Ett klassiskt problem för mindre partier är att de har svårt att nå ut i mer än en fråga; Kristdemokraterna har kärnfamiljen, Centerpartiet har landsbygden, Miljöpartiet har klimatet och miljön och Feministiskt initiativ har förstås feminism/jämställdhet.

Detta märks ofta särskilt tydligt i Novus opinionsundersökningar där de ställer frågan ”Vilket parti tycker du har bäst politik i nedanstående politiska sakfrågor?”

I den senaste undersökningen anser hela 30 procent att Miljöpartiet har bäst politik inom området ”miljö/klimat” medan det bara är 0–3 procent som anser att de har bäst politik inom någon av de andra sakfrågorna.

Det är många miljöpartister som gläder sig åt att de fått så högt förtroende inom miljö/klimat-området, faktiskt nästan dubbelt så mycket som något annat parti. Klimatet är förvisso ingen liten fråga och visst kan en tycka att det är bättre att lyckas nå ut ordentligt inom ett område än inget alls – men för mig visar det här ändå på ett misslyckande för MP.

I allmänhetens ögon ses man fortfarande ”bara” som ett miljöparti trots att grön politik kan och bör inbegripa så mycket mer.

Till stor del har de sig själva att skylla. Min bild är att partitopparna hellre talar om miljön än något annat, kanske för att de känner sig mest bekväma med det och är, åtminstone hyfsat, överens.

Magister Fridolin har i och för sig gjort sitt bästa för att utbildning ska bli en fråga som förknippas med Miljöpartiet, men det har mest gjort att de framstått som ett ”Liberalerna light”. Som Novusundersökningen visar har den här satsningen inte heller gett avtryck i opinionen – det är bara 3 procent som anser att MP har bäst politik när det kommer till utbildning.

Ännu värre ser det ut för Feministiskt initiativ. Inte ens i sin paradfråga, jämställdhet, lyckas de bli näst största parti utan landar på en delad tredjeplats tillsammans med Centerpartiet och Sverigedemokraterna (!).

I övriga frågor har de så gott som inget förtroende. Det säger sig självt att små partier inte kan få skyhögt förtroende inom särskilt många frågor – men med tanke på hur mycket Fis företrädare talar om feminism skulle en ju kunna tänka att de åtminstone där borde ha starkt förtroende även från många människor som inte nödvändigtvis skulle rösta på dem.

Men kanske är det så att feminism/jämställdhet är en mer laddad fråga än miljö/klimat och att åsikterna om vad som är den bästa politiken går mer isär där.

Ett parti som jag ändå tycker har lyckats ganska bra är Vänsterpartiet. De har inte något superhögt förtroende inom någon fråga, som MP och miljön, men de har ändå hyfsat förtroende inom många olika frågor. Också inom frågor som en kanske inte förknippar Vänsterpartiet jättemycket med, som boende och pensioner, lyckas de i alla fall skrapa ihop 8 procent.

Vad som är mest skrämmande i undersökningen är dock att hela 29 procent, alltså nästan var tredje väljare, har störst förtroende för Sverigedemokraterna när det kommer till invandring och integration.

Det här är egentligen ingen nyhet utan så har det sett ut under i alla fall de senaste två åren. Men det är inte desto mindre sorgligt att även väljare som inte skulle rösta på Sverigedemokraterna (partiet ligger på strax under 20 procent i de flesta opinionsundersökningar) ändå tycker att de har en bra invandringspolitik.

Med tanke på att invandring är det ämne som SD:are oftast och helst pratar om så skulle en kunna tänka att de borde ligga lågt i andra frågor, men de har också högst förtroende inom området “Lag och ordning” och näst högst inom områdena ”sjukvård”, ”äldreomsorg” och ”pensioner” (vilket kanske också säger någonting om SDs väljarbas).

Socialdemokraterna avslutningsvis har högst eller näst högst förtroende inom alla områden utom miljö/klimat. Kanske inte helt konstigt med tanke på att de är det största partiet men det visar också att Löfven verkligen har lyckats etablera bilden av sig själv och sitt parti som statsbärande och ansvarstagande.

I stort är Novusundersökningen ganska deprimerande läsning, men ett litet hopp kan en i alla fall finna i att de flyktingvänliga partierna V och C båda får högre förtroende i invandringsfrågan än det betydligt större men flyktingfientliga partiet M. Samtidigt får som sagt SD mer förtroende än de flesta partier tillsammans när det kommer till invandring.

Det visar tydligt på den stora spricka som finns inom invandringsfrågan i dag – det är många som vill ha en väldigt restriktiv flyktingpolitik, men vi är också en hel del som vill någonting helt annat!