Det finns stora problem i samhället där man har olika förutsättningar till vård med mera, beroende på var man bor. Det är till exempel betydligt enklare att få vård eller hjälp av polis om man bor i en storstad än om man bor på landet i ett glesbygdsområde. Det är svårare att få ihop ett liv med universitetsstudier om det tar en timme eller mer till närmsta högskola, som dessutom har ett knapphändigt studieprogram.
Den åldrande befolkningskurvan gör att kostnaderna för vården kommer att öka. Skillnaden mellan glesbygd och storstad förstärks av att de nuvarande storstadsområdena har fördelar när de till exempel söker anslag och vid kontakten med olika myndigheter. Fördelar som kommer av att de har större administrativa resurser.

Det finns alltså en tydlig snedfördelning, där man i Norrlands inland får leva med mindre tillgång till samhällstjänster, samtidigt som man på grund av den låga befolkningstätheten och den åldrande befolkningen behöver betala oproportionerligt mycket för de samhällstjänster som finns. Några av problemen skulle kunna avhjälpas med större regioner, och i dag finns flera storskaliga samarbeten mellan länen som gäller allt från specialistsjukvård till hur myndigheter arbetar.

Frågan om vilka länsgränser vi har och ska ha har diskuterats länge och det har presenterats ett flertal förslag på hur de ska göras om genom åren. Under 2015 tillsatte nuvarande regering en Indelningskommitté som skulle se över frågan än en gång och komma med förslag på förändrade länsgränser. De kom med ett första förslag i mars och lämnade ett färdigt delbetänkande den 30 juni, där de gick vidare med några av de förslag som de presenterade i mars.

Det gäller länen Norrlands län, Svealands län och Västra Götalands län. Där har man funnit tillräckligt starkt stöd för att tro att länen ska kunna instiftas redan när nästa mandatperiod inleds. De andra tre nya länen som ingick i deras ursprungliga förslag kommer att hanteras i Indelningskommitténs slutbetänkande under 2017, och vi får anta att man där mött större politiskt motstånd.

När förslagen först presenterades i mars skulle Hallands och Värmlands län inkluderas i Västra Götalands län, något som lett till så kraftiga protester i Halland att Indelningskommittén gick vidare utan dem. Det är så klart klokt att man har lyssnat in kritiken, något som också gör det möjligt att genomföra reformförslaget. Men det väcker också frågor om processen. Hallands öde lämnas helt oberört i delbetänkandet, och vi riskerar en situation där man i Västra Götalands län kommer få göra ombildning på ombildning. Rimligare hade varit att låta hela nya Västra Götalands län vänta till slutbetänkandet.

När man diskuterar representativ demokrati är det svårt att inte måla in sig i olika hörn. Det finns så många olika aspekter att ta hänsyn till. Dels krävs det, för att väljarna på ett godtagbart vis ska kunna göra bra val, en närhet till politikerna där man vet var politikerna står i olika frågor. Dels får det inte finnas för många nivåer. Att ha flera nivåer innebär inte bara att det blir svårt att överskåda för väljarna, det innebär också ofta faktiska avsteg från tanken att medborgarna styr.

Det kan illustreras med ett tankeexempel: Anta att tre lika stora län samarbetar. Anta att väljarna i två av länen med en svag majoritet vill se ett nytt sjukhus på gränsen mellan sina två län. I det tredje länet tycker nästan alla medborgare att det är en felinvestering (speciellt som det inte kommer dem till gagn alls).

Om de tre länen ska fatta beslutet gemensamt, märker vi att de två länen med svag majoritet för kommer att stå två mot ett, trots att befolkningen som helhet i de tre länen är emot med ungefär en tredjedel.

Denna typ av avsteg från demokratin syns i vår vardag varje dag. Så det gäller att vara försiktig när man avgör vad som ska ligga på stora direktvalda parlament och vad som ska ligga på samarbetsnivå. Men i den frågan behöver vi inte tveka här. I syfte att få någorlunda jämnbefolkade regioner har man landat ett förslag där norra Norrland klumpas ihop till Norrlands län med de ingående länen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland, en storregion som förvisso rymmer nära 900 000 invånare, men också nära halva Sveriges samlade areal.

Om det tidigare varit svårt att inför valet nå ut till befolkningen i länens tiotal olika kommuner, så kommer det istället att bli svårt att ens hinna besöka de 44 olika kommuner som ingår i den nya länsbildningen. Det är också förändringar som enligt utredningen själv väcker svalt intresse hos befolkningen.

Landstingsvalen brukar sällan vara de val som intresserar väljarna mest. Nu kommer landstingsfullmäktige att bestå av politiker från halva Sverige som inte ens haft tid att besöka din kommun, som ska besluta om var sjukhus ska ligga långt ifrån dig. Som ska besluta om vägar, transporter och bredbandssatsningar mest för alla andra.
De nya storregionerna riskerar att bli dödsstöten för demokratin på landstingsnivå.