Det statliga bolaget Vattenfalls försäljning av sina tyska kolgruvor har väckt globalt intresse och en av de mest kritiska rösterna är aktivisten och författaren Naomi Klein. I en debattartikel i Svenska Dagbladet, uppmanade hon i våras, tillsammans med forskaren Johan Rockström och divesteringsrörelsens Bill McKibben, den svenska regeringen att visa ledarskap i klimatfrågan och avveckla verksamheten. Att med ena handen ratificera Paris-avtalet och med den andra tillåta fortsatt kolexpansion är inte förenligt, menar debattörerna.

Naomi Klein var själv i Paris och en av dem som bidrog till att klimatmötet trots allt avslutades med en stor demonstration. När Syre träffade henne på Grand Hotel i Stockholm i höstas hade terrorattackerna, där 130 människor miste livet, precis förändrat utgångsläget. En ovanligt stark rörelse för klimaträttvisa tvingades ta ett rejält kliv bakåt, när demonstrationer och sidoarrangemang ställdes in.

De kända reserverna av fossila bränslen är redan större än vad som kan brukas om vi menar allvar med att hålla klimatförändringarna under kontroll. Ändå fortsätter jakten på mer, under allt farligare och mer miljövidriga förhållanden.

I sin bok Det här förändrar allt visar Naomi Klein hur insikter och framsteg på miljöområdet ständigt övertrumfas av profitintressen i ett system där tillväxt och fri handel går före människor och miljö.

Utsåld klimatsalong

Boken släpptes i början av 2015 och kom ut på svenska i samband med Sverige-besöket i november. Hon deltog då bland annat i ett samtal med miljöprofessorn Johan Rockström inför en utsåld salong på Stadsteaterns stora scen.

– Mycket av det jag gör är bara en ursäkt för att få folk att samlas i ett rum, för en introduktion till ämnet, säger hon när vi träffas morgonen efter i ett mötesrum på Grand Hotel.

Hon visar glatt ett sms hon nyss fått från en student som arrangerat en visning av filmen Det här förändrar allt. På en bifogad bild syns ett 60-tal studenter som klämt in sig i en lokal på universitetet.

– Det här händer hela tiden och jag älskar det.

Dokumentären, gjord av hennes man, journalisten och filmaren Avi Lewis, följer i fossilindustrins smutsiga spår och visar när Naomi Klein reser till platser där människor bjuder på hårdnackat motstånd.

Mot all förmodan lyckades de övertala distributören av filmen att snabbt göra den mer tillgänglig. Den fanns omgående som dvd och för nedladdning och visades i vitt spridda sammanhang. En spektakulär plats var på fasaden till ett kolkraftverk i Amsterdam, en visning som lockade 12 000 människor och mynnade ut i en fest.

– Filmer är särskilt bra för att nå dem som inte nödvändigtvis är redo att gå på ett möte. Efteråt kan du organisera en diskussion och berätta om manifestationer och kampanjer.

Alltsedan hennes första bok No Logo kom ut 2001 har Naomi Klein haft en särställning bland aktivister och rättviserörelser. Hon har varit ett draglok för globaliseringsmotståndet och gett bränsle till gräsrotsrörelser världen över, från ursprungsbefolkningars kamp för markrättigheter till Occupy-rörelsen. Hon är just nu särskilt engagerad i divesteringsrörelsen och sitter i styrelsen för 350.org som uppmanar kommuner, universitet och företag att sälja aktieinnehav i verksamheter som skadar miljön och investera i det motsatta.

Hoppet till rörelserna

Bakom Naomi Klein står ett team av researchers och hennes analyser vilar på en klimatvetenskapligt robust grund, intygar Johan Rockström under samtalet på Stadsteatern. I boken avfärdar hon allt från messiasgestalter som Bill Gates till utsläppsrätter och koldioxidinfångning.

Hon har några förslag på hur omställningen ska finansieras: inför en miljardärsskatt, beskatta finansiella transaktioner, stäng skatteparadisen och kapa militärbudgetarna. Men hur det hela ska gå till är mer oklart. Hoppet står framför allt till ”rörelserna”, de som blockerar fossilbolagens framfart för att rädda sitt dricksvatten eller skapar alternativa gemenskaper, som Transition towns.

– Det handlar om om att bygga en väldigt annorlunda rörelse och berätta en historia som ger hela bilden. En stor del av dagens miljörörelse ser sambanden men tror att ”klimatet” är enklare att vinna och satsar på det. De menar att vi inte ska trötta ut oss med allt det andra, som fattigdomen och rasismen.

Brustna fördämningar

Hela boken handlar egentligen om att visa på samband som normalt inte tas med i klimatdiskussionerna, menar Naomi Klein. Och klimatförändringarna påverkar oss redan, betonar hon. Hennes eget uppvaknande kom i New Orleans när hon bevakade efterdyningarna av stormen Katrina 2005.

– Vi såg tydligt vad som händer när extremt väder möter ett samhälle som tillåtits vittra sönder. Fördämningarna brast och styrande på alla nivåer var fullständigt inkapabla att utföra de mest grundläggande uppgifterna, som att evakuera och ge vård. Människor tappade kontrollen och det blev otäckt väldigt snabbt, och sedan tillkom ett lager rasism på det.

Den nya berättelsen

Frihandeln är ett stort hot mot klimatet, det är en grundtes i Det här förändrar allt, och som exempel lyfter hon hur företag kan stämma stater som vill ställa om.

– I boken visar jag hur handelsavtalen, som många av oss alltid varit emot, är allvarliga hinder för att införa och försvara starka klimatregleringar.

En annan röd tråd i boken är hur den nuvarande ”berättelsen” om världen, den som ger oss bilden av isolerade individer som har ett övertag om naturen, behöver ersättas av en ny.

– Den nya berättelsen handlar istället om ömsesidighet och beroende. Inte som en svaghet utan som en styrka. Det här kommer klimatförändringarna till sist att tvinga fram eftersom de slår sönder vår illusion av dominans över naturen.

Passiviteten är farlig

Motrörelserna utmanar systemet och skapar ”friktion”, men en verklig förändring av det politiska landskapet skapas inte med kampanjer, menar Naomi Klein. Det handlar om långsiktigt omvandling av miljösegrar till lagar och regler men också om att våga ta alla strider. Samhällen kan förändras snabbt även om det inte händer ofta.

– Det finns tidpunkter när hela samhällen blir politiserade och alla på något sätt bidrar, när gränsen mellan aktivisten och alla andra suddas ut.

Hon nämner hur USA under andra världskriget snabbt ställde om till lokal matproduktion och hur bilfabriker började producera stridsflygplan. Men även en ekonomisk eller ekologisk kris kan öppna dörrar. I boken Chockdoktrinen som kom 2007 visar hon hur kaos i ett samhälle kan utnyttjas av destruktiva krafter.

– Det som är farligt är när människor demobiliserar och blir passiva. Kriser testar oss, antingen drar du dig tillbaka eller växer upp snabbt, jag tror alla känner igen det från personliga erfarenheter.

Inför Parismötet

Med en stark mobilisering i samhället finns det å andra sidan stora möjligheter att förändra menar Naomi Klein. Efter depressionen på 30-talet var till exempel trycket på regeringen sådant att det resulterade i bland annat stora arbetsmarknadsprogram och nya hyresbostäder.

Inför klimatmötet i Paris är rörelsen för klimaträttvisa både starkare och bredare, jämfört med Köpenhamn 2009, menar hon.

– Det är en rörelse som organiserar sig på ett väldigt annorlunda sätt. Demonstrationerna i Köpenhamn präglades av de ideella organisationerna och ett tryck utifrån. Förra årets People’s Climate March i New York hade av en helt annan känsla, nu var det grannar som demonstrerade sida vid sida, vanliga människor som drabbats av stormen Sandy.

Rörelsens självförtroende har också vuxit av en rad segrar; Obama sa nej till oljeledningen Keystone XL, Shell lämnade Arktis och Tyskland ställer om till förnybart. Innan de senaste terrorattackerna fanns hopp om ett starkt samspel mellan civilsamhället och politikerna, som redan pressats att gå längre än de skulle gjort annars.

Det är dock oklart hur hårt trycket på politikerna kan bli eftersom demonstrationer och sidoarrangemang kommer att ställas in.

– Risken finns att vi får en igenbommad fästning med ett möte för världens ledare och nästan ingen roll för civilsamhället att spela, ett väldigt dåligt scenario.

Terrorattackerna är i själva verket bara ytterligare ett tecken på behovet av ett helhetstänk, menar hon.

– Det finns alltid flera lager av faktorer som leder till att krig bryter ut, men som John Kerry sagt var torkan en viktig anledning till kriget i Syrien. Med bombningarna och vedergällningen blev Paris en del av en våldscykel som hänger ihop med både klimatförändringarna och flyktingkrisen.

Ta plats i debatten

Men ”förklaringar” lyser ofta med sin frånvaro efter händelser som terrorattackerna i Paris, och den som försöker lyfta blicken riskerar att uppfattas som svag, menar Naomi Klein.

– Det farliga med chockartade ögonblick är människor kan förlora självförtroendet och låta berättelsen om ”säkerheten” suga ut allt syre ur rummet och bli det enda vi pratar om.

En annan anledning till att progressiva krafter tystnar är att de inte vill framstå som okänsliga.

–  Men det finns ett djupt moraliskt ansvar i att inte lämna det här utrymmet till högern och företagsintressen, även om människor känner sig obekväma när de pratar om det, vilket är förståeligt. I en perfekt värld skulle vi lämna utrymme för sorg, men i den världen lever vi inte. Vi lever i en värld av profittänkande och extrem opportunism. De människor som saknar skrupler kommer tyvärr att använda dessa tillfällen av sorg för att driva igenom sin agenda.

Naomi Klein har de senaste åren spenderat mycket tid på resande fot. Med sig till Stockholm har hon maken och den treårige sonen, logistiken sköts via sms under intervjun.

Hon reser för att bidra till mobilisering och lämnar också plats för sammankomster med organisationer och vanliga medborgare. Tiden som viks för medierna är begränsad och på vägen ut möter jag dagens nästa journalist som haft turen att få en lucka i det späckade schemat.