USAs president Barack Obama och hans kinesiske kollega Xi Jinping meddelade på lördagen FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon att de ratificerar – alltså slutgiltigt godkänner – Parisavtalet. Ceremonin ägde rum i den kinesiska staden Hangzhou, dit Obama anlänt inför det stundande G20-toppmötet.
– Genom att formellt godkänna Parisavtalet har ni bidragit med ett starkt momentum, sade Ban Ki-Moon enligt AFP, och tillade att han nu är hoppfull om att avtalet ska bli globalt giltigt före årets slut.

Den kinesiska folkkongressen hade tidigare på lördagen röstat igenom ratifikationsbeslutet, och Obama har valt att kringgå den amerikanska senaten och själv fatta beslut om sitt lands godkännande.
Avtalet börjar gälla när det ratificerats av minst 55 stater som står för minst 55 procent av världens växthusgasutsläpp. Innan Kina och USA hade endast 23 länder, med totalt knappa 1,1 procent av de globala utsläppen, gjort så.
– Det är oerhört glädjande att de två största utsläpparna i världen har ratificerat avtalet. Det är en viktig signal till näringsliv och investerare, att nu ska världen ställa om till en fossilfri ekonomi, säger klimatminister Isabella Lövin (MP), till TT.

Sverige, som ännu inte ratificerat avtalet, driver linjen att EU-länderna ska göra det samtidigt och att det ska ske senast under nästa år. Först måste dock EU lyckas enas om hur ansvaret för utsläppsminskningar ska fördelas inom unionen.
– Nu är frågan om EU måste vara klara med hela lagstiftningspaketet. Många länder tycker att vi kan gå fram snabbare, säger Lövin, och tillägger att Sverige tillhör dessa.
Danmarks klimat- och energiminister Lars Christian Lilleholt uppger för Ritzau att han hoppas att folketinget ska ha godkänt avtalet ”inom loppet av några månader”. Ett godkännande är steget före en officiell ratificering.

Den 21 september leder Ban Ki-Moon ett möte vid FNs generalförsamling för att trycka på för fler godkännanden.
Miljöprofessorn Johan Rockström tvivlar inte på att tillräckligt många länder förr eller senare kommer att vara ombord. Frågan är hur lång tid det tar.
– Uppgiften vi har framför oss gäller att böja utsläppskurvan senast till 2020, och sedan att världsekonomin ska vara fossilfri till mellan 2050 och 2070. Det handlar om den största omvandlingen som den moderna ekonomin någonsin har stått inför. Och då är även sex månaders tidsförlust en lång tid, säger Rockström.

Klimatavtalet innebär bland annat att länderna förbinder sig att begränsa den globala uppvärmningen till två grader Celsius jämfört med förindustriell tid. Men det finns inga juridiskt bindande utsläppsminskningar för varje land i Parisavtalet.
– Utmaningen kvarstår. Även om Parisavtalet har vad som krävs för att vända utvecklingen kan det bara lyckas om världens ledare verkligen tar frågan på tillräckligt stort allvar, säger Rockström.