Är historien på väg att upprepa sig? Håller det som aldrig fick hända igen på att hända igen, fast på ett nytt sätt, i en globaliserad värld? Göran Dahl gör en analys av hur 30-talsfascism och dagens högerextrema rörelser förhåller sig till varandra och omvärlden.
Om fascismen, del 2:
Hur skiljer sig dagens extremhöger från 1930-talets? Jerker Jansson ställer i Syre#93 frågan om Sverigedemokraterna kan betecknas som fascister. Jag har inga problem med hans artikel. Dock kan det nämnas att jag och några andra forskare fick frågan om så var fallet och våra svar finns i Forskning och Framsteg (fof.se/tidning/2015/2/artikel/fascister-eller-inte-vad-anser-forskarna). Mitt svar var (redigerat av redaktören) att ”fascism (kan) definieras som 1. extremnationalism, 2. en idé om att nationen anses hotad, 3. en idé om hur nationen ska räddas.
– Av dessa tre kriterier uppfyller SD de två senare, med råge. Och när det gäller det första ligger man väldigt nära, menar han, och skriver att Sverigedemokraterna ser nationen som hotad av ”massinvandringen”, vilken bör stoppas.
– En fascist har vanligtvis en totalitär tendens, men SD är demokrater, i demokratibegreppets snäva betydelse som majoritetsstyre.”
1930-talet om igen?
I dag är jag lite mer tveksam till att direkt eller indirekt påstå att SD är fascister eftersom frågan är politiskt infekterad – jag försöker att vara analytisk i första hand och inte hamna i politiska debatter i just denna fråga. I andra sammanhang skriver jag gärna och ofta politiska inlägg. Därför väljer jag att här använda begreppet ”högerradikalism”.
Jag ska försöka belysa högerradikalismen på 1930-talet och i dag – likheter och skillnader. Detta eftersom många röster hävdar att vi i dag genomlever en liknande period som 1930-talet i Europa med dess rasism, ökande nationalism och separatism, auktoritära strömningar med mera, kort sagt högerradikalism/extremism. Regimen i Ungern brukar nämnas som ett paradexempel. Och nu ser vi att samma utveckling är på gång i Polen. Men hur förhåller det sig? Upprepar historien sig? Finns det likheter och finns det viktiga skillnader?
1930-talet – detta tragiska årtionde – dominerades politiskt av att fascismen (där den tyska nationalsocialismen var en variant) var en statsbärande kraft i Tyskland och Italien (där den hade erövrat makten redan föregående årtionde). Fascismen i de båda länderna, liksom till exempel Francos Spanien, Vichyrepubliken i Frankrike och den rumänska diktaturen, hade flera gemensamma kännetecknen. Och i Sovjet påbörjade Stalin sitt terrorvälde.
Auktoritär populism
I dag uppvisar högerradikalismen en rad likheter och skillnader jämfört med 1930-talet. Vi börjar med likheterna:
populism (folket mot eliten), politiken formuleras på ett lättbegripligt sätt där orsaken till våra problem förklaras med en grupp syndabockar. Ett klassiskt exempel är när Ny Demokrati förklarade ekonomi med hjälp av ölbackar;
• man befinner sig till höger: extremnationalism, i flera länder i en etnisk variant där Folket ställs mot ”folkfrämmande” element (judar, romer, muslimer, flyktingar etc);
• man vill se en ”identitet” mellan ledaren och folket, där den förre uttrycker Folkets sanna vilja och har beslutsamhet att genomdriva den, sådana föreställningar är i dag vanliga i till exempel Ungern;
• man vill (på demokratisk väg) genomdriva en antidemokratisk ordning – förändringar av konstitutionen (för att garantera fortsatt maktinnehav), inskränkt yttrandefrihet och andra medborgerliga rättigheter (Polen och Ungern är här som sagt exempel).
Vi ser då och nu auktoritära regimer och/eller diktaturer. Dock behöver makten inte erövras genom statskupper – i Tyskland 1933 erövrades på demokratisk och legal väg. Och dagens europeiska högerpopulistiska och högerradikala partier siktar på att erövra makten på samma sätt. Men på sikt vill man avskaffa eller inskränka demokratin.
I de högerradikalas världsbild ingår de etablerade fackföreningarna i den ”PK-elit” som ska bort i sin nuvarande form. I stället ska de ersättas av egna där de nationella intressena står över klass- och intressemotsättningar. Här stöter vi på ytterligare en likhet – det minner om Deutsche Arbeitsfront (DAF) i Nazityskland där tyskheten var överordnad klassmotsättningar och om korporativismen (samarbete mellan mellan kapital och arbetare) i den italienska fascismen. I dag kan vi se en mer ”socialkonservativ” linje och en mer uttalad nyliberal linje i olika länder och partier. Här är SD intressanta: i sina senaste frierier till de borgerliga partierna har de antagit marknadsliberala idéer.
Globalisering och jihadism
Men det finns även viktiga skillnader: Nationalsocialismen och den italienska fascismen (Mussolini gick från syndikalism till fascism) hade inledningsvis en en hel del vänsterinslag, något som dock försvann med utrensningar, likvideringar och ökat samarbete med kapitalet (och även monarker och kyrkor).
Globaliseringen gör att nationalismen ser annorlunda ut – till exempel finns en ny fiende i form av ”den nya världsordningen”. En fråga som inte diskuterades på 1930-talet är klimatkrisen och den kommer säkert förr eller senare påverka högerextremismens politik och strategi, till exempel verkar Sverigedemokraterna inta en skeptisk hållning medan liknande partier i andra länder antagit en grön profil. Och vi ska inte glömma den jihadistiska terrorismen, något som inte fanns på 1930-talet men som de högerextrema i dag kan utnyttja för sina syften.
Här kommer vi osökt in på användning av våld och terror. 30-talets fascister var som bekant extremt våldsamma och skydde i regel inga betänkligheter för att utrota motståndare, även inom de egna partierna och rörelserna.
Hotet mot civilisationen
I dag är bilden mer komplicerad. Breivik har förvisso utfört ett avskyvärt terrordåd och det förekommer angrepp på minoriteter (sexuella och etniska) och politiska motståndare, utförda av enskilda högerextremister, även om partierna tar avstånd.
De högerradikala partierna i dag använder inte heller uniformer – det är i flera länder dessutom olagligt. Dock finns undantag i form av uniformsliknande mundering, till exempel Nordiska Motståndsrörelsen och ungerska Jobbik.
”Men trots alla skillnader finns en skrämmande likhet: hotet mot vår demokratiska civilisation. Extremnationalism innebär att alla andra nationer är tänkbara fiender …”
En annan skillnad är samhällsklassernas sammansättning: i dag existerar ett så kallat prekariat, en växande grupp med en prekär situation på arbetsmarknaden. Denna grupp saknar tillsvidareanställning och framtiden är minst sagt oviss för dem. I denna grupp finns en stark potential för stöd till högerextrema partier och rörelser.
Men trots alla skillnader finns en skrämmande likhet: hotet mot vår demokratiska civilisation. Extremnationalism innebär att alla andra nationer är tänkbara fiender – om de hotar den egna nationen och den egna nationella kulturen och särarten (ett nyckelord i retoriken). Risken för krig och allvarliga konflikter ökar alltså.
Läs även Jerker Janssons artikel Styrkans och våldets ideologi
