I fredags presenterade regeringens särskilde utredare Krister Bringéus sin expertrapport om Sveriges internationella samarbeten inom försvars- och säkerhetspolitiken. Störst fokus fick Nato-frågan, och både anhängare och kritiker till kärnvapenalliansen försökte vinna politiska poäng på rapportens slutsatser.
Liberalernas partiledare Jan Björklund såg rapporten som ett kvitto på att Östersjöns säkerhetspolitik och fred står och väger med ett svenskt Nato-intåg. L-ledaren vill se Sverige i Nato senast år 2020.
– Det är inte moraliskt försvarbart att som regeringen hänga kvar vid en alliansfrihet som helt saknar trovärdighet, medan Ryssland begår övergrepp på övergrepp. Det är hög tid för en färdplan för ett svenskt Nato-medlemskap, skrev Björklund och Liberalernas försvarspolitiske talesperson Allan Widman i Dagens Industri den 8 september.
Liberalernas slutsatser av Bringéus rapport delades överlag av den övriga borgerligheten. I rapporten konstateras att ett intåg i Nato, vilket troligen skulle ske tillsammans med ett finskt dito, skulle göra Sverige till indirekt granne med Ryssland och öppna upp för ett helt nytt behov av försvarsförmåga. Men FN förblir ändå ”den viktigaste aktören inom fredsfrämjande, en ställning som ytterligare befästs när rollfördelningen gentemot EU och Nato renodlas”, skriver Krister Bringéus.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) är heller inte intresserad av att ”överge 200 år av alliansfrihet” och ser den beställda expertrapporten som ett kvitto på att den svenska försvarspolitiken – där neutralitet råder officiellt men där samarbete sker inom en rad områden, däribland i form av ett värdlandsavtal, med Nato – bör ligga fast.
– Ett medlemskap i Nato kan inte ersätta effekterna av den minskade militära förmåga som i många år präglade politiken. Här finns en hemläxa att göra och där är det försvarspolitiska beslutet grunden för att bygga trovärdighet, skrev försvarsministern tillsammans med utrikesminister Margot Wallström på DN Debatt i samband med att rapporten lades fram.
