. Nu under vinterhalvåret, när de inte kan vara ute lika mycket, ägnar de sig en hel del åt hantverk, berättar hon. Det kan till exempel handla om att tälja, att fläta med pil eller att skapa med lera.

— Det handlar om att hitta lust och kreativitet, och om att stimulera andra delar av hjärnan än vad man kanske har gjort tidigare när man har läst, skrivit och inhämtat kunskap, säger Eva-Lena.

Det som skiljer Gröna rehab från annan rehabilitering är just den gröna biten, det vill säga vistelse i trädgård och natur. Verksamheten finansieras av Västra Götalandsregionen och riktar sig till anställda som har regionen som arbetsgivare, så som till exempel anställda inom vård och omsorg. När personerna kommer hit har de varit sjukskrivna i allt från tre månader och ibland upp till tolv år, på grund av stressrelaterad ohälsa, det som man i vardagsspråk brukar kalla att vara ”utbränd”. Många har redan fått det vanliga rehabiliteringsutbudet som erbjuds av företagshälsovård och vårdcentraler, utan att det har lett till att de kan gå tillbaka till arbete eller studier.

— De har kanske försökt att börja arbeta igen och så fungerar inte det. Då befinner man sig i något som kallas en avstannad rehabiliteringsprocess. När de kommer hit ska vi försöka nystarta de här personerna så att de kan komma ut i studier eller arbete igen. Det är det som är målet med vistelsen här, säger Eva-Lena.

• Enligt Försäkringskassan ökade antalet sjukfall i Sverige med 98 000 mellan åren 2010 till 2015. Psykiatriska diagnoser stod för 57 000 vilket motsvarar 59 procent av ökningen.

• Anpassningsstörningar och stressreaktioner är Försäkringskassans samlingsnamn för stressrelaterade diagnoser. Utmattningssyndrom, ”att vara utbränd”, ryms inom det.

• 2015 var anpassningsstörningar och stressreaktioner den allra vanligaste psykiatriska diagnosen och utgjorde 59 procent av de startade sjukfallen med psykiatrisk diagnos.

• Den typen av diagnos var också den som ökade allra mest mellan 2010 och 2015, från 31 000 till 68 000. Det är en ökning med 119 procent som är ungefär lika stor för kvinnor som för män, men som omfattar betydligt fler kvinnor.

Fakta: Försäkringskassan

Skador som en stroke

Under de dryga tio år som Gröna rehab har funnits har de hunnit ta emot omkring 500 personer. Det brukar vanligtvis vara mellan åtta och tio deltagare åt gången, och verksamheten pågår fyra dagar i veckan i ett halvårs tid, även om det för vissa kan räcka med halva tiden. För att inte gå för fort fram trappar man den första månaden upp antalet dagar per vecka, samtidigt som de sista tre månaderna kombineras med arbetsträning.

— De här personerna har gett mer energi än vad de har laddat tillbaka under lång tid. Man blir inte utbränd på en vecka och man blir heller inte bra på en vecka. Det här är en sjukdom som ger samma skador i hjärnan som en stroke. Det är något som man måste ta på allvar, säger Eva-Lena.

Verksamheten på Gröna rehab bygger på forskning om naturen och trädgårdens betydelse för vår hälsa, och kombineras samtidigt med etablerade metoder inom arbetsterapi och sjukgymnastik samt terapeutiska samtal. Att vara i och uppleva naturen kan också ge möjlighet till en sorts mindfulness. Eva-Lena, som tidigare har jobbat som naturguide och biolog, berättar att hon en gång i veckan tar med deltagarna ut på en lång promenad i Änggården. De packar en ryggsäck med fika och under promenaden gör hon dem uppmärksamma på naturens små under.

— Vi går ganska långsamt och tittar på fåglar och blommor. I dag är det snö, så då har vi tittat på djurspår och undersökt trädens knoppar med lupp. Det handlar mycket om att vara här och nu där livet pågår, och inte grunna över det som har varit eller det som komma skall. När man ser någonting och blir lite fascinerad över det, då stannar själen upp lite.
Förutom att vara ute i natur och trädgård, får deltagarna även träna på andra typer av avspänning som de kan använda sig av i vardagen efter att de har slutat på Gröna rehab. En annan viktig del i rehabiliteringen handlar om gruppsamtal mellan deltagarna.

— Att vara tillsammans med andra människor som vet hur det här känns. Att dela med sig av sin egen historia och ta del av andras, och att känna att man inte är ensam i världen om det här, det är också viktigt.
Att leva med ett ständigt stresspåslag dag efter dag, kanske till och med under flera års tid, är en stor påfrestning för kroppen. För att kunna återhämta sig behöver kroppen stänga av och läka, berättar Eva-Lena. Dessvärre hamnar många framför datorn eller teven efter en stressig dag på jobbet, och de digitala kanalerna med alla deras synintryck är inte det bästa sättet att återhämta sig.

— Det är kanske bara de sista fyra–fem generationerna som har levt så mycket i städer, och det är ett ganska så konstlat liv. De flesta av de teorier som finns handlar om att vi människor har ett ursprung i naturen, och en av dem som jag har fastnat för är biofiliahypotesen. Den säger att naturen till en viss del är förprogrammerad inuti oss och vårt sätt att reagera på den finns i våra gener. När vi kommer ut till naturen får hjärnan mer lugn och ro och kan gå ner i varv.

Naturlig framgång

Forskaren Eva Sahlin har följt verksamheten på Gröna rehab från start, publicerat flera vetenskapliga artiklar och skrivit en avhandling om effekterna av grön rehabilitering för personer som lider av stressrelaterad ohälsa. Hon har även varit med och utvärderat verksamheten vid två tillfällen, och faktum är att den har visat sig vara framgångsrik. Cirka 90 procent av deltagarna har gått tillbaka till aktivitet efter Gröna rehab. Forskningen har till stor del bedrivits genom djupintervjuer samt genom enkäter som deltagarna har fått fylla i själva.

— Både intervjustudier och enkäter visar att det är väldigt viktigt med den gröna miljön och att den har en stor påverkan på deltagarnas läkeprocess på olika sätt. Vi har kunnat se signifikanta förbättringar i samtliga mått som vi har mätt, och då är inte bara mellan start och avslut. Det skedde fortfarande en mindre ökning, eller kanske snarare en stabilisering, även efter att de slutat på Gröna rehab, säger Eva Sahlin.

I formulären framgår att deltagarna själva upplever att deras hälsa och välbefinnande har ökat, och med deras samtycke tittade hon även på vårdkonsumtion. Kontrollerna gjordes både för sexmånadersperioden före starten på Gröna rehab samt när de hade gått en tid på rehabiliteringen.

— När de har gått fyra månader på Gröna rehab näst intill halverade de sin vårdkonsumtion. Det handlar till exempel om besök hos läkare och psykolog. Den här informationen har vi hämtat in från registerdata, så det är inte deltagarnas självskattade upplevelser.

Men även om Evas forskning visar på att det fungerar går det inte att säga att grön rehabilitering är bättre än andra former av rehabilitering, menar Eva.

— När människor som har varit sjukskrivna i två, sex, åtta eller tolv år kommer igång igen, vilket majoriteten av dem som gått Gröna rehab gör, då måste ju någonting ha hänt. Men vi har inga kontrollerade och randomiserade studier i det här fältet. Då måste vi ha till en exakt likadan verksamhet, som har exakt samma innehåll bortsett från det gröna, och sen jämföra. Och det har vi inte lyckats med hittills trots stora ansträngningar.

Nystart och balans

Det har nu gått drygt två år sedan Sofia fick veta av sin läkare att hon var utbränd. Efter försök med att återgå i arbete utan framgång, fick hon en plats på Gröna rehab genom sin arbetsgivare. För henne var vistelsen på Gröna rehab avgörande för hur hon mår i dag.

— När man mår så dåligt tar man sig inte ut i naturen på egen hand. Frisk luft och dagsljus ger så mycket mer än vad man kanske tror. Och jag fick många nya insikter genom gruppsamtalen med de andra deltagarna. Jag har insett att jag måste stå upp för mig själv, ingen kommer att tacka mig om jag kör över mig själv för att vara andra till lags.

Trots att hon på många sätt tyckte om sin gamla arbetsplats, har hon insett att hon inte vill jobba i vården längre. Istället väcktes lusten till att vidareutbilda sig. Nu läser hon upp de ämnen som behövs för att läsa till farmaceut.

— Jag mår oftast bra nu, men jag kan ändå bli stressad ibland när det är mycket i skolan, och så ska jag flytta nästa vecka. Det kommer alltid vara situationer i livet när inte allt är toppen, men nu känns det som att jag har verktygen för att hantera det.