SRs Ekot avslöjade igår, den 26 september, att flera hundra som kommit till oss som barn kommer att skickas hem på grund av ändrade riktlinjer hos Migrationsverket. Det handlar om barn som kommit hit och inte uppnår vanliga asylskäl, men ändå får stanna för att det inte finns något mottagande för dem i hemlandet. Till exempel i Afghanistan. Tanken är att den som är nära 18 år får ett avvisningsbeslut direkt, som sen träder i kraft den dag barnet fyller 18. Om barnet är ännu yngre får det tillfälligt uppehållstillstånd fram till den dag det fyllt 18. För enligt våra lagar och regler behöver den som precis fyllt 18 inget mottagande. Den här förändringen av praxis är Migrationsverkets egen. Men de jobbar inte i ett vakuum.

För bara två veckor sedan kom Rättsmedicinalverkets beslut om hur man ska åldersbestämma barn som kommer till Sverige, där man landat i en metod som enligt Socialstyrelsens utredning sannolikt kommer resultera i att flera hundra barn kommer att hanteras som vuxna. Bilden som växer fram av hur ett barn från till exempel Afghanistan hanteras är skrämmande. En flykt som går från talibaner vidare via Iran, innan de når Turkiet. Efter att ha varit i turkiska flyktingförläggningar bland över två miljoner andra ger de sig vidare, ut på en livsfarlig resa över Medelhavet. När de efter att ha gått, liftat, åkt båt och smugglats slutligen når den svenska gränsen så hindras resan om de inte kan visa upp giltiga id-handlingar! För att komma in får de sätta sitt hopp till privata aktörer och ta sig den sista biten med svarttaxi, flyktingsmugglare eller vänliga medmänniskor. De som ändå lyckas ta sig hela vägen till oss möts alltså av beskedet att de först ska ålderstestas (givetvis ”frivilligt”) i ett test där vi räknar felen i procentenheter (inte promille, som borde krävas). Om de nu bedöms som barn står de där med ett tillfälligt uppehållstillstånd i väntan på att skickas tillbaka igen när de fyller 18. Det låter obegripligt grymt, men ändå blir det värre.

Regeringen lanserade förra veckan ett åtgärdsprogram med det orwellska namnet ”Åtgärder för ett bättre fungerande hemvändande”. Syftet med åtgärdsprogrammet är att förenkla för polisen att avvisa barn och vuxna som fått avvisningsbeslut. Programmet innehåller bland annat rättigheter för polisen att utföra razzior mot företag utan misstanke om brott, grundat på enskilda bedömningar av risken att det finns papperslösa där. Vidare föreslås möjligheter för polisen att sätta människor i förvar på andra platser än i Migrationsverkets lokaler samt utökade möjligheterna för polisen att beslagta pass och id-handlingar.

Att regeringen känner sig nödgad att ta i ännu hårdare är ingen överraskning. De regler som drevs igenom i juli, där man tävlar om att ha EUs strängaste regler, var som gjorda för att tvinga fram ett skuggsamhälle. För om du flytt över världen, spenderat dina tillgångar på en livsfarlig resa över Medelhavet och vandrat över Europa, ja då lär du inte bara luta dig tillbaka och frivilligt låta någon skicka dig tillbaka dit du kom ifrån. Istället lär du göra ditt yttersta för att se till att resan inte var förgäves. Så för att motverka att människor vill stanna måste de avhumaniseras och möjligheterna till ett liv bland oss andra behöver omintetgöras.

Följaktligen slog Johansson fast att den som anställer en papperslös med ett avvisningsbeslut ska kunna dömas till böter eller fängslas. Vårt samhälle är inne på en farlig väg, där empatin för dem som mest behöver den är satt i pant. Där ”ett bättre hemvändande” mäts i antal, inte i upplevelsen hos de hemvändande. Där det är viktigare att en vuxen inte får stanna än att ett barn inte blir felaktigt utvisat. Där barn placeras i meningslös väntan på att de blir gamla nog för att bli utvisade.

Det är en kostsam politik – de resurser polisen lägger på att jaga flyktingar är resurser som inte läggs på att klara upp riktiga brott. Varje omotiverad razzia slår in ännu en kil mellan det offentliga och ungdomarna i förorten. Varje barns skoldag som försvinner till oro för framtiden gör barnet lite mindre produktivt. Men den största kostnaden är så klart den mänskliga. Regeringen kommer inte att vända självmant, så det blir upp till oss andra att förklara att det är nog nu! Vi vill inte mer! Jakten på flyktingarna måste sluta!