DEBATT ”Sprid inte desinformation om adhd och autism” – Malin Bergendals ledare i Syre den 5 augusti förmedlar psykiatrins tes att adhd orsakas av ”variationer i hjärnans funktioner”.
Landstinget i Uppsala: ”Forskare som är insatta i området är numera överens om att adhd är ett biologiskt baserat funktionshinder … Det finns inga belägg för att psykosociala faktorer såsom dålig uppfostran, brister i familjefunktion, stress, traumatiska händelser, miljöfaktorer eller dylikt skulle kunna förklara uppkomsten av adhd.”
Är det denna samhällsfrånvända ansvarsbefrielse som ligger bakom skenande medicinering trots risk för sömnsvårigheter och aptitbrist, minskad kreativitet, spontanitet och social förmåga, nedstämdhet, känslomässig avstängdhet och aggressivitet? Men kan en diagnos i dagens prestationssamhälle ändå ge en viss lättnad?
Medicineringen utgår från en obevisad obalans i hjärnkemin. Psykostimulantia tänks korrigera detta ”neuropsykiatriska funktionshinder” genom att öka förekomsten av dopamin. Hjärnan försvarar sig dock genom att kraftigt öka mängden av ett protein som transporterar bort dopamin. Behovet av amfetaminliknande medel ökar och när medicineringen upphör förstärks adhd-beteendet.
Är det därför vi under de senaste två åren sett tiotusentals fall där den centralstimulerande effekten av Concerta varit otillräcklig och ersatts med amfetamin? En ”hjälp” enligt ledaren.
Kritiker av den biologiska definitionen har länge betraktat adhd ur såväl ett medicinskt som psykosocialt och pedagogiskt perspektiv – som en genetiskt betingad sårbarhet som under miljöns inverkan kan ta sig olika uttryck.
2005 medicinerades rimliga cirka en halv procent barn och ungdomar. Tio år senare är situationen dramatiskt förändrad. I Gävleborgs, Gotlands och Uppsala län medicineras 9,2, 8,2 respektive 7,3 procent pojkar mellan 10 och 14 år. Karlsborgs kommun medicinerar 15,6 procent.
Läkemedelsbolagen satsar dubbelt så mycket på reklam som på forskning och det finns ett märkligt starkt grupptänk gällande psykofarmaka mellan psykiater, media, socialstyrelse och läkemedelsverk, där samma ”specialister” med starka band till läkemedelsindustrin uppträder i skilda skepnader.
Det finns heller ingen oberoende konsumentorganisation för patientsäkerhet och alternativa behandlingar. Föreningen Attention startades med 50 000 från en stiftelse ledd av medicinförespråkare, skrev avtal med läkemedelsbolaget Eli Lilly om en halv miljon årligen i bidrag och samarbetade nära med läkemedelsbolaget Jansen-Cilag i lanseringen av Concerta.
I en ambitiös rapport (ADHD – etiska utmaningar) ställer sig Statens medicinsk-etiska råd (Smer) tveksam till termen ”neuropsykiatri”. Man refererar till FNs barnrättskommitté som uttryckt stor oro över antalet adhd-diagnostiserade samt den ökande förskrivningen av psykostimulantia. Smer varnar för medikalisering och ”diagnosglidning” som innebär att måttliga symtom diagnostiseras – med krympande normalitetsbegrepp som följd.
I dagens evidensbaserade sjukvård är det märkligt att över 10 procent av pojkarna behandlas med preparat om vilket en oberoende Cochrane-rapport nyligen sammanfattat ”kvaliteten på befintlig evidens innebär att vi för närvarande inte med säkerhet kan påstå att intag av metylfenidat (Ritalin, Concerta) förbättrar livet för barn och tonåringar med ADHD.”
Varför ska barn som mår dåligt anses lida av en ärftlig åkomma och medicineras med psykofarmaka som har okänd långtidseffekt?
