Djurskyddsorganisationerna World Animal Protection (tidigare WSPA) och Bioresource Research Centre (BRC) har sedan 1997 gemensamt arbetat för att stoppa björnhets och annan underhållning med björn i Pakistan, något som på senare år börjat ge goda resultat. Sedan februari förra året underlättas arbetet något tack vare den strängare djurskyddslag som då introducerades i provinsen Sindh i sydöstra Pakistan.
Hittills under 2016 har fem underhållningsbjörnar omhändertagits av BRC i Pakistan. Samtliga har fått bestående men på grund av vanvård och många år i ”underhållningsbranschen”. De överlämnades till BRC efter återkommande förhandlingar med ägarna. Under förra året räddades ett flertal björnar på samma sätt.
Under senare år har också polisrazzior under pågående björnhets-event genomförts i landet. Det senaste av dessa genomfördes i januari 2015 i provinsen Sindh i sydöstra Pakistan, på gränsen mot Indien. I samarbete med polisen och Sindh Wildlife Department lyckades personal från BRC stoppa arrangemanget innan den första björnen bundits fast i kampringen. Tre björnhannar konfiskerades, arrangörerna och björnägarna arresterades.
I enlighet med Pakistans djurskyddslag är björnhets förbjudet i landet sedan 100 år tillbaka. Men på grund av att den gamla lagen är otydlig, att kryphål finns och att påföljderna för överträdelse är minimala pågår den ovanligt grymma formen av ”underhållning” fortfarande i provinserna Punjab och Sindh, i östra respektive södra Pakistan.
World Animal Protection och Bioresource Research Center i Pakistan har under alla år de samarbetat lobbat för ett tydligare förbud. Och i fjol gav det äntligen resultat. Den 18 februari 2015 introducerades en ny och tydligare lag, om än bara i ett begränsat område, i Sindh, som är den provins där björnhets är allra mest förekommande. Lagen specificerar att det är olagligt att hålla och använda i björn i underhållningssyfte. Olovlig hållning av björn beivras med böter (100 000 rupies = 8 400 kronor) eller fängelse i två år.
Att ha en tydligare lag i ryggen gör BRCs och och World Animal Protections arbete enklare, framförallt i Sindh, men den utgör tyvärr ingen garanti för att grymheterna ska upphöra helt. Det ligger prestige i att anordna björnhets och för arrangörerna är lagöverträdelser ett sätt att framhäva sin makt.
– Många av dem är väldigt inflytelserika och orädda för åtal. Ett annat problem är att myndigheterna av olika anledningar har begränsad kapacitet för verkställande. Att hålla björnar i fångenskap är ännu inte olagligt, och det kan vara svårt att bevisa att en specifik björn hålls för att användas i underhållningssyfte. Det skapar en svår situation för myndigheterna och tenderar att leda till passivitet, säger Luke Nicholson som är projektledare för arbetet med att skydda björnar vid World Animal Protection.
Motbjudande tradition
Björnhets som underhållningsform introducerades i Pakistan och andra asiatiska länder på 1700-talet av brittiska kolonister. Eventen som är en djupt rotad tradition i vissa områden anordnas ofta i samband med marknader och festivaler. De går ut på att låta en fastkedjad björn försvara sig mot ett par, tre kamptränade hundar som framförallt attackerar björnens känsligaste delar, som nospartiet och ögonen. Björnen har redan i ung ålder berövats sina möjligheter till försvar. Klor och tänder har dragits ut eller filats ner. I vissa fall har tänderna helt enkelt slagits av. Björnen har försetts med en järnring eller ett rep direkt genom nosen och läppmuskeln, i vilket den är fastbunden vid en påle. Kamperna pågår i tre minuter medan betalande åskådare ägnar sig åt vadslagning och hejar på. Lägger sig björnen på rygg bedömer man att hundarna vunnit och avbryter kampen.
Under ett typiskt björnhets-event, som kan attraherar ett par tusen åskådare, får björnarna ofta uthärda flera blodiga kamper.
– Det är motbjudande. Eftersom björnarna är av betydande materiellt värde för ägarna låter man dem sällan dödas, men de lämnas fysiskt och psykiskt traumatiserade, berättar Luke.
Fattiga och rika
Den främsta drivkraften till björnhets är en ömsesidigt givande relation mellan fattiga och rika i landet. Eventen organiseras nästan uteslutande av rika markägare, som äger och kamptränar hundarna. Detta medan björnarna ägs av fattiga, ofta kalandars (romska semi-nomader), som hyr ut sina björnar till kamperna. De är oftast beroende av den inkomst uthyrningen av björnarna ger.
De björnar som används är framförallt asiatisk svartbjörn och Himalayansk brunbjörn, varav bägge arterna är utrotningshotade. Björnarna har ofta fångats som ungar av tjuvjägare som dödat deras mamma. Via mellanhänder säljs de sedan till kalandarer på den svarta marknaden.
– Jag har sett, och fortsätter att se, missbruk av tusentals björnar, i många olika länder, och det är vad som driver mig. Varje björn har sin personlighet och en intelligens som kräver respekt. Björnar är vilda djur som hör hemma i det vilda . Oavsett om det handlar om björnhets, björnar som utnyttjas för dans och tiggeri i Pakistan, eller för produktion av galla i Kina, så är hanteringen avskyvärd och måste stoppas. Vi kommer att flytta världen för att skydda de här björnarna, säger Luke.
Långdragna förhandlingar
Även om razzior genomförs kontinuerligt så går en stor del av BCRs och World Animal Protections arbete ut på att få björnägarna att ge upp sina björnar genom fredliga förhandlingar, något som kan ta både veckor och månader i vissa fall.
Den femåriga Asiatiska svartbjörnshonan Misha som räddades i juni 2015 är ett sådant exempel. Hon hade använts som både dans- och kampbjörn i fyra år när BRCs personal inledde förhandlingar med hennes ägare Munwar från Saragodha i Punjabprovinsen. Misha hölls under extremt fattiga förhållanden. Hennes diet bestod av enbart mjölk och bröd. Till en början var Munwar mycket ovillig att sälja sin björn eftersom björndans och björnhets utgjorde familjens levebröd. Efter ett flertal besök under flera veckors tid lyckades BRCs personal dock övertala honom att ge upp Misha mot att i gengäld få hjälp att upprätta ett mer respektabelt leverne.
– BRC-teamet hjälpte honom inrätta en lanthandel som han numera driver på den lokala marknaden, och han har gett sitt ord på att upprätthålla sin nya verksamhet i resten av sitt verksamma liv.
Alla kalendarer som ger upp sina björnar erbjuds hjälp med att hitta en annan typ av försörjning för sina familjer. Och enligt Luke har det fungerat väl. Under de senaste två åren har man lyckats få ett flertal tidigare björnägare att dra nytta av programmen. Några av dem är precis som Munwar numera butiksägare, andra är bönder eller taxichaufförer.
Beräkningar
För att kunna lokalisera alla björnar i landet har BRC genom åren lagt ner mycket arbete på att upprätta en databas över björnägare. Med tanke på kalandarernas nomadiska livsstil är det dock omöjligt att exakt kvantifiera antalet. Enligt en beräkning från år 2000 fanns omkring 300 underhållningsbjörnar i fångenskap. I dag uppskattar man att det finns ett nittiotal, varav ett femtiotal används exklusivt för dans. Ett fyrtiotal används för både dans och björnhets. Sedan år 2000 har man alltså omhändertagit omkring 210 björnar.
Värdefulla underskrifter
I Arbetet med att få markägarna att upphöra med björnhets har man fått motivera och övertyga dem att ge skriftliga försäkringar om att de inte kommer att arrangera björnhets-event i framtiden. Det har inte varit enkelt, men tack vare hängivna insatser av BRC-teamet har till dags datum 509, både aktiva och icke-aktiva, markägare satt sin signatur på dokumentet. Siffran inkluderar Sufi Mohammad Rafique som tidigare var en av Sindhprovinsens mest beslutsamma arrangörer. Flera av dem som skrivit under hjälper numera själva till i arbetet med att att motivera andra.
Hur många arrangörer som fortfarande är aktiva är svårt att beräkna. Under 2015 registrerades totalt 12 björnhetsevent, vilket är den lägsta siffran hittills sedan kampanjen startade. Av dessa var bara fyra publika event. De övriga var små och privata event som hölls i på markägarnas egna bakgårdar.
Under 1990-talet beräknade man att omkring 1 000 björnhets-event arrangerades årligen.
Viktiga samarbeten
För att kunna stoppa björnhets och annan grymhet mot djur i förlängningen handlar arbetet också om att ändra den lokala befolkningens attityd mot djurplågeri. Det gör man bland annat genom att samarbeta med skolor, och kanske viktigast av allt, med religiösa ledare, som tack vare att djurplågeri också är ett brott mot islam, är positiva till samarbetet. Hela 99 % av de 12 657 religiösa ledare BRC besökt mellan 2009 och 2015 tar numera upp frågan i sina välbesökta fredagsböner.
– Vår vision är att öka allmänhetens motstånd mot björnhets så pass att det blir socialt oacceptabelt och inte längre lönsamt, vilket i förlängningen också skyddar vilda björnar. Dessutom banar projektet väg för att skydda andra vilda djur, menar Luke.
Björnarnas fristad
Liksom övriga räddade björnar i Pakistan har björnhonorna som omhändertogs i juni, Anjuman, Afshan och Rozee, liksom björnhannarna som konfiskerades under razzian i januari 2015, Alex, Pooh och Diloo, fått en ny och bättre tillvaro i Balkasar Bear Sanctuary, en fristad för björnar som är belägen i Balkasar i norra Punjabprovinsen. Verksamheten som öppnades i oktober 2010 drivs av BRC och finansieras av World Animal Protection.
Enligt uppgift mår björnarna efter omständigheterna bra, även om både Anjuman och Pooh tyvärr blivit blinda av sina skador. De båda får därför vistas i den inhägnad som är avsedd för särskilt handikappade individer. De delar den med ytterligare tre björnar som heller inte klarar att konkurrera om mat och utrymme med de friskare björnarna.
Balkasar som totalt är närmare sju hektar stort utgörs av en veterinärklinik, två karantänavdelningar och två inhägnader med öppna gräsytor, träd att klättra i, pooler och dammar att leka i. Här lever i dag 38 björnar som tidigare använts till björnhets eller annan underhållning.
Att antalet invånare inte är högre beror på att livslängden hos underhållningsbjörnar generellt sett är kort. Utöver de skador de åsamkats av sina ägare liksom via år av kamper lider många av allvarlig näringsbrist och dåligt immunförsvar till följd av dålig föda, vilket förkortar deras livslängd avsevärt. Att återbörda dem till naturen är inte ett alternativ eftersom de är alldeles för traumatiserade för att klara sig i det vilda.
– Vår prioritet är att ge dem bästa möjliga vård, näringsrik mat och utrymme till att leva i relativ frihet sina sista år i livet, säger Sahib Raheem som är chef på anläggningen.
Han tillägger att Balkasar har kapacitet att ta emot samtliga underhållningsbjörnar i landet.
