Peter Hultqvist gav förra året den före detta miljöpartistiska riksdagsledamoten och tidigare pacifisten Annika Nordgren Christensen i uppgift att utreda ”den framtida personalförsörjningen i Försvarsmakten”. Att utredningen inte skulle vara begränsad till personal utan även titta på tvångssysselsättningar stod klart redan från början och när Nordgren Christensen i slutet av förra veckan presenterade sitt förslag så ingick mycket riktigt återinförande av värnplikten. Sex år efter att denna form av slaveri avskaffades (i fredstid) är det alltså på väg tillbaka i Sverige. Redan nästa år ska, enligt Nordgren Christensens förslag, Rekryteringsmyndigheten ge landets samtliga 17-åringar i uppgift att fylla i frågeformulär som underlag för kommande urval.

Argumenten för värnplikt, liksom en utökad samhällstjänst, har varit lika spretiga som orimliga. Och de flesta argument faller platt om utredarens förslag genomförs. Det enda positiva med detta förslag är nämligen att det är ganska få som i verkligheten kommer att kallas in. Till skillnad mot den gamla värnplikten är det bara några tusen av av drygt 100 000 i varje årskull som kommer att tas ut för plikttjänstgöring.

Det gör att argument som ”att göra män av alla pojkar” (eller som det hetat på senare tid fostra ungdomarna till goda medborgare), att ”vi som litet land inte kan klara oss med få några få soldater”, att ”ett folkförsvar är mer demokratiskt och förankrat eftersom alla måste delta” faller bort.

Det är svårt att förstå varför denna apparat och detta tvång ska dras igång för att få in några tusen personer per år. Vore det inte bättre, om en nu tror på militärt skrammel som vägen till fred, att göra tjänstgöringen så attraktiv att några tusen frivilligt anslöt sig till den? Varför ska just militären vara undantaget från det som gäller för alla andra yrken och utbildningar? Vill du som arbetsköpare/utbildningsanstalt ha folk får du också se till att ha tillräckligt bra förhållanden (arbetsmiljö), göra värdet av utbildningen/jobbet tillräckligt högt och betala folk okej. Det gäller överallt annars och borde även gälla för militärmakten.

Det finns egentligen bara två möjliga skäl till att regeringen verkar vara på väg att återinföra detta tvång på den föreslagna nivån. Antingen handlar det om nostalgisk populism för att tillgodose en alltmer auktoritetstrogen väljarkår. Eller så är det som nu föreslås bara början av införandet av en bred samhällsplikt som omfamnar alla. I båda fallen är det viktigt att göra allt för att stoppa detta förslag.

Att politiker vill tvinga folk in i det levnadssätt som just de tycker är bra är redan alltför vanligt. Det handlar om allt från kvotering av föräldraledighet och införande av olika skatteavdrag till att förbjuda tiggeri, surrogatmödraskap, burkini, att kvinnor badar topless, uppdelade gymnastik- och badtider och så vidare. Förutom att det sällan är ett framgångsrecept för att skapa det samhälle som politikerna önskar, se till exempel på Sveriges misslyckade drogpolitik, så är det principiellt förkastligt. En central makt ska inte inskränka den enskildes rätt att leva sitt liv så som den önskar.

Det är okej att ha lagar som förbjuder dödande och andra former av övergrepp och tvång. Det vore också rätt att inkludera andra djur i detta. Däremot är det aldrig rätt att förslava någon, inte ens för en kort stund, utifrån vad en tror är bäst för majoriteten. Du kan inte försvara frihet, demokrati och oberoende genom att ta ifrån individen dennes frihet, oberoende och demokratiska rättigheter.

Om Hultqvist och Nordgren Christensen har problem att få folk till försvaret har de, precis som alla andra som leder verksamheter, två vägar att välja mellan. Lägga ner eller skapa bättre villkor så att fler blir intresserade av att delta. I detta fall vore en nedläggning det överlägset bästa alternativet.