– Här är jag lugn och mår bra, säger Bagher Mirzaie om sitt nya hem hos familjen Anjou.

Annat var det i våras, innan familjen Anjou tog emot honom. 18-årsdagen närmade sig, den dag då  Migrationsverket skulle ta över ansvaret för honom från kommunen.

Risken var stor att han skulle behöva flytta långt från Åkersberga och de svenska kompisar han fått där. Om han skulle kunna gå i skolan var oklart.

– Det är jätteviktigt för mig att ha svenska kompisar. De hjälper mig och jag lär mig svenska, säger Bagher Mirzaie.

Lotta Anjou fick höra om Bagher när hon  besökte en annan familj som öppnat sitt hem för en ung flykting. Nu såg hon och hennes man Magnus en möjlighet att  förverkliga tanken på att öppna sitt hem som funnits hos dem sedan flyktingströmmen 2015.

– Vi hade ett litet familjeråd där alla fick dela med sig av sina tankar och känslor, även om vi inte bestämde något innan vi träffade honom, säger Lotta Anjou.

De vuxna barnen Oscar och Josefine var helhjärtat med på idén. 12-åriga Alexander och 9-åriga Hugo kände sig mer kluvna till en början.

– Det var läskigt först. Jag visste inte om han var snäll eller inte. Men det kändes bra att hjälpa någon som behövde ett hem, säger Hugo Anjou.

Familjen bjöd hem Bagher på en fika. Sedan gick det fort.

– I det mötet kändes det så självklart. Efter tio minuter tittade jag och min man på varandra och nickade, säger Lotta Anjou.

Familjen Anjou är långt ifrån ensamma i kommunen om att ha öppnat sitt hem. Föreningen Frivilliga familjehem i Österåker uppger att det i nuläget finns runt 20 familjer som tagit emot en ensamkommande ungdom.

Och antalet växer. I slutet av augusti spreds budskapet att tjugo ungdomar i kommunen skulle fylla arton under hösten och därmed tvingas bort. Två veckor senare hade elva nya familjer anmält sig.

En bidragande orsak till att Österåkers familjer ställt upp i så stor utsträckning har mötesplatsen Tillsammans varit. Där umgås svenskar och ensamkommande varje torsdag.

– Att vi hade varit där med barnen och träffat afghanska ungdomar gjorde att steget inte kändes så stort, säger Lotta Anjou.

Flera andra kommuner låter alla ensamkommande ungdomar stanna efter 18-årsdagen.

Så sent som i förra veckan tog Stockholms stad ett sådant beslut. I samarbete med Stadsmissionen ska boende lösas för alla ungdomar. Österåkers inställning upprör Lotta Anjou.

– Det är oansvarigt. De har lagt ned pengar och resurser på de här ungdomarna i två års tid. Att inte fortsätta stötta dem är samhällsekonomiskt galet, säger hon.

De 676 000 kronor kommunen skulle få av staten om de lät 18-åringarna stanna räcker inte, anser kommunledningen. Men Lotta Anjou håller inte med.

– Pengarna skulle räcka om de fördelades mellan de frivilliga familjehemmen. I dag gör vi det ju helt utan ersättning. Det kostar oss inte mycket, men det är klart att det skulle hjälpa till med någon tusenlapp i månaden till mat, säger hon.

Kommunalrådet Michaela Fletcher (M) påpekar att skolgången också kostar pengar. Den exakta kostaden för att låta ungdomarna stanna har hon bett socialförvaltningen räkna på. Men egentligen handlar det inte om pengar, menar hon.

– Jag tänker inte vara med och göra avsteg från lagen, det är en principfråga. Är man över 18 säger lagen att det är Migrationsverket som har ansvar. Så länge inte riksdagen ändrar lagen och ger oss full kostnadskompensation är det så det ser ut. Det här är statens haveri, säger Michaela Fletcher.

Lotta Anjou framhåller hur mycket det ger att vara familjehem.

–  Det har blivit lättare att njuta av vardagsbekymmer sedan vi fått ta del av Baghers liv och historia. Saker som tidigare har varit svårt att ta tag i eller bekymrat mig är nu mindre än tidigare. Jag har fått ett annat perspektiv, säger hon.

Hon betonar att det varit mycket enklare än hon trott.

– Jag går ofta in i saker med hull och hår och var lite rädd att jag skulle bränna ut mig. Men det har nästan bara varit glädjefyllt, säger Lotta Anjou.

Ett skäl är Bagher Mirzaies självständighet.

– Det här är ju ungdomar som fått klara sig själva. Om jag får generalisera så är de så mycket mer självgående och har ett annat driv än svenska ungdomar. De tar ingenting för givet, säger Lotta Anjou.

Barnen i familjen noterar hur Bagher Mirzaie sköter sin egen tvätt och städning och tar familjens hund på promenad utan att någon behöver fråga.

– De ser hur Bagher beter sig och tar intryck, säger Lotta Anjou.

Tungt var det däremot i somras när beskedet kom att Migrationsverket avslår Bagher Mirzaies asylansökan. Nu ligger hans öde i Migrationsdomstolens händer, dit ärendet överklagats.

– Det är klart att det jobbigt att komma så nära verkligheten, men det är ju inte oss det är synd om, säger Lotta Anjou.

För nioåringen är rädslan för den nya familjemedlemmen sedan länge bortblåst. I Bagher Mirzaie har han fått en stor kompis.

– Han är väldigt snäll och lagar god äggröra. Vi leker med hunden och åker och badar, säger Hugo Anjou.