LO-utredare och adjungerade professor Sten Gellerstedt skrev häromdagen en artikel i Dagens Samhälle vid namn ”Medborgarlön låter staten checka ut – men på fel sätt”. Artikeln skulle enligt ingressen ”utreda fördelar och nackdelar med medborgarlön” vilket inte stämmer då den tvärtom helt öppet argumenterar emot basinkomst utifrån en anställningscentrerad världsbild som inte stämmer överens med verkligheten längre.

En mer uppdaterad syn på arbetsmarknaden uppvisade däremot UKs största fackförening Unite, när de under sin konferens i juli biföll en motion om att aktivt kampanja för Universal Basic Income, med hänvisning till att fackföreningen ser en växande kris på arbetsmarknaden gällande prekariat, låga löner och arbetsfattigdom. Vidare noterar konferensen att det befintliga, mycket kostsamma, byråkratiska sociala säkerhetssystemet med behovsprövning och ofta godtyckliga följder, inte lyckats skapa ett inkomstgolv utan hål, och anser således att ovillkorlig utbetalning till alla i form av basinkomst, som inte kan dras in, har potentialen att inte bara skapa ordentlig social trygghet till alla, men även att skapa nya jobb och boosta ekonomin.

En annan av UKs stora fackföreningar, public service-facket Unison, vars medlemmar till över 70 procent är kvinnor, har tidigare i år bifallit en motion om att undersöka basinkomst som en mer kvinnovänlig väg mot framtida välfärd, speciellt för kvinnor med vårdnadsansvar. Kvinnovänlig menar dock inte Gellerstedt att basinkomst är, tvärtom skulle det användas som ett ”vårdnadsbidrag” och medföra att kvinnor utför än mer obetalt arbete.

Guy Standing, professor i ekonomi och medgrundare av Bien, lyfter ofta skillnaden mellan labour och work, för att påpeka hyckleriet i att visst arbete anses värt att få betalt för, men inte annat. På svenska, där båda orden översätts till arbete, synliggörs skillnaderna först när man sätter löne- eller obetalt framför. Lustigt nog tolkas detta sällan som orättvist i sig – det används snarare som argument för att obetalt arbete är sämre än betalt, som synes ovan. Kvinnorörelsens propagerande för kvinnors rätt till anställning och lön på lika villkor som män har tidigare handlat om principiell rättvisa och ekonomisk frigörelse. Någonstans på vägen har detta dock förvanskats till ett övervärderande av det offentliga arbetet och ett förminskande av det privata, där inte ens kvinnor borde vilja utföra traditionellt ”kvinnogöra”.

Basinkomst kommer givetvis inte vara lösningen på alla problem, varken på arbetsmarknaden eller för jämställdheten, men bara tanken kräver ett omfattande omprövande av vilket slags arbete som anses ha värde. Den svenska arbetarrörelsen kan med fördel låta sig inspireras av fackföreningarna i UK i denna fråga och förhålla sig till basinkomst som en modernisering av nuvarande system som faktiskt ligger i fas med utvecklingen på arbetsmarknaden – och gärna utan att internalisera det kvinnoförakt det innebär att undervärdera det obetalda arbetet i hemmet. Men det är ju en av huvudpoängerna med basinkomst – att göra det obetalda arbetet betalt.