DEBATT Adhd är inte en diagnos i betydelsen symptom med specificerad orsak. Det är en diagnos som berättar om beteenden och symtom, utan hänsyn till orsak.
Diagnosen TBC berättar om både orsak och symptom. Det finns en bakterie som orsakar tuberkolos, tuberkelbakterien. Det är avgränsat och påvisbart. Men det finns inte någon ”adhd-bakterie” och inga labbtest.
Det hävdas att adhd är genetiskt betingat och endast kan mildras av metylfenidat såsom Concerta. Som motargument hörs tal om socioekonomiska faktorer som orsak. Det är en onödig motsättning. Inom genforskningen talas om epigenetik, samspel mellan miljö och gener. Gener aktiveras av miljöfaktorer, kost, näringsbrister, tungmetaller, stress, trauman med mera.
Intresseföreningen Attention har (enligt Lars Sundström, tidningen Syre, 19/8 -16) fått en halv miljon kronor i årligt bidrag från läkemedelsbolaget Ely Lilly, och de samarbetade med läkemedelsbolaget Jansen-Cilag vid lanseringen av Concerta. Det gör inte Attention till en tillförlitlig källa.
Läkemedelsbolag gör inte så utan att få något tillbaka. De är som alla andra företag. Enligt aktiebolagslagen ska de se till att ägarna får ränta för investerade pengar. Det är inte ondska. Det är företagsekonomi.
När patientföreningar får sin information från aktörer som överlever tack vare att samma organisations medlemmar köper deras produkter (mediciner) så är det inte fråga om en oberoende källa, snarare en representant för en aktör på marknaden. Kunskap som förmedlas via patientföreningen riskerar att enbart vara i enlighet med Läkemedelsbolagets uppfattning i frågan. Denna problematik kämpar även andra patientföreningar med när de söker finansiera sitt arbete. Ett arbete som många gånger är både utmärkt och viktigt.
Läkemedelsbolagen kan inte företagsekonomiskt försvara att satsa på forskning som inte genererar intäkter. Det är därför svårt att finansiera annan forskning än forskning med läkemedelsutveckling som mål.
Men det finns studier som visar på kopplingar mellan hjärnskador och adhd, studier som visar bristande koncentrationsförmåga kopplad till datorer, sömnsvårigheter kopplat till datorers blå ljus. Andra studier visar sambandet mellan att vara född sent på året och ökad risk för diagnostiseras för adhd. Och där finns om pedagogiska metoder.
Det finns även studier som visar koppling mellan tarmars bakterieflora, brister på vissa näringsämnen och adhd-symtom. Och exempel finns på hur symtom minskat, till och med upphört när hänsyn tagits till födoämnesintoleranser, läkning av tarmslemhinnan med mera.
Ser man på vårt samhälle i perspektivet nedskärningar, parallellt med en mycket kraftigt ökad adhd-diagnostisering av barn, och en mycket stor ökning av antal sjukskrivningar för vuxna, så kan en också fundera på det socioekonomiska perspektivet på vår hälsa.
Vi behöver tänka både och. Inte antingen eller. Flera perspektiv samtidigt. Vi behöver känna medkänsla. Visa respekt för och ta på allvar dem som tvingas leva resten av sina liv med adhd-symptom. Inte förminska problematiken med adhd. Inte skuldbelägga dem som äter medicin. Det finns människor som kan vittna om att den varit livsavgörande för dem.
Vi behöver respektera. Inte förlöjliga dem som säger att de sluppit sina adhd-symtom med hjälp av andra metoder än medicin. Kanske skulle vi kunna glädjas med dem också? Även om deras val av metod inte fungerar för oss? Förslagsvis även nyfiket lyssna, så att vi lär oss mer om mekanismerna bakom adhd.
