Främsta argumenten för att behålla tjurfäktningen är inkomster och jobb. Men den har också uråldriga anor och kan spåras tillbaka till dåvarande Mesopotamien och romarrikets offrande av heliga tjurar. Traditionen hade länge en ohotad ställning i Spanien, men under de senaste decennierna har protesterna vuxit sig starkare. Det är framför allt djurhållningen och dödandet inför jublande åskådare som kritiker finner förkastligt.

Den 10 september arrangerar djurrättspartiet Pacma (Partido Animalista) en jättelik demonstration i huvudstaden Madrid. Målet är ett totalförbud av vad anhängarna beskriver som ett viktigt kulturinslag och turistmagnet.

Men en nyligen publicerad video har satt press på tjurfäktningsindustrin. Videon, som ligger uppe på Pacmas hemsida, visar hur försvarslösa kalvar plågas och dödas av aspirerande matadorer, som övar pilstick och utmaningar på kalvar i stället för fullvuxna tjurar. Bilderna är bevis på de grymheter som omgärdar tjurfäktningsindustrin och bristen på rättigheter för de tvångsdeltagande djuren.

– Jag har aldrig sett maken till sådan grymhet på en tjurfäktningsfestival, säger en av videons anonyma producenter.

Förtvivlade kommentarer på Pacmas hemsida undrar vad ansvariga politiker i kommunen ifråga – Valmojado, i provinsen Castile–La Mancha, 40 kilometer sydväst om Madrid – har att säga om djurplågeriet. Det korta svaret är ingenting. I Castile-La Mancha är tjurfäktning laglig och skyddad enligt lag.

Provinsen är heller inte ensam. 2014 gav regeringen i den autonoma regionen Kastilien och León tjurfäktningen status som kulturellt och andligt kulturarv. En ledare i tidningen Salamanca 24 Horas bjöd på en förklaring till den autonoma regeringens baktankar med skyddsmärkningen:

”Tjurfäktning är det andra stora publiknöjet i Spanien efter fotboll, och omfattar årligen miljontals åskådare.”

Med andra ord: stora inkomster. Men finanskrisen innebar en nergång för industrin och Spaniens femtiotalet tjurfäktningsakademier fick det svårt med räkenskaperna. Först 2014 hade ”tjurekonomin” återhämtat sig och omsätter årligen drygt 30 miljarder kronor och erbjuder 200 000 arbetstillfällen, enligt ANOET, Spaniens samlande tjurfäktningsorganisation.

Det är detta som står på spel, menar ANOET, ifall Kataloniens införda förbud från 2010 skulle få fötter och sprida sig över hela Spanien. Att frågan är politiskt brännhet står klart, även att den klyver rakt igenom höger-vänsterskalan. Vänsteralliansen Podemos vill exempelvis inte ta ordet ”totalförbud” i sin mun, däremot förespråkar tunga namn ”en mellanväg”.

– Jag tycket det skulle vara intressant om Spanien kunde hitta en väg där tjuren inte genomlider den sista behandlingen [och dödas], säger Joan Ribó från Podemos och borgmästare i Valencia, till tidningen Local.

Ribó och andra inne på samma kompromisslinje förespråkar ”en portugisisk modell”, där tjurfäktningen följer samma mönster som i Spanien, men med den väsentliga skillnaden att tjuren inte dräps på arenan.

Pacma och andra djurrättsrörelser som strävar efter ett totalförbud ser Ribós föreslagna linje som ett steg framåt, men menar att tjurens lidande inte nämnvärt minskar då individen ofta slaktas strax efter fäktningen.

”Vad borgmästaren [Ribó] också missar är att tjurar ändå kommer att huggas med pilar och förmodligen ändå dödas bortom allmänhetens synhåll, vilket förlänger deras lidande. Det enda acceptabla förslaget vore att förbjuda all form av otidsenliga skådespel som erbjuder nöje på bekostnad av djurs lidande”, skriver Pacma i ett uttalande.