Är landsbygden ett hål i svensk politik?

– Ja, utan tvekan. Landsbygdsfrågorna har av flera olika skäl blivit ett rätt ointressant politikområde. Dels har det att göra med marknadiseringen, det vill säga att politiken avsagt sig ansvar för en hel del av det som tidigare betraktats som samhällsservice. Sen har det såklart att göra med det stora fokuset på städer och städernas tillväxt att göra. Det är ett förflyttat fokus. Sist men inte minst är politiker som det nu är ganska maktlösa inför utvecklingen utanför städerna. Både strukturstöden och jordbruket styrs från Bryssel.

Finns det en framtid för svensk landsbygd eller är det kört? 

– Klart det finns en framtid, men det tråkiga är att den framtid jag ser framför mig på många sätt dikteras från städerna. Landsbygden har tyvärr rätt mycket att vinna på att försöka ställa upp och leverera det som städerna vill ha: rekreation, ekologisk mat, råvaror, naturupplevelser, surdegsbagerier och slopat strandskydd. Jag kunde önska att makten låg mer hos landsbygdsborna själva här.

Finns det en möjlig politik för en levande svensk landsbygd?

– Många av de förslag som förs fram är antingen av en karaktär som är viktig för städernas befolkning, typ slopat strandskydd eller gårdsförsäljning av alkohol. De lyfts som ödesfrågor för landsbygden, men i själva verket handlar det om vad stadsborna vill ha landsbygden till. Jag tänker ju att vi egentligen inte kommer någon vart om vi inte gör omfattande ändringar i skattesystemet. Vi måste se till att resurserna stannar kvar och beskattas lokalt, och att landsbygden får del av vinsterna på det som produceras. Det skulle skapa en möjlighet att skapa mer attraktiva miljöer ute i landet där folk vill stanna kvar, eller som man faktiskt också vill flytta till. Det är svårt att tänka sig att folk vill flytta till kommuner med 6 kronor högre skatt och sämre service. Sverige behöver bli mer rättvist.