För en vecka sedan larmade den västsahariska gerillarörelsen Polisario om stor militär aktivitet på den känsliga La Güera-halvön, vars västliga del ingår i det omstridda Västsahara, medan den östliga hyser den för Mauretanien viktiga fiskestaden Nouadhibou.

Enligt Polisario verkar Marocko vilja etablera sig militärt bortom den sandbarriär som fungerat som gräns för den marockanska närvaron sedan eld upphör nåddes i Västsahara-kriget 1991.

Marocko har svarat att det är dags att stoppa smugglingen. ”Säkerhetsstyrkor och tullen har med början i söndags lett upprensningsoperationer i Gargarate-området […] för att stoppa smuggling och illegal handel”, meddelade lokala myndigheter i veckan enligt nyhetsbyrån AFP.

Den förklaringen tror inte Stephen Zunes, Västsahara-expert vid University of San Francisco, på.

– När man har en barriär som är omöjlig att ta sig igenom, förutom vid några få kontrollstationer, så låter inte förklaringen att man måste gå bortom barriären helt ärlig, säger han i telefon till TT.

Zunes förklarar att sedan Marocko tidigare i år öppet grälat med och trotsat FN provar Rabat-regeringen sig nu fram.

– De vet att de kommer undan med grejer. Ärligt talat tror jag att de testar gränserna för att se hur långt de kan gå.

La Güera är sedan många år en spökstad, och Marocko skulle inte ha någon omedelbar konkret nytta av den västsahariska sidan av halvön. Det handlar enligt Zunes om symbolpolitik.

– Soldater på plats signalerar: Det här är vårt, vi bryr oss inte om vad omvärlden, Polisario eller någon annan säger.

Minurso, FN-styrkan i Västsahara, har normalt ingen närvaro på La Güera-halvön, men har efter Polisarios klagomål i veckan åkt dit. FN-talesmannen Farhan Haq säger enligt AFP att ”ingen militär närvaro eller utrustning påträffats i buffertzonen”. Trafik rör sig i området, men Minurso bedömde det vara civila fordon.

Trots minor och andra faror har trafiken länge varit intensiv i området. På europeiska ökenentusiastsajter som Sahara Overland beskrivs detta som den sedan 1990-talet enklaste landvägen ner i, och söder om, Sahara. Tidvis har det handlat om hundratals bilar i veckan från EU-länder som passerar gränsen söderut – och sedan i stor utsträckning säljs, mer eller mindre lagligt, i Mauretanien, Senegal eller ännu längre söderut.

600 bilar beslagtogs enligt Marocko i veckans aktion. Om landet nu bestämt sig för att stoppa trafiken är oklart. Och Stephen Zunes ser ingen lösning på dragkampen om Västsahara på många år än.

– Frankrike är för Marocko vad USA är för Israel när det handlar om att stoppa konkreta åtgärder i FN:s säkerhetsråd.

Samtidigt pekar Zunes på nutida exempel där dylika dödlägen slutat med självständighet, som upprättandet av staten Östtimor i Asien 2002.

– På lång sikt tror jag att det globala civilsamhället kan få samma roll som i Östtimor, där människorätts- och andra grupper fick regeringar att skämmas för stöd till Indonesiens ockupation.