Där jag bor finns en badklippa som många badar från utan kläder. Men det finns också de som väljer att ha olika sorters tyg på sig för att skyla sig när de badar. Framför allt gäller det folk som inte bor i området utan kommer från grannstadsdelen eller än längre ifrån.

Jag har lite svårt att förstå att en kan tycka det är bekvämt att bada med kläder på och framför allt är det minst sagt irriterande när ett gäng utifrån kommande breder ut sig och ”tar över” klippan med badkläder på. Då känns det helt plötsligt mer obekvämt att bada utan kläder än med. Jag känner att jag måste anpassa mig, att det kulturella trycket gör att jag behöver sätta på mig badkläder.

En lösning på problemet skulle kunna vara att jag tar upp frågan med mina grannar och i föreningen vars mark klippan ligger på driver ett badklädesförbud. Alla borde ju kunna bada utan badkläder. Att ha badkläder bygger ju enbart på en auktoritär sedlighetskultur. Om alla tvingades bada utan skulle vi bli av med det förtryck som prydhetskulturen bygger på.

Eller … Risken finns ju förstås att de flesta av dem som badar på klippan med kläder skulle sluta att bada där. Att de skulle bada någon annanstans eller inte alls. Men då skulle jag i alla fall få leva i en badklädesfri värld och slippa konfronteras med badklädesförtrycket. Ja jag skulle till och med kunna låtsas att det inte finns. Leva i min egen lilla bubbla med nakenbadande hippies.

Än absurdare än att ha badbyxor tycker jag det är att täcka hela kroppen och större delen av huvudet med kläder när en badar. Jag tycker tiggeri är lika otidsenligt som stora klassklyftor och fattigdom. Jag tycker att det är lika galet att ha uppdelad gymnastik i skolan som att dela upp ungdomsidrotten utanför skolan. Jag tycker separata badtider i badhus är lika gammalmodigt som de separerade omklädningrummen, duscharna och basturna i badhusen.

Ja, det finns helt enkelt massor med mer eller mindre moralistiska idéer och aktiviteter som jag har svårt för. Som ateist är jag dessutom emot religionsfriheten i den meningen att människor ska få något slags frikort att göra saker bara för att de sker i religionens namn.

Men det innebär inte att jag med förbud och centralstyrning vill tvinga alla att leva som jag, efter mina värderingar. För hur illa jag än tycker om könsuppdelade lektioner inser jag det måste vara upp till varje skola att avgöra vad som funkar bäst där. Om uppdelad gymnastik i vissa fall leder till att fler deltar och känner sig trygga, ja då kanske en i just det fallet får köpa uppdelad gymnastik där. Det innebär inte att vi generellt ska sluta jobba mot det som gör att många känner sig otryggare med gemensam gymnastik. Det innebär bara att en skola löser det den står med just då. Chansen att det blir det minst dåliga för de berörda är betydligt större än om regering och riksdag centralt ska tvinga alla, oavsett situation, att göra exakt samma.

Och hur besvärande och problematiskt jag än tycker att tiggeri är, så inser jag att för den personen just då, är det den bästa möjligheten den har. Vi bör med alla medel verka för att ingen ska behöva tigga, men ett förbud löser inte fattigdomen och tar inte bort behoven. Allt det gör är att ytterligare förtrycka den som redan lever extremt utsatt.

Det blåser starka bruna och auktoritära strömmar i Sverige och stora delar av resten av världen. Med de strömmarna följer förbudskrav på allt som avviker. I dag handlar det om badkläder och gymnastiklektioner, i går handlade det om kepsar i skolan och giftermål mellan två av samma kön. I morgon kan det handla om något som just du har på dig eller gör.

En sak är nämligen säker, det kommer alltid att finnas män i kostym och slips som vill bestämma vad du ska göra och inte göra, vad du ska ha på dig och inte ha på dig. Det kan därför vara lockande att förbjuda just kostym och slips. Men en blir inte av med auktoritära idéer genom att föra en auktoritär politik, så låt oss istället göra allt för att deras idéer inte ska få större stöd.